Klaga på du! Ibland behövs det verkligen göras när allt bara känns skit och man mår dåligt.

Du är inte misslyckad och pinsam. Du är sjuk. Det är ingen som skulle tycka att du var misslyckad om du hade haft en svår fysisk sjukdom och det ärsamma sak som gäller här. Du är sjuk, en del saker är förbannat svåra att klara av då och det är bara så. Man kan ju jobba på dom, jobba med sig själv och ta sig framåt, övervinna hinder och hitta rätt mediciner men just nu är du precis där du är och orkar det du orkar. Det är inte att vara pinsam eller misslyckad. Inte alls.

Stor styrkekram!

Jag känner med dig! Jag har också varit sjuk i många år och känner mig totalt uppgiven och förbannand ibland…det vore konstigt om jag inte gjorde det. Just nu kan inte jag gå och handla heller pga ångest.  Du har inte valt detta och jag är säker på att du gör ditt bästa under omständigheterna och du har ingenting att känna dig misslyckad för!

Det är svårt att inte mäta sig med andra "friska" människor, men tänk på att dom har haft helt andra förutsättningar i livet. Skulle du tycka att nån som kämpat med cancer lika länge som du varit sjuk, var misslyckad om de inte hade gjort totalkarriär osv?

Ibland kan jag önska att min sjukdom syntes på utsidan, för då skulle andra människor förstå att jag var sjuk och respektera mina begränsningar. Å andra sidan kan jag vara glad att jag inte "ser" sjuk ut!

Har du testat andra sömnmedel? Hoppas du har en bra läkare som inte är omöjligt att få tag på… Det finns ju atarax (liknande lergigan) och propavan, och en massa "tyngre" sömnmediciner som flunitrazepam etc. Fortsätt prova! Lergigan slog helt bakut på mig. Av en halv tablett av lägsta dosen sover jag i två dygn….

Kram!

Tack så mycket.. era ord värmer faktiskt enormt just nu!

I dag var det en sån där fy dag! Jag tror att felet jag gör när jag har en bättre period är att jag mäter mig så fruktandvärt med friska människor.. Jag försöker leva upp till allt som förväntas !

Hela min uppväxt har kretsat kring min storebror mestadels vad jag upplever då han har missbruksproblem osv osv.. Jag sa till min mamma i dag att jag ibland faktiskt blir så arg på henne.. Så arg för att hon tar hans parti hela tiden.  Han väljer själv vad han ska stoppa i sig eller  inte. Han har också ahdh. Han har blivigt av med sin concerta pga att han missbrukar andra tabletter men han kan ha samma valmöjligheter som jag har. Jag har aldrig missbrukat.

för ca 4 veckor sedan fixade MIN STOREBROR 400 mg tramadol till mig.. "det skulle vara en liten uppiggare som skulle göra mig glad, en överraskning, ta några alvedon och lite sprit ska du se" . Med mina andra mediciner så skulle det innebära en död.. Vilket jag var ute efter just då.. Jag hade sån ångest över att jag hade tabletterna hemma..Jag hade möjligheten, mina andra mediciner fick jag dagligen gå och få utskrivet på dag psyk då jag bedömdes ej kunna hantera en stor mängd själv.

Jag fick sån panik att jag vart tvångsinlagd för jag hade sån beslutsångest. MIN EGEN STOREBROR! Tillslut så berättade jag för min sambo och min mamma.. som berättade för min pappa… alla var arga på min bror i typ… 2 dagar.. Förutom min sambo.. Den enda som verkar förstå..

Jag har ingen nära vän, alla bor på andra orter och min sk "bästa vän" satt här om dagen och pratade hej vilt en massa skit om mig innan hon ens stängt fönstret innan jag ens hunnit gått hem.

Angående sömnpreparat så har jag testat propavan också (det sover jag bara hela dagen efter på) stillnocten hjälper mig att somna in bara det som jag behöver hjälp med..

Lergiganen har jag 8 st om dagen för min ångest men jag upplever inte alls att den funkar emot sömnen alls.. inte emot ångersten heller..Men topa macen som är stämningsstabiliserande ska få bukt på ångesten den också …….så.. .. småningom hoppas jag :)

Ingen som har nå bra hemma tips? Jag har testat läsa, spikmatta, bada, film, lägga benen högt.. nå mer?

Kram!!