Vad jag gör.. tja det beror på i vilket skede av ångesten jag är. Hinner jag upptäcka tidigt kan jag gå ut på en promenad, det får ner mig rätt ok.

Kanske ska du höra med din läkare om det finns något annat preparat som kan fungera bättre? Har du fått några tips från psykiatrin om sätt att hantera din ångest?

En stor stöttekram får du i alla fall!

Har du haft ångest länge? äter du något mer än ångest dämpande?

Och vet du varför ångesten kommer?

Jag vet inte vad jag gör.. Kommer inte på det.. va knasigt..

Det är nog som HannaM säger, det beror på om man hinner uppfatta att man får det innan den blommat ut..

Jag skriver lite här ibland, får tröst av fina människor …

kram

svava

Jag försöker på något vis att bryta, flytta fokus till något annat. Det fungerar inte alltid och när det är som värst så är det till att ligga ner och hålla i sig tills det går över.

Det behöver inte alltid synas på en att man har ångest. Ibland skiner det igenom men inte alltid. Jag har tom. fått höra att jag låter livligare, gladare, piggare när jag har ångest. Den får mig att bli stissig i jämförelse med mitt vanliga, halvdämpade jag.

#3

Ja det är sant, om att man kan verka uppåt, för att man springer runt som en jehu och tex städar.." OH se på henne idag… nu är hon pigg och glad som orkar allt det där""

kramar om dig igen mahre

svava

ja,  så är det #3 o 4

men jag orkar ju inte att människor ska tro det.
för då förstår dom inte varför jag inte orkar gå med ut, till exemplel.

Nej ibland ser det inte ut så. Då får man säga att det KÄNNS så. Det finns gott om trångsynta människor som tror att man måste springa runt med blank blick och blodet rinnande ur handlederna för att ha ångest.

I vissa lägen orkar man inte förklara och det är nog inte så mycket man kan göra då. Vill personerna inte godta förklaringen "jag har ångest och orkar inte" så vill dom inte. Det är skittrist men till en del människor och i en del sammanhang går det inte att riktigt få fram det man känner.