Ny här…

Min pappa har kört sig i botten.

Han skiter i att betala underhåll till mamma, arbetslös och troligtvis hemlös. Spelberoende och har en viss förkärlek till whiskey.

Här är han inte välkommen då han misshandlat mig en gång (inte anmält, det var ett år sedan) och skadat oss alla psykiskt med sitt överdrivna kontrollbehov. Dwessutom får han lätt okontrollerade raseriutbrott och får för sig saker i stil med att mamma har varit otrogen, att jag snor ur hans plånbok osv. Saker som visserligen är realistiska men som han absolut inte har några bevis för att det faktiskt har inträffat (vilekt det inte har)…

Mina föräldrars skiljsmässa har precis gått igenom och än så länge kommer hans post hit då han är skriven på vår adress och vägrar skriva över sig på någon annan.

De har gemensamma skulder hos kronofogden på gigantiska belopp.. I och med att han inte har något jobb gör de utmätning på mammas lilla lön (lågbetalt yrke). Dessutom när han skiter i underhållet så har vi knappt råd med hyran. Efter den återstår drygt 2000:- till internet, el och mat. Som ni kanske hör går det inte ihop om man behöver minst lilla utöver absolut billigaste maten…

Just efter som han på pappret bor här så kan vi inte få hjälp av FK med underhållet heller.

Till saken hör även att jag är kroniskt sjuk. Och allt detta drar ner mgi något oerhört så jag klarar knappt av att plugga mina 50% på gymnasiet. Har hittills varit mer sjuk än frisk. Kan inte hantera min sjukdom+skola när jag ständigt måste oroa mig för ekonomin och kämpa för att få det att gå ihop. Snålar på alla mediciner förutom den livsnödvändiga för att vi inte har råd. Är därför LIVRÄDD att csn nu dessutom kommer att dra in mitt studiebidrag. Har sneglat flera gånger på medicinerna och tänkt "vad skönt det vore att ta en överdos. Dö. Slippa kosta pengar och all oro. Bara försvinna." Efter det kommer fruktansvärda skuldkänslor, mamma behöver mig. Min yngre bror med svår autism behöver mig. Hur gärna jag än vill får jag inte dö. Men jag vet numera exakt hur mycket som krävs för att jag garanterat ska somna in någonlunda smärtfritt…

Men tillbaka till pappa. Jag tror att han har någon psykisk sjukdom.

Utöver det ovan så har han de senaste veckorna börjat beställa hem en massa postorder. Ni vet sånna där erbjudanden i stil med "2 ljudböcker för bara 49:-" som är början på en slags premunation. Det är minst 2-3 saker i postfacket varje dag. Och det är ofta saker han inte har någon nytta av alls. Han kommer inte att betala dem. Utan det kommer att bli mera saker hos kronofogden (som visserlgien inte belastar mamma men honom).

Han har aldrig kunnat sköta ekonomin utan det har ständigt varit impulsköp som resulterat i att vi inte har mat på bordet. Eller löneutmätningar på mammas lön.

Jag vill inte ha med honom att göra. Men jag behöver att vi får underhåll för att kunna sköta min sjukdom och må bra.

Finns det något att göra?