För mig är träning ett sätt att ge mig själv tid och omtanke. Promenader och gott te är också sånna saker.

När jag har bra dagar brukar jag bli städgalen! Det känns så bra att jag för en gångs skull orkar diska och sopa osv, så jag gör det med glädje.

Och sen tar jag itu med att ringa, och göra ärenden, sånt jag inte orkat med annars, för det ger en ännu bättre känsla, ett bevis på att jag faktiskt klarar av det utan att jag skämmer ut mig, spyr, svimmar osv…

#2 Det hade jag helt missat! Men det är viktiga saker du tar upp, iaf för mig :)

Jag mår egentligen riktigt dåligt av att ha det stökigt och orent runtom mig, är i grund och botten pedanten som dammar lister och lampknappar lika ofta som normalt folk damsuger men med ångesten så orkar jag inte alls hålla någon som hellst ordning på städningen. Men så kommer det dagar då man faktiskt orkar, och det blir inte bara rent och snyggt, det känns riktigt bra dessutom! Även om det bara bara blir disken eller något annat litet så är det härligt att just ha gjort något.

jag tycker belöningar är viktiga och att ge sig själv beröm.

T ex efter att jag börjat gå i terapi känner jag mig stolt över mig själv som tar ansvar över mitt liv och försöker leva på mina villkor. Idag belönade jag mig med lite choklad direkt efter vårt samtal. Sedan åt jag en god lunch med kaffe på maten, alldeles ensam på ett fik. Läste tidningen och var i stunden. Jag har alltid haft svårt för att äta ensam, även hemma, så detta var ytterligare en seger.

Igår kände jag att jag behövde vara för mig själv och gick på bio ensam. Det är underbart tycker jag. Först en kopp te med mjölk å honung på espresso house och sedan en lugn stund i biosalongen. Tidigare har jag nästan alltid ignorerat mina behov av egentid men nu har jag börjat ta mig tid att göra sådant jag behöver.

Ett varmt bad med levande ljus är också mysigt.

Läsa böcker. Just nu håller jag på en fantastisk bok som heter "hemligheten, från ögonkast till varaktig relation". Den rekommenderar jag till alla, singlar, eller de som lever i parförhållande, spelar ingen roll. Man får reda på mycket om varför man gör/tänker/säger vissa saker ur ett psykologiskt perspektiv och att förstå varför hjälper i alla fall mig med min ångest och mina problem.

Träning är också jätte bra, i alla fall om man hittat något som man tycker om och inte känner press att träna för då kan det ha mmotsatt effekt. Att man BORDE gå eller MÅSTE gå fast man egentligen inte alls vill.

Min sambo brukar åka en liten runda med båten när han tar hand om sig.

Plocka svamp eller bär eller att överhuvudtaget vara i naturen eller med djur är underbart för att hantera ångest!

Jag håller med att belöning är viktigt. Själv försöker jag se på allt jag klarar av som en seger i sig. Jag har haft och har fortfarande problem med panikångest och känner mig begränsad av mig själv i många lägen. Det är svårt att ibland klara av självklara saker som att komma ut och ta en prommenad, ringa vänner eller komma upp ur sängen och ta ett bad. Det här är mitt första inlägg här tex och jag hoppas kunna bryta mina mönster, men det känns ibland motit när man har sig själv att "kämpa mot".

#5 Jag tror att det är viktigt att försöka bryta mönster som du säger, det är ju däri man fastnar så lätt och ofta, iaf upplever jag det så att det ofta är de gamla vanorna/mönstren både handlingsmässigt och tankemässigt som sätter mest käppar i hjulen.

Välkommen hit förresten! :)

Tack :)