Min pojkvän får ångestattacker
Jag är väldigt orolig för min pojkvän. För två år sedan skulle han göra lumpen och flyttade då 60 mil hemifrån. Dock klarade han inte av det, han längtade hem och mådde psykiskt dåligt så han hoppade av efter ca 2 veckor. Han fick då två stycken ångestattacker och fick prata med en psykolog där uppe som sa att om han någonsin fick tillbaka ångesten var han tvungen att söka hjälp.
Nu har två år gått och han har mått bättre under den här tiden. Trodde jag i alla fall. Han gjorde prov till både pilot (hans barndomsdröm), flygledare och tandläkare men kom inte in på någon av dessa utbildningar. Detta knäckte honom ganska rejält då han nu fått väldigt dåligt självförtroende.
Förra veckan började han läsa till brandingenjör men redan dag 2 började ångesten komma smygande. Nu är det extremt. Idag bröt han ihop fullstämdigt och fick först en ångestattack hemma hos mig och sedan en när han kom hem (han ringde helt förtvivlad och kunde inte andas och sa att han skulle dö). Han säger att han inte klarar av utbildningen, att matten är för svår, att han är misslyckad och dum i huvudet som inte klarar någonting. Dessutom tycker han att det är extremt pinsamt, han vill inte ens prata med sina föräldrar om det för han är så rädd för att göra dem besvikna eller för att de ska tycka att han är töntig.
Nu är min fråga - vad i hela friden ska jag göra? Han behöver väl hjälp? Vart ska man vända sig? Bör han avsluta utbildningen han håller på med för att fokusera på att "hitta sig själv" först, eller ska han kämpa och inte ge upp? Vad tycker ni?
Det brukar vara bra att vända sig antingen till vårdcentralen eller till den öppenpsykiatriska mottagning som finns. Är det akut och han behöver hjälp med en gång finns psykiatriska akutmottagningar som fungerar precis som en vanlig akutmottagning, du åker dit med problemet och får träffa en läkare som kan göra en bedömning och tillexempel lämna ut några lugnande tabletter och skicka remiss till en öppenvårdsmottagning.
Om han ska avsluta eller inte vet bara han själv. Orkar han inte så är det bara dumt att försöka pressa sig. Är han för tillfället för sjuk för att genomföra utbildningen så ska han naturligtvis inte göra det. Väljer han att inte fortsätta så prata med utbildningen, det är möjligt att han kan få göra ett studieuppehåll och komma tillbaka nästa år eller liknande om det är något han känner att han vill.
Skulle vara bra för honom att prata med någon. Lider själv av ångest då och då och när skolan började och jag trodde att jag gett mig in i mer än jag klarar av så bröt jag ihop i en ångestattack, men fick prata av mig det. En snäll lärare fångade upp mig och "räddade" mig innan jag föll ner i ångesten helt. Skööönt!
Ja, jag skulle säga att han behöver hjälp för han ska inte behöva ha ångest och panikattacker.
När det gäller utbildningen så går den att pausa i de allra flesta fall om han inte orkar ta det nu. Det är inte för att han är dum eller liknande, men svåra saker som kräver koncentration och engagemang över lång tid kan vara ruskigt svåra att genomföra om man lider av ångest. En del klarar det, andra inte. Det beror ju helt på utbildningen, de personliga förutsättningarna för utbildningen, hur ångesten drabbar honom och hur han påverkas av den. Att plugga kan vara extremt tufft, men det kan även vara extremt givande och fylla ens vardag med mening - om man orkar. Pressar man sig fastän att det inte går så gör man sig själv en björntjänst.
Paulina
Hej
Det första han måste få veta är att han absolut inte är dum, utan bara svårt att konsentrera sig. Det är inte heller några lätta utbildningar han siktar på.
Man ska ha grandiosa drömmar, men tills man orkar genom föra dom, kanske man ska ta ett steg bakåt och göra något lättare.. :)
Uppmuntran och en snabb läkar kontakt.
Det finns så bra hjälp att få. Han kanske behöver få prata, kanske träffa någon som kan hjälpa honom med självförtroendet.
Oftast så är det sååå svårt att göra det som sambo eller anhörig. Man gör bättre i att ta annan kontakt.
Självklart som dom andra skriver. akut om det behövs..
alla här har fina råd..
kram
svava
Starta ny diskussion