Oja! Ibland trillar verkligen ensamhetskänslan in över mig och förutom att det känns ensamt så är det ju även lite sorg och ömklighet jag känner. Å andra sidan kan jag ofta känna mig så även om jag har folk som är inne på msn, eller i min närhet just då. Det kan komma lite då och då utan logik helt enkelt.

Jag försöker helt enkelt motverka känslan genom att plocka upp en iller i famnen och gosa lite (eller busa om den vill göra det i stället). Är jag med killen så ber jag gärna om en kram eller bara sitter lite närmare men är jag helt ensam så är det ju svårt. Försöker trösta mig själv genom att krama en kudde men det är ju inte alltid det går. Men ibland kan jag känna mig lite tryggare iaf. För min del tror jag det är sorg som gör att jag känner så. Sorg över det jag upplever att jag missar, inte får möjlighet att uppleva/göra/känna vissa saker pga. att jag är sjuk. Det blir lätt ensamt med ångest och det i sin tur föder lätt mer ångest.

Till Aviendha: Tack för ditt svar! Ja ensmhetskänslan är fylld med sorg och ömklighet. Du har rätt. Den innehåller en sorg över att jag inte har så där många vänner som min kompis Ines har och att jag inte har nån att ringa.

Fast jag har några att ringa. Men oftast är det för sent att ringa dom då på kvällen/natten när ensamheten kommer. Eller så har jag redan ringt dom på dan. Och man kan ju inte ringa sina vänner mer än 1 gång på 1 dag. Eller kan man det? Ines sa förut att jag kunde ringa henne när jag behövde. Men grejen är ju att hon går och lägger sig senast 10 och jag är vaken till 01.00 till 01.30.

Sen är det nog inte en sån bra idé att ringa folk hela tiden. Man måste ju klara ensamhetskänslan själv. Det är lite pinsamt att säga till folk att man känner sig ensam. Som det är skamfullt. Som man är en konstig människa som är ensam. Man ska vara 2 i dagens samhälle. Om man inte är det, får man göra nåt åt det, tänker nog de flesta.

Men hur lätt är det när man har värsta social fobi? Fast jag vill inte vara ensam hela livet heller. Det är inge kul att känna sig ensam. Men jag borde inte känna mig ensam nu, för jag har haft det kul i dag, min kompis Emma har varit här och ätit middag. Jag borde vara nöjd. Men nu på kvällen kommer ensamhets känslan ändå. *Jobbigt*.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Jodå, nog kan man ringa mer än en gång tycker jag :) Fast jag tror jag förstår hur du menar, det känns lite "dumt" på något vis. Och sen så är det ju svårt när man hade behövt prata men ingen annan är vaken som du säger. Även fast man vet att man får ringa så känns det ju dumt att ringa "bara" för att man känner sig lite ensam.

Visst vore det ju optimalt om man klarade allt själv! Men jag tror att alla människor någongång upplever den här ensamheten och då gärna vill göra något åt den. I grund och botten är vi människor flockdjur och vill gärna ha någon annan att ty oss till på något sätt. Ändå så erkänner man ju inte enkelt att man känner sig ensam. Skam är ju väldigt vanligt för de som lever med olika typer av ångest men egentligen så himla dumt! Jag skulle i varje fall inte tycka att någon annan var konstig om den sade att den inte ville vara själv för att den kände sig ensam. Men när det kommer till en själv så är det som att man inte får bedömas efter samma regler.

Min psykolog tror att jag har en variant av social fobi. Jag håller inte med då jag egentligen inte har problem med folk men ändå tror jag att han har en poäng: när jag mår lite sämre så vill jag inte träffa folk för att det kostar för mycket energi så jag håller mig undan. Jag skulle ju kunna skaffa mig många vänner eftersom jag är socialt kompetent och jag vet inte hur många inviter jag får att umgås från klasskompisar men jag tar ingen av dem. Kommer med undanflykter hela tiden. Och det gör mig ledsen för egentligen så vill jag ju umgås, hitta på roliga saker som alla andra och få vänner. Få vara med. Jag kan men jag får liksom inte för mig själv och det gör mig ledsen, uppgiven och arg. Jag vill inte ens tänka mig hur det är att leva med social fobi eftersom det måste vara som mina värsta dagar fast 10 gånger värre. Och ändå så har man ju behovet av att få dela saker med andra samtidigt som man inte kan pga fobin. Usch säger jag bara!

Det är okej att du känner dig ensam trots att du haft en bra dag. Det betyder ju inte att du inte uppskattade middagen med din vän, bara att sen på kvällen så känner du dig ensam.

Tack för ditt fina svar. :) Jobbigt att du också inte känner att du orkar med nya vänner när du mår dåligt. Men jag förstår det, då behöver man ju bara possetiv energi från sina närmaste.

Jag känner inte direkt skam för min ångest. Men för min ensamhets känsla så känns det som det är lite pinsamt. Nej det är sant, om nån annan skulle säga att hon var ensam, så skulle jag inte heller tycka det var något skamligt med det. Bara tycka att det är bra att hon berättar det, så jag kan hjälpa henne.

Jag kanske ska ringa jourhavande medmänniska när jag mår dåligt på kvällen/natten. Ines hade gjort det en gång, dom var jättebra sa hon. Men det känns lite pirrigt också. Och så är jag rädd att grannarna ska höra vad jag pratar om med dom, mitt i natten. Då det är jätte lyhört hör. Men samtidigt man måste ju få leva också.

I natt såg jag en sak igen, först vart jag livrädd, sen rädd och sen ledsen. Sen typ 2 h senare somna jag.

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

Jag har aldrig testat att ringa jourhavande medmänniska, tror att jag är för feg och skulle ringa och låtsas som att allt var super Men det är ju det som är lite av min problematik med; att aldrig någonsin våga släppa in folk. Men jag vet flera andra som ringt dem som säger att de är bra, och det är ju därför de finns! Det kan ju vara värt ett försök i alla fall.

Usch så jobbigt att ha det så lyhört! Bodde i en sådan lägenhet en gång och det var verkligen påfrestande men som du säger så måste man leva med. Och även om grannen hör att du pratar så hörs säkert inte exakt vad du säger om det är någon tröst.

Är det väldigt lyhört brukar vattenledningarna höras tydligast så du kanske kan dra på duschen när du pratar så hör grannarna bara forsande vatten=)

Tack för tipset att sätta på vattnet HannaM.

Nej Aviendha det är lite svårt att öppna sig för nya människor.

Men blir jag sådär livrädd i natt igen, så har jag bestämt att jag ska ringa Jourhavande medmänniska. Jag har skrivit upp deras nummer nu

(det är 08- 702 16 80, om nån annan vill ringa dit) och de har öppet from 21 till 06 på morgonen, det är bra.

Ja det är jättejobbigt att det är så lyhört här. Jag hör ibland utanför när nån går på gångvägen som är utanför. Bra. Not!

Tack för att ni svarade på alla mina inlägg. Ni är underbara som svarar på alla inlägg och hjälper alla enormt mycket. Ni borde få 100 000 röda rosor var.

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

Jag tycker det låter som en bra ide att ringa till jourhavande medmänniska för att få stöd om det blir så jobbigt.

Tycker det låter utmärkt att du bestämt dig för att testa även om det kan kännas mycket svårt. Det kan ju faktiskt ge lite lindring och det vore ju värt massor!

Klart vi svarar, det är därför sidan finns :)

just nu har jag inga vänner och jag har aldrig haft några BRA vänner, de vänner jag haft har svikit mig, som tex för några månader sen ville min bästa vän (egentligen inge bra för så fort man berättade nåt för henne så visste alla det dagen efter och det kunde vara rätt så privata saker) bryta kontakten med mig för hon orkade inte me mitt "perfekta liv" det kändes såklart jobbigt.. men men nån gång hittar jag väll nån bra vän..

Till SarasB: Vad jobbigt att du inte har några vänner nu. Kämpigt att vara ensam. :( Har du social fobi? Annars kommer nog någon bra vän in i ditt liv. När man börjar en ny skola eller nytt jobb eller så så brukar man träffa nya vänner. Håller tummarna för att du hittar nån fin vän, som är värdig dig. :)

Till HannaM och Aviendha: Jag har inte ringt jourhavande människa än, mådde bra i går kväll och i natt. Skönt. Men mår jag jättedåligt igen på natten, så tänkte jag ringa dom. Har lappen på en kudde brevid sängen. :)

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

#11 har inte socal fobi.

tycker faktiskt inte att det är så jobbigt, klarar mig ganska bra själv. det som är jobbigt är att en som jag känner låtsas att vi är jätte bra vänner men egentligen är jag bara reserv när hennes vänner inte har tid eller om de har bråkat. tex. jag sitter och pratar med henne och så går nån av hennes vänner förbi och hon sticker iväg med dom och skiter i mig så länge hon kan vara med dom sen kommer hon tillbaka och låtsas som inget har hänt. jag är helt enkelt för snäll, förra året pajjade en kompis min mobil och jag lät henne betala tillbaka när hon hade pengar över (hon som bröt kontakten, hon har inte betalat tillbaka vet att jag borde prata med henne om det men jag orkar inte tjafsa eller bråka, skit samma pengar är inte det viktigaste) och nåt mer som är jobbigt är att man inte har nån att berätta saker för, ni vet nåt sånt som gjort en riktigt glad och som man gärna vill berätta för nån, men jag har ingen sån att prata med. jag har svårt att prata om jobbiga saker och jag tycker kanske inte att det heller behövs för jag är sån som vill fixa själv och jag tycker att jag lyckas ganska bra, nåt som hjälper mig mkt när jag känner mig ensam är en person som skrivit en riktigt bra bok och som skriver riktigt bra musik, jag är en stark person men hans musik och bok hjälper mig att bli starkare. fler borde läsa boken och höra musiken. men man kan tolka det så olika.

Till SarasB: Den där vännen du beskriver, verkar ingen bra vän. Hon bryr sig bara om sig själv. Du behöver (eller alla behöver) possetiva människor, som ger en possetiv energi och som ser en. Hon den där kompisen är ej värdig dig. Kanske är det bra att ni ej hör av varann nu. Så du kan gå vidare och hitta en possetiv vän i stället. Du talar om en bra bok och musik. Har du läst Den nionde insikten av James Redfield? Den handlar om hur människor är mot varandra. Hur vissa bara tar energi av en och hur man kan göra för att få energi etc. Läs om boken på länken nedan. Jag rekommenderar denna bok verkligen. Det är den bästa bok jag läst. Ja man behöver verkligen en vän som lyssnar och är glad för en, om det hänt något verkligt possetivt. Bra att du ej har social fobi . :) Vilken bok var det som du brukar läsa och lyssna på hans/hennes musik? *Nyfiken*

Må så gott. Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=35514

#13 boken heter: the heroin diaries och musiken: sixx a.m

kan verka sjuk men jag tycker den är rolig och inspirerande, blev tom. lite deppig nån stans i mitten av boken och var tvungen att sluta läsa några veckor, men det är den bästa bok jag läst. det kaske är rätt långsökt men den fick mig verkligen att tänka till.

musiken är bara helt underbar!

musiken och boken hör ihop så man borde både ha läst och lyssnat för att kanske förstå mig…

kanske du tycker jag är konstig men jag gillar det verkligen!

Life is Butieful av Sixx am är ju asbra. Lyssnar på den på Spotify nu. Läste om boken på Adlibris också, den lät intressant. Den var inte så dyr heller. Bra! Intressant att läsa hur nån känner sig som använder doger också och hur Nikki Sixx känner sig också. :)

Nej du är ej konstig som tycker om boken och musiken. Tack för tipset om dem.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

när jag köpte boken trodde jag att det var nåt helt annat än vad det egentligen är.. xD

Nu känner jag mig ensam igen. Alla mina kompisar gör nåt nu i kväll. Men inte jag. :( Jag ska försöka göra nåt med nån av dom i morgon eller på söndag. Men de känns som de fortsätter leva sina liv, medans jag stannat upp. Att jag är fryst i tiden och bara är hemma, även fast jag har jätte mycket tid att göra saker på. Min pappa tyckte jag skulle träffa min nya kompis Maria. Men det är så nervöst. Eftersom jag har social fobi för nya människor. Men det skulle vara kul att göra nåt också och inte bara vara hemma. Tänk om man inte hade social fobi! Jag vill inte ha socail fobi! Det är pest! Jag vill bli av med min sociala fobi!

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

#18 nu är det ju så att jag inte vet något om social fobi, så jag undrar: om man har det har man det resten av livet?

#18 Jag gissar att man känner av det mer på helgerna eftersom man vet att de flesta gör en massa saker på helgerna. Iaf känner jag det så.

Jadu, livet hade ju varit så mycket enklare utan det hindret! Önskar att du vågar träffa henne (eller någon annan för den delen).

#19 Nej, det måste man inte alls ha. Det går att minska och tom få bort den helt men det är ju olika svårt för olika personer och det kräver ju en del arbete för att lyckas.

okej