Ångset bland andra människor
Hej!
Jag har läst många inlägg om panikattacker och känner igen mig.
Men det som absolut är det jobbigaste med denna skit är att vara bland andra människor och få attack, till viss del kan man försöka andas med magen för att minska de värsta symtomen men jag blir inte av med ångesten förrän jag är själv eller tillsammans med djur.
Det har gått så långt att jag förknippar ångest med folk. Jag känner mig helt frånvarande och folk måste tro att jag är galen!
Men egentligen kanske man ska acceptera att man är psykiskt sjuk men det är så skämmigt så man vill bara dö!
Varför skäms du över det? Det är inget du ska behöva göra. Likväl som du kan få migrän kan du få ångest. Att vara sjuk i själen är inte fulare än att vara sjuk i magen eller armen.
Att se själv att det inte fungerar, att man inte mår br är första steget mot att bli frisk. Har du någon form av samtalskontakt eller annan kontakt med psykiatrin? Annars kan det väl vara dags nu.
Ja! Det är dags!
Det blir nog en lång resa…
Du är inte ensam. Dock händer det sällan att jag får ångest attacker bland djuren. Hästarna och nu även hunden hjälper mig oftast ifrån denna eviga ångest. Men håller helt med dig. Det värsta är då man får panik ångest bland folk. Dom tror ju man är knäpp. Jag fick det en gång i samband med en tävling (häst tävling) alla kring mig trodde nog jag bara larvade mig då ingen där vet om. Tycker också det r enormt pinsamt och jobbigt att få det kring folk. Jag vill helst bara sitta själv och få det att gå över.
Hej!
Idag har en av mina bättre dagar, känner mer starkare och hoppfullare på min situation!
En tanke som växer och växer inom är att jag måste anförtro fler personer i min omgivning om mina panikattacker.
Tänk om du jag kände varandra och jag också hade varit på den där hästtävlingen och du hade kunnat sagt till mig
-Fan nu kommer jag att få en panikattack och vill bara försvinna! Fy fan vad jag blir stirrig och pissigt…
att bara få säga detta till någon som inte dömmer en och som vet vad man pratar om skulle lugna väldigt mycket tror jag.
Det är också jätte bra att skriva och läsa på detta forum tycker jag.
Ja exakt tänk om man kunde ha det så bra. Att det ska vara så svårt att prata om det…
De kraftigaste panikångestattackerna som jag har fått, är de som är bland folk.Det brukar hända när det är stopp i tunnelbanan och alla hundratals människor får stiga av på en station. Eller om vi sitter fast i en tunnel. Detta hände senast igår för mig.
Och ja- man skäms för folk stirrar på en och tror man är galen. Men en gång var det faktiskt en tant inne på tunnelbanan som lugnade mig. Hon satt mittemot mig hela vägen ( så hon kunde se att jag var normal innan :o)och när vi stod stilla på bron över slussen då kom min panik. Hon var jättesnäll och sa att hon förstod. Kanske hon hade haft dessa problem själv. Hon höll mig i handen!
Herregud vilken gullig tant!
Jag blir faktiskt så rörd när jag läser det att jag bli tårögd!
Hej!
Själv medicinerar jag har tidigare fått haldol men tar inte det längre
Starta ny diskussion