Positiva upplevelser av psykiatrin
Känner mig i behov av lite upplyftande berättalser om psykiatrin. Världens trevligaste terapeut, mediciner eller behandlingar som lyft dig. Kanske har du fått en utredning och diagnos som satt massor av det där man inte riktigt kunde förstå sig på på plats. Remisser som gått fram fort. Ja allt som är positivt vill jag höra om.
![[Ambrosia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag hade en jättebra kurator som hetter Kerstin. Hon såg direkt på mig om något var fel. Gick hos henne i 1 1/2 år. Sen gick hon i pension. Önskar att hon aldrig gått i pension. Fick en annan kurator sen, men hon är inte lika bra.
Men sen nu i februari i år träffa jag en pyskiatriker och fick en diagnos dvs GAD (Generaliserat ångest syndrom). Och så fick jag ny medicicin. Hon pyskiatriken verkligen tog sig an mitt fall och hjälpte mig jätte mycket. Så det känns ju bra. Får gå på uppföljningar hos henne nu ca var annan månad. :)
Med Vänlig Hälsning
Ambrosia
När jag ringde till mobila teamet här på orten fick jag väldigt bra bemötande. Jag ringde i rena paniken och var så fruktansvärt ledsen och ångestfull. Fick prata med en väldigt fin kille som lugnade och peppade mig. Jag fick känslan av att han verkligen brydde sig, och att jag inte bara var ytterligare en person i nån slags vårdkö. Tack vare den fina killen orkade jag med att söka hjälp på riktigt. Har nyligen börjat med medicin och ska få samtal på vårdcentralen. Stort tack till honom!
Jag har faktiskt en hel del positiva upplevelser…
Överläkare som verkligen tar sig tid. Kuratorer som verkligen förstår att man kan ha behov av att prata på andra tider än onsdag kl 13.00 och även tillåter mail och sms. Remisser som faktiskt kommer fram, psykolog som tar sig tid att utreda, även om utredningen då tar några veckor längre.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Det största guldkornet var nog ändå min första samtalskontakt på BUP. Jag vågade öppna upp för första gången någonsin och vi skrattade och grät tillsammans. Hon brydde sig genuint om mig och ringde mig 2 år efter avslutad behandling (sökte vård på annan ort som behövde mina journaler) bara för att höra hur det var med mig.
Paulina
MItt största guldkorn är ju inte direkt från psykiatrin men det var mitt personliga ombud jag hade en period. Det hände verkligen grejer när man bad henne om hjälp. Tror aldrig jag hade orkat överklaga avslaget på min första ansökan om aktivitetsersättning utan henne.
Underbart att vi upplevt possetiva människor inom psykiatrin också. Dom finns och gör ett underbart jobb. :) De är bra om man säger det till dom också om man vågar. Så de också får lite possetiv energi. :) Men de får de nog genom att hjälpa oss också ifo. :)
Med Vänlig Hälsning / Ambrosia
Starta ny diskussion