Jag ställer gärna upp på att svara på frågor men jag kan inte formulera eller skriva en uppsats åt dig. Däremot kan du få ställa frågor så kan jag bidra med mina erfarenheter, känslor och åsikter.

#1: tack :)

Men om man ska ta det från början:
Jag vet inte riktigt vad den ska innehålla, eftersom att det var en tenta som jag fick över sommaren, men man fick skriva fritt om man ville.
Enda kravet var att man skulle ge tips på hur man kan förbättra/bota det man skriver om (om det var psykisk/fysisk ohälsa).

Så, något tips på hur man kan börja uppsatsen?

Det blir ju rätt svårt; vi vet inte hur uppsatsen ska se ut, vilka riktlinjer du har eller som din skola har generellt kring uppsatser, omfattning, vad syftet med att skriva uppsatsen överhuvud taget är osv i all oändlighet.

Ett rent allmänt tips när det kommer till uppsatser är att börja med en bakgrund till ämnet du valt. Förklara vad det innebär, ge fakta eller liknande så att läsaren får den kunskap den behöver för satt förstå resten av arbetet.

Dock så måste du ju själv skriva det och det kan/bör ingen hjälpa dig med. Ditt arbete - ditt ansvar. Jag säger det inte för att vara elak men du vinner inte ett dugg på att gena och lärare har en förmåga att lära sig hur varje elev skriver och kan lätt känna igen deras egna stycken och där de hämtat mycket från andra källor.

När det kommer till ångest så finns det väldigt mycket information tillgänglig både i böcker och inte minst på nätet. Vårdguiden men även socialstyrelsens utrerdningar och rapporter kan handla om hur det fiungerar, hur det upplevs och vad man kan göra åt det.

#3: Tack. Jo, jag har kollat lite på vårdguiden och hittade en hel del bra information.
Så man kan t.ex. skriva om vad det är först och sen vad som händer, hur man kanner sig osv och till sist vad man kan ta till för hjälp för att försöka komma över det?

#4 Det tycker jag nog att du kan göra. Utan att veta mer hur just dina regler ser ut så är det ungefär det upplägget jag själv hade valt i det stora hela om jag skulle skriva en uppsats om ångest generellt :)

Undrar du över specifika frågor där du vill ha personlig erfarenhet så kan du ju alltid ställa frågorna här. Jag kan ju inte garantera dig att många kommer svara eller så, men jag svarar så gott jag kan iaf.

#5: Personlig erfarenhet har jag, vill bara inte att folk ska kunna läsa det och förknippa mig med det, eftersom att det är lätt att jag beskriver situationerna på ett uppenbart sätt att folk vet att det handalr om mig.

Du kan ju tex göra en intervju här. Skriv ner ett antal frågor om ångest här. Så kan ju de som vill svara. Så har du ett intervju underlag för de som har ångest att ta med i uppsatsen, så behöver ej skriva om dig själv. :)

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Nu har jag skrivit klart den, men kan jag lägga upp texten här så att någon kan läsa den och säga vad de tycker?

Vill du det så får du givetvis göra det :) 
Har du några speciella saker du vill att vi ska kolla efter/tänka på (ex. upplägg, korrekta fakta, tips på förbättring, språkbruk eller vad det nu kan vara)  så säg gärna till  så vi vet vad vi ska hålla gluggarna öppna efter :)

det är nog mest om någonting är konstigt formulerat och om jag kan ändra någonting så att det blir bättre :)

Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är en sjukdom där social ångest, paniksyndrom, agorafobi (torgskräck), tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom och specifika fobier hör ihop.
Många känner oro eller ångest i samband med ADHD, ätstörningar och depression.

När man har social ångest är man rädd för att tala inför grupper, att folk ska döma dig efter hur du är, vad du gör eller hur du ser ut, äta tillsammans med andra personer, speciellt i större restauranger eller andra matsalar där det är mycket annat, för dig, helt okända människor.

En panikattack kommer oftast plötsligt och det börjar oftast med en obehaglig, tung och orolig känsla över bröstet/lungorna. I samband med attackerna brukar man få svårt att andas (du hyperventilerar alltså), hjärtklappningar, du svettas lätt och man kan bli yr och till och med svimma.

Om man får panikattacker ofta, och som gör att det påverkar ditt liv, kallas det för Agorafobi (torgskräck). Med det menas det att personen som har agorafobi undviker platser som det är svårt att ta sig ifrån om man skulle få en panikattack. Det kan vara som bussar, möten (är väldigt svåra att ta sig ifrån, och det är väldigt obehagligt för dem), biografer, sociala tillställningar och liknande.

Tvångssyndrom (OCD) är en sjukdom som får personen som har OCD att tänka på vissa sätt som t.ex. "gör jag inte det här kommer det där att hända…" och genom att göra den handlingen de känner att de måste göra, känner de ett lugn inom sig. Gör de inte tvångshandlingarna får de stor ångest och obehagliga känslor i hela kroppen. Det kan vara t.ex. att de måste kontrollera att dörren är låst, minst 30 gånger på en kväll.
De som lider av OCD får det väldigt svårt att leva och bör söka hjälp så fort som möjligt för att komma över detta och helst av allt borde de låta bli att gör de tvångshandlingarna/tankarna som de har.

De som lider utav Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) återupplever olyckliga och svåra händelser från t.ex. deras barndom eller liknande som sexuella övergrepp, någon närstående som dött, krig, misshandel eller andra olyckor.
Unga som lider av PTSD, speciellt barn, kan i princip stänga av alla sina känslor och vara helt nollställda och tar ut sin smärta i olika lekar, texter, teckningar och liknande.

Generaliserad ångest innebär ofta ihållande oro och framförallt ångest och oftast blir det överdrivet mycket av dessa känslor. Oron och ångesten rör oftast kring skolan, familjen, kontakten med vänner/bekanta och liknande och det känns som om man inte har någon kontroll över det.
Vissa blir överdrivet rädd för att bli lämnad, vilket också kallas för separationsångest och många är också mörkrädd.
Till slut leder detta till att man lätt blir irriterad, man kan få svårt att sova och du undviker att gå utanför ytterdörren.

Är du rädd för t.ex. djur som ormar, spindlar, larver är det en specifik fobi. Även att vara rädd för trånga utrymmen (klaustrofobi) och blod är vanligt.

Att söka hjälp:

Alla som känner något av detta upprepade gånger bör söka hjälp. Redan om du får oro eller ångest av att vara i skolan, hemma eller när du är med dina vänner, men även om du, mot din vilja, blivit utsatt för någonting.

I skolor finns det oftast en kurator eller skolsköterska som du kan vända dig till och få hjälp ifrån, antingen genom regelbundna samtal, eller så kan de hjälpa dig att få hjälp hos en psykolog hos BUP (barn- och ungdomspsykiatrin, om du är under 18 år) eller på ungdomsmottagningen. Är du äldre än 18 kan du vända dig till en vuxenpsykiatrisk mottagning.

Telefonnummer till dessa hittar du lätt på Internet eller i en telefonkatalog.

Ser bra ut! :) Under generaliserat ångestsyndrom borde du lägga till ett "a" på slutet av mörkrädd. En person är mörkrädd, flera är mörkrädda :)