Jag har också haft sådana tankar… har dessutom sett, hört oh känt saker. För mig är det på riktigt, det är det än, men enligt min läkare är det bara associationer… Jag vet inte vad jag ska tro…

Jag fick också seroquel… men då Flickan sa att dem var farliga så vågade jag inte ta dem, jag smugglade undan dem från mina föräldrar. Nu vet jag ju inte om det är farligt eller inte, är fortfarande på den punkten då jag kallas ''psykiskt sjuk..''

Jag tror däremot att seroquel gjorde det den var till för, den korta tiden jag tog dem såg jag flickan mkt mer sällan.

Om din läkare har föreskrivit seroquel så tyker jag att du ska ta dem, prata med din sambo och förklara att du verkligen inte orkar leva med det här, (tro mig jag vet hur jobbigt det är!) och om du inte gör något åt det så kan det bli värre..!

btw. jag tror inte du har shitzofreni, det är mycket sällsynt. Jag är ingen doktor, men jag tyker mer det låter som associationer som kommit av en depression, såvida du har en depression då vill säga..

lycka till :)

Det första du ska göra är att strunta i vad din sambo säger. För dig kanske dom här pillrena är en livräddare som kan få dig att få leva ett normalt liv där du får sova och slipper ångest och obehagligheter. Skulle han neka dig smärtstillande om du varit tvungen att amputera en arm?

En del människor är av föreställningen att psykiska problem inte är något jobbigt, det är ju "bara" att ta sig samman och strunta i det där. Men, så är det ju inte, det vet vi ju alla som lever med problemen. För din skull, hämta ut tabletterna och prova att ta dom. I det här fallet är det faktiskt inte hans vilja som är det viktiga det är DITT liv som det handlar om.

Sen tycker jag att mer kontakt med sjukvården kan vara något kanske? Någon typ av samtalskontakt för att få rätsida på vad det är du har för problem, vad man kan göra åt det. Du kan få lära dig att se när det blir värre och hitta strategier för att klara av det. Kanske kan även någon typ av sömnmedicin vara något? Så du får sova, inget blir bättre av att man inte får den sömn man behöver.

Schizofreni är inte det första jag tänker på när jag läser ditt inlägg, det finns massor med andra saker som kan stämma in på det du upplever men är du osäker så ta upp det med vården.

Och jag instämmer i vad som skrivs om din sambos åsikter. Det är hans åsikter och de får stå för honom men det är ditt val och ingen annans vad du gör med ditt liv, vad du gör och vilken medicin du väljer att ta. Jag tycker definitivt att du ska ha bättre skäl än din sambos motvilja att inte ta dem. Vill du inte själv för att du själv bildat dig en uppfattning har jag inga som helst problem med ditt val - det är just ditt val i det fallet :)

Visserligen botar inte medicin saker och ting alla gånger, men det kan vara den där livbojen man verkligen behöver för att orka ta tag i saker och ting i stället för att vara hjälplöst fast i ett mående man uppenbarligen själv inte orkar bryta.

Jag säger som de andra, det låter som vanföreställningar jo, men inte som schizofreni. När min ångest var som tyngst hade jag liknande besvär, men det hade sin grund i att jag hade haft ångest en sån lång period att hjärnan spelade mig ytterligare spratt för att jag var så körd i botten.

I dag har jag väldigt sällan ångest, inte ens en gång i månaden. Visst kan oro flaxa förbi ibland och jag blir rädd för rädslan, men det är under kontroll helt och fullt.

Åh, tusen tack för era svar! Det var till mycket stor hjälp! Jag tror jag ska ringa min läkare imorgon och be att få Floxetin (heter det så?) istället. Åt seroquel förut (ca 1,5 år sedan) och blev även så trött att de fungerade som sömnmedicin. Men då åt jag dem för bipolär sjukdom och led inte av sömnsvårigheter och vanföreställningar i denna grad, så jag vet inte om de kommer att fungera för mina vanföreställningar.

Igår testade jag en stesolid som jag fick av en vän. När jag tog den fick jag först jättemycket ångest (hade haft svåra vanföreställningar innan) och sedan var både ångesten och vanföreställningarna som bortblåsta. Funderar på om vanförestälningarna är en ännu "högre grad" av ångest än vad "vanlig ångest" är. Tror ni att det kan vara möjligt?

Det känns skönt att ni inte tror att jag är sqizofren i alla fall :) Varit orolig för att jag aldrig kommer bli "frisk".

Mieoow: Beklagar verkligen att du mår så dåligt! Hoppas verkligen att du kommer att bli bättre inom en snar framtid! Hur gammal är du? När bröt dessa jobbigheter ut? Kram!

Tack igen alla som svarade!!!

Jag är 14, snart 15. allt började ungefär när jag nyss fyllt 12 .

Jag skulle inte bli förvånad om det kan vara så som du säger; att vanföreställlningarna härrör från ruskigt stark ångest. Fluoxetin heter det ja :) En vanlig antidepressiv av SSRI-typ, bland de vanligaste för det faktiskt och det kan även hjälpa ångesten.

SSRI brukar klassas som de "ofarligare" antidepp eftersom de ger relativt hög effekt och har relativt få biverkningar. Däremot tar det ju ett tag innan de börjar verka (4-6 veckor, men full effekt kan ta månader) och under den perioden kan man ibland få insättningsbesvär. Dvs biverkningar som kommer av att kroppen inte anpassat sig än. Ofta släpper dessa när man vant sig, men under tiden så kan man må sämre och ha mer ångest. Skulle det bli för mycket så bör du ta kontakt med din läkare och diskutera det hela.

Mieeow: Usch då, hoppas du får hjälp!!!

#7 Det var riktigt användbar information! Tack!

Jag har haft psykos och såg och hörde djälvar etc. Det var fruktansvärt. Men jag fick antipsycotiskt medicin och blev mycket bättre. Nu ser jag också lite saker på kvällarna när jag ska sova, men det är ingenting jämfört med vad jag skulle se om jag inte tog min medicin. Jag tror inte du är scitsofren, "bara" att du har en psykos. Så mitt råd är. TA DIN MEDICIN! SKIT I VAD DIN POJKVÄN SÄGER! MEDICINEN HJÄLPER!

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Jag ser också saker (inte bara om kvällarna dock) och hör röster och dylikt. Men det är mycket bättre nu, fick Abilify utskrivet av min läkare som fungerar utmärkt. (anti psykos och hallocinationer)

Den är dyr men tycker det är värt det.