Rädsla för att tappa kontrollen, råd om mediciner
Förra året blev jag rejält sjuk, fysiskt, min kropp blev över en natt väldigt dålig och jag fick usel hjälp eller svar på vad som hände av sjukvården. Jag genomledUnder sjukdomen hade jag kraftig yrsel, illamående, kräkningar och balanssvårigheter och allt kom som en blixt från klar himmel. Efter detta har jag haft svårt att lita på min kropp. Jag tycker mig ha mått bra psykiskt innan men efteråt har jag fått en oro att vara i folksamlingar där jag måste stå i kö eller sitta i möte då jag måste lyssna och inte kan ta mig ifrån när jag vill. Att gå i affären går ibland jättebra men ibland så sneglar jag bara mot utgången och måste lämna min sambo ensam i butiken för att handla klart.
När jag hamnar i en sådan situation så börjar jag svettas, blir muntorr och rädd för att jag ska svimma. Förr så kunde det gå så långt att jag var tvungen att åka hem och lägga mig och domnade i hela kroppen och kände mig riktigt sjuk. Nu har jag börjat förstå att det inte är något kroppsligt fel (fast det var det förra året) och att min rädsla handlar om att förlora kontrollen över min kropp och bli yr och svimma och dålig som jag blev förra året.
Den fysiska åkomman jag fick har på sätt och vis gett mig panikångest? Jag är inte deprimerad, har inte social fobi, men som mest en rädlsa för att förlora kontrollen, som om min kropp hela tiden var beredd att fly eller att något hemskt ska hända. Dett känner jag genom att jag ofta är på helspänn och minsta lilla ljud får mig att hoppa högt.
Jag har inte ångest annars, är inte deprimerad, inga självmordatänakar. Mår ganska bra förutom att jag har en rädlsa att förlora kontrollen och bli yr. Jag vill hela tiden veta var utgången finns när jag är någonstans och gillar inte köer för att jag inte kan sticka när det passar mig.
Jag vill blir av med den här känslan, soim jag tror är någon slags panikkänsla, eller rädsla för panik men vet inte hur. Helst skulle jag vija äta medicin. Min läkare har skrivit ut Sertralin åt mig men då jag läste biverkningarna som var en hel del så lämnade jag in den på Apoteket.
Jag vill hitta en medicin som inte ger så mycket biverkningar så jag lätt inbillar mig att jag får alla biverkningar efter att ha haft orut med nästan all medicin jag ätit. Åt förr Fluoxetin men drabbades av hudblödningar så jag slutade. Dett avar dock tio år sedan. Har ätit Remeron S men var som en zombie och bara stirrade rakt fram och orkade knappt röra mig på dagarna.
Är det någon som känner igen sig av mina rädslor för att tappa kontrollen och vara i folktäta miljöer?
Äter ni medicin och i så fall vilken?
Finns det någon medicin som har lindriga biverkningar och kanske även inte så stora svårigheter när man ska sätta ut medicinen. Kollade på Fass på Paroxetin men på ett forum läste jag att folk har hållt på i tre år med att sätta ut medicinen, jag vill ju gärna kunna sluta om jag väl börjar med medicin.
Förlåt för en lång och säkert rörig text, hoppas att någon orkade läsa och kanske även kan tips på lämpliga mediciner. Antar att man medicinerar med SSRI preparat?
En sak kan jag säga, det är först nu jag förstår mina vänner som har haft psykiska problem. Själv tror jag att min fysiska sjukdom satte igång en ständigt alarm hos mig att alltid vara beredd vilket gör min kropp oich psyke på helspänn. Jag blir så trött på dagarna av att må så här. jag måste ju ut och plugga och fortsätta med mitt liv, längtar efter att kunna shoppa obehindrat och få kontroll över mina tankar, om det nu är möjligt…
Tyvärr har alla mediciner biverkningar. Men alla får inte alla, vissa inte ens en biverkan. Vi är olika och reagerar olika på en och samma medicin.
Vissa biverkningar är övergående, försvinner efter en vecka eller två, så man måste prova några veckor.
Kan inte ge något råd ang. vilken medicin som skulle kunna passa just dig. Det får en läkare göra. Man måste dock tyvärr, ibland testa flera sorter tills man hittar den som fungerar för just dig.
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Antidepp och lugnande har alltid en biverkningslista som är så lång att man kan ha den som matta i en sjukhuskorridor, tyvärr. Däremot är det ofta så att dom som evrekaw säger övergående och du drabbas sällan av alla biverkningar. Ofta får man kanske muntorrhet och lite illamående i början eller så. Självklart kan det gå åt skogen men då finns det en uppsjö av andra preparat att prova och det kommer alldeles högst troligen finnas en medicin som kommer fungera för dig utan att du störs av ev. biverkningar någon längre tid.
Är du särsklit rädd för någon speciell typ av biverkning kan du ju be din läkare titta igenom och se om det finns någon sort som är bättre än andra. Jag som är fobiskt rädd för att spy fick läkarna att leta upp mediciner där illamående inte var som första biverkning utan kom lite längre ner i listan.
Jag blir orolig när det står att ångest och depression är vanliga biverkningar på nästan alla mediciner. Jag är ju inte deprimerad idag och har inte någon generell ångest utan det är ju väldigt situationsbundet. Skulle vara väldigt jobbigt om jag utvecklrade ångest känslor och depression pga medicinen. Men de kankse är att de kan förstärskas om man har de bitarna? Vill ju inte skapa något som inte finns idagläget
En annan stor rädsla är att jag inte ska kunna sluta med medicinen i framtiden, läste som sagt att något satte ut medicinen på tre år. Jag vill inte blir "beroende" av något. Tyvärr så har jag ingen psykiatriker eller psykolog som jag träffar utan bara min husläkare och det känns inte som att man får så mycket stöd och hjälp där bara att de vill skriva ut SSRI mot stress.
Jag tror det är vanligare att dragen förstärks än att man utvecklar depresion ur ingenting men jag ska inte svära på det. Sen är det ju också så att om du blir deprimerad av medicinen så kan du ju sluta med den så försvinner också biverkningarna.
En del får problem att avsluta vissa typer av antidepp men oftast så går de smidigt, kanske har man lite utsätntingssymptom några dagar eller en vecka men i dom allra flesta fallen är det ingt större problem. Naturligtvis finns det extremfall som det gör med allt annat.
Är du väldigt orolig kanske du kan försöka få kontakt med en läkare på psyk och få prata mediciner med denne istället eftersom han/hon har bättre kompetens inom det området och kanske kan hjälpa dig att hitta en medicin du känner att du vågar prova.
Tacl för svaren. Jo, jag skulle gärtna vilja ha kontakt och prata medicin, men det är så lång väntetid och jag vill gärna börja nu så att jag kommer igång innan skolstarten. Har tänkt igenom det hela och ska nog testa medicin ändå, men inte sertralin. Jag känner mig själv och skulle bara leta biverkningar och efter att ha läst koma, anorexi, sköldkörtelproblem m.m så skulle jag bli mer orolig för att få dess biverkningar än vad jag är idag. Ska be att få en medicin jag läst om på FASS, ska preata med min läkare vad han tycker om den. Även om han inet är jättekunnig är han hjälpsam och förstående.
Det är alltid jätteskönt med en förstående läkare som lyssnar. Hoppas det blir bra! Om inte annat så har du ju alltid möjlighet att byta.
#5 När det gäller antidepressiva har jag nog gått igenom halva fass… Du blir INTE beroende på/av dem! Det enda man ska tänka på är att trappa ner dosen långsamt och att inte tvärsluta. Det är när man tvärslutar man kan må dåligt.
Sedan får man alltid väga vad som är värt vad… Det ena mot det andra…
Jag sket i alla biverkningar det stod om - vad hade jag för val? Visst jag fick försämrad sköldkörtelfunktion av Lithium - men vad gör det? Ett litet piller till bara så var det problemet ur världen… Jag skulle inte ens med facit i handen tacka nej till Lithium - för jag brukar tala om mig själv som E före och efter Lithium…
Vill du må som du gör för att du inte vågar prova en medicin - eller ta en chans att kanske må bättre?
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
#7 fast sköldkörtelproblematik är ett område där stor del av patienterna inte blir bättre av Levaxin, många vil ha svinhormon och behöver hela spektrat av hormoner (t1 t2 t3 t4) för att bli bra. Av erfarenhet vet jag att det inet alltid är så lättbehandlat som många läkare vill framhäva det som. Just skördkörtelproblem är något jag absolut inte vill riskera. Så alla sådana medicner går bort för mig. Jag har sett släktingar varit sjuka i över trettio år och ändå inte får alternativa hjälper utan måste åka utomland. Skönt att du är en av de som blivit hjälp av Levaxin, då betyder den biverkningen inte lika mycket då den inte märks av. Men jag förstår hur du menar, man måste väga för och nackdelar absolut! För mig vore det nog en större nackdel än fördel även om min stress minskar…
Jag ska prova med medicin har telefontid på måndag med min läkare. Jag ska försöka trappa upp och ner långsamt och ta det lungt rent allmänt så har jag tid att må dåligt om medicinen gör mig nere. Jag hoppas dock att jag slipper bli deprimerad och få ångest. Det är det som skrämmer mig mest. Men det är väl värt ett försök, annars får jag helt enkelt försöka med en annan medicin 
Hm, har börjat fundera på om jag ska börja med sertralin nu i helgen. Jag ska utomland om tre veckor och jag hoppas att de flesta biverkningar (vid insättnings) lindrats lite tills dess. Är det orealistiskt? Bör jag vänta till efter semestern och ha med mig Atarax som nödfall om jag skulle få någon panikattack (vilket jag inte tror då jag inte brukar ha det, men bara som säkerhet i fall jag får panik i någon situation)
Vill ju ha en så trevlig semester som möjligt och att jag vet inte hur lång insättningsproblem brukar vara. 2-3 veckor anger fass…
Jag vet att alla är olika, men jag vill gärna höra ere erfarenheter
Tre veckor tror jag det värsta brukar ha gett med sig. Men det är ju upp till dig, om du känner dig säkrare med att inte börja och står ut med att vänta så är det ju ett alternativ för att vara helt säker på att inte ha kvarhängande biverkningar.
Har jag tur så får jag inga insättningproblem, det hade jag inte med fluoxetin. Men då fick jag hudblödningar istället. Annars var den väldigt mild för mig. Jag får funderar helgen ut, min sambo har semester så det passar bra att börja nju när jag har hans stöd :)
#11 Full effekt är på de flesta antidepressiva är inom 4-6 veckor. Men vi är olika - för vissa går det snabbare och för andra tar det längre tid.
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Ja, full effekt behöver det egentligen inte ha. Jag tycker inte att problemen är jättestora idags läget. Det känns som att jag kan kontrollera en del. Jag är mest orolig för att insättningproblemen ska göra mig illa mående, super yrslig och göra att jag måste ligga på hotellrummet hela dagarna. Det skulle såklart kännas väldigt trist när min mamma bjuder mig utomlands för första gången och vi hoppas på en trevlig tid. Jag är alltså rädd att allt ska vara värra än idag. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig.
Starta ny diskussion