Hej!

Jag är 27 år gammal och har nu lidit av ångest i ca 3 månader. Jag har idag ett relativt välbetalt jobb som säljare men har haft stora svårigheter att motivera mig på jobbet. Jag tillhör den skaran som inte har gymnasiekompetens. Jag harvade på i gymnasiet, gick om 2 år innan jag till slut hoppade av.

Det jag har ångest över liknar väl lite en "30-årskris". JAg har aldrig haft svårt att träffa tjejer men det har aldrig lett till ett seriöst förhållande. Nu känner jag mig lite ensam, skulle vilja vara ihop med någon men blir inte kär i dem tjejer som blir kär i mig. Jag har nu, eftersom jag inte klarar av att motivera mig till att jobba (sjukskriven 50%) beslutat mig föra tt börja studera på folkhögskola. Det har lett till mer grubblerier i stil med:

-ingen idé att läsa upp gymnasiet när jag inte vet vad jag vill bli.

-även om jag klarar av folkhögskolan så kommer det att vara för sent sen att plugga högskola.

-jag kommer inte klara ekonomin under studierna.

-Jag borde fortsätta jobba och tjäna pengar istället.

Det blir som om lösningen på problem 1 blir till problem 2 istället för att jag känner mig lugn och på rätt spår.

Jag grubblar hela dagarna. runt runt i circlar går tankarna. Jag har börjat med KBT men det känns som terapeutens lösningar är såna jag redan grubblar över. Även om jag kan tänka rationella tankar som:

Det är bara ett år, det öppnar många dörrar at börja studera, jag kan jobba samtidigt och klara ekonomin, jag kommer träffa nytt trevligt folk osv.. så är jag tillbaka där jag började dagen efter. JAg kan inte sluta oroa mig och känna att lösningar är hinder. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv och det gör mig galen. även fast jag har stöd av vänner och familj så känns allt helt mörkt.

Har läst "en ny jord" av eckart tolle och den är bra men jag kan ändå inte leva i nuet.

Hur gör man för att sluta oroa sig? hur blir man nöjd med den man är nu? hur blir man mer positiv? jag orkar inte mer.