Jag behöver hjälp!
Åh snälla ni, jag orkar inte mer, så snälla, hjälp mig! :'(
Mitt liv har varit perfekt. Jag har haft massa vänner och mått bra. Men förra vintern mådde jag jättedåligt. Jag har ingen aning om varför, men jag sov aldrig, åt aldrig, frös jämt och grät för att jag frös så. Den 20 augusti 2009 dog en tjej mitt framför ögonen på mig. Efter den dagen har jag mått jättedåligt. Jag började tänka på döden och massa annat. Det gjorde att min pojkvän gjorde slut med mig. Då började jag må skit, på riktigt. Hade så himla mycket ångest och kunde knappt andas när jag tänkte på att allt. Bara grät och hade så ont i hjärtat. Jag fick kontakt med honom igen och berättade hur jag mådde. Vi blev tillsammans igen och han fanns där och stöttade mig, ett tag. Jag gick till skolsyster och berättade hur jag kände. Hon ringde till min mamma och sa att jag behövde gå till en psykolog. Vilket inte blev av. Mina vänner fick även reda på att jag mådde dåligt. Dom tog det som att jag ville ha uppmärksamhet och nu har jag ingen kontakt med någon. Min pojkvän ringde och sa att han var kär i en annan. Jag har en vän. En ända, som jag inte träffar så ofta. Jag klarar inte av skolan. Jag sitter ensam på rasterna och har ingen att vara med. Min mamma tror att jag har massor med vänner och att allt är bra. Jag vill verkligen byta skola. Jag frågade mamma men hon sa bara nej det är bara två år kvar innan jag går ut nian. (Hon vet ju inte varför jag vill) Jag kommer inte klara av det. Jag mår så himla dåligt. Jag har varit med EN kompis 2 ggr på hela sommaren. Annars har jag bara suttit hemma. Jag har så himla mycket ångest och jag orkar verkligen inte mer.
Jag vill inte säga det här till mamma. Men jag behöver hjälp. Jag klarar inte av att vara ensam. Jag kan inte sova på nätterna. Jag har jättedåligt självförtroende och ångest. Vad ska jag göra?
"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"
Prata med din mamma eller någon annan vuxen du litar på. Du har gått igenom många svåra saker och en vuxen person kan hjälpa dig att fixa en kurator eller psykolog som kan hjälpa dig.
Hoppas det går bra.
Kram
Be a rainbow in someones cloud
#1 Jag vågar inte prata med min mamma. Jag har inte heller någon annan vuxen som jag kan prata med, vad jag vet.
"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"
Min spontana tanke är att det inte är konstigt att du inte mår bra med tanke på vad du gått igenom och hur allt har varit sedan dess!
Det kan vara sjukt svårt att ta upp det med sin mamma, tro mig, jag vågade inte och höll det för mig själv tills jag inte höll ihop längre. I efterhand inser jag att jag visst hade kunnat ta upp det med henne, det hade vart jobbigt men hon hade kunnat hjälpa mig att ta kontakt med någon. Och det hade nog besparat mig så många år av lidande.
Kanske kan du ta upp det där med psykologen, att du skulle vilja prata med en om det du vart med om. Att se en annan människa dö är ett trauma som kan behöva bearbetas och det kan du ju berätta om du känner att du verkligen inte orkar ta upp allting.
Du har ju bris som du kan ringa på 116 111 om du vill prata av dig. Sen borde det finnas någon typ av barn- och ungdomspsykiatri i din närhet (BUP) som du säkerligen kan kontakta. Skolkurator har du ju testat, barnmorskor på ungdomsmotttagningar finns även att prata med och de har tystnadsplikt.
Paulina
#3 Tack så mycket!
Nej, det var hemskt att se. Även om det tog ett tag innan jag insåg vad som hände. Det finns ungdomsmottagningar här som man kan gå till annonymt.anske kan vara bra till en början? Jag har väldigt svårt för att prata med min mamma. Det går liksom bara inte. Funderar på att boka tid hos ungdomsmottaningen.
"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"
Jag skulle ju gissa att du kanske behöver mer hjälp än så, men det är en bra start! Jag har bra erfarenheter av barnmorskor, de är lugna och vänliga och vana med att man kommer med alla möjliga problem som man kan behöva prata om.
Paulina
Starta ny diskussion