kan det vara panikångest?
Panikångest?
Jag har länge gått och undrat vad det är som orsakar mina andningssvårigheter och när jag börjar skaka och även fått hjärtklappning. När jag började märka av det här var när jag en dag vaknade upp och knappt fick någon luft alls, jag åkte in till sjukhuset och de hittade ingenting i mina luftvägar och ingen diagnos på att det kunde vara astma eller min allergi. De kollade även mitt blodsocker men de fick inte fram vad det kunde vara. Jag var rädd för att jag skulle ha någon fysisk sjukdom som diabetes eller något liknande och det gjorde mig stressad och andningen blev svårare. Det gick ett par timmar innan jag kunde andas som vanligt och det släppte. Det har hänt ett par gånger att jag fått svårt att andas. Det har hänt i skolan på idrotten. När vi skulle springa en 5 km lång runda på 30 minuter. Det kändes som att min kropp sa i mot men jag tvingade mig själv att springa enda tills jag fick riktigt svårt att andas. Min vän som sprang med mig frågade om det var okej att hon sprang vidare och jag ville egentligen inte bli ensam kvar, men jag sa bara ja gör det. Men jag kunde inte bli ensam lämnad så jag tvingade mig själv att springa och min andning blev svårare och min kompis hade sprungit långt före mig. Och sedan så började tårarna forsa och jag kunde inte kontrollera mig själv. Det har hänt många gånger att jag fått en känsla av att inte kunna kontorller mig själv.
kan det vara panikångest?
någon som har panikångest och kan säga om det
känner igen sig de jag skrivit?
Eller har någon teori på vad det kan vara?
![[Sephrenia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej jag har fått bukt med min panikångest men känner väl igen hur det kändes men måste säga att din beskrivning på vad som händer är luddigt, vad händer, hur känns det fysiskt, mentalt, vad tänker du på när det sker, hur mår du efter händelsen osv?
Ta först hur det kännts ordagrant sedan vad du tror trigga det alt vad du gjorde just då..
Lättare att relatera till mer än det med springandet du berättade ovanför :)
har hänt att jag trott att jag ska dö och blivit rädd för att sluta andas helt, och ibland har det svartnat för ögonen någon kort stund. När det händer får jag svårt att andas, och kan börja skaka och jag har svårt för att få fram ord. Det händer ofta när något ´känns jobbigt eller stressande. På ett matteprov hade jag bara endast 10 minuter på mig att göra klart det då kom den där känslan och jag kunde inte tänka och jag kunde inte få fram några ord och jag fick det jobbigt att andas. Känslan av att inte kunna kontrollera mig själv kom då. När det väl händer kan det hålla i flera timmar innan den känslan släpper.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det :/
Jag kan verkligen inte koncentrera mig när denna känsla dyker upp, så som på prov. Det är jobbigt för mig när jag blir underkänd eller när det är något annat som är jobbigt. När jag blir besviken på mig själv så får jag känslan. Efteråt efter jag fått känslan alltså så mår jag psykiskt dåligt och känslan återkommer några gånger på dagen efter den första.
Jag har vart rädd för väldigt mycket när jag var mindre, som att få skäll gjorde att känslan kom. Och det känns som något trycker mot bröstet när känslan kommer. Efteråt är jag känslig och det är inte svårt för känslan att komma tillbaka om någon skulle säga något kränkande.
Låter som en typ av ångest attack iallafall, kan känna igen mig med att det är svårt att andas, dödskräck, tryck över bröst och overklighetskänslan.. Så något sådant är det men kan inte säga rakt av vad det är eftersom jag aldrig haft prestations ångest på den nivån du verkar ha, finns det en kurator på eran skola du litar på? Eller en sjuksköterska för detta låter som om de skulle behöva ta sig en titt på.
okej, jag har väldigt svårt att lita på folk, men ska försöka testa att prata med kurtatorn. Tack för svar!
Ingen orsak, förstår att det kan vara jobbigt att tala om öga mot öga men att få hjälp kräver det tyvärr, eller så du får en korrekt diagnostering.
Starta ny diskussion