Hej.. någon. whatever. jag mår piss och vet inte vart jag ska vända mig.

åhh ag vill bara skrika rakt ut, trycker så förbannat mot bröstet. vet inte var jag ska börja, så himla mycket jag vill säga till någon annan att jag inte vet var jag ska börja.

jag har verkligen ingen att prata med. har försökt, såå många gånger. men ingen fattar vad jag snackar om. har många vänner som inte mår helt prima heller, vill ju inte ösa min problem på dem men tänker att dem skulle i alla fall förstå, så har försökt där med lite smått men tom dem säger samma sak "det går över, tänk postitivt". men det går inte över! gick på bup från att jag var 15-18 då väldigt mycket skit hände i mitt liv men när jag flyttades till vux slutade jag delvis för att jag inte trivdes, delvid för att jag kände mig mycket bättre, hade slutat med mediciner osv. men allt kröp tillbaka, trubbel med mat ångest, sömnproblem, konstiga beteenden, humörsvängningar och så ksjrgksg starka känslor jag inte kan styra över, reagerar skitstarkt på helt konstiga saker ingen annan verkar bry sig om, ibland tycker jag om mig själv och ibland hatar jag mig så mycket att jag bara göra väldigt dumma saker. bara jag läser på aftonbladet om något hemskt som hänt tex vanvård av någon djur, känns det som jag går sönder på insidan. och så är jag bara allmänt konstigt..det är där det blir för mycket att skriva om än jag orkar. vet inte vad jag ska ta mig till. jag orkar ingenting. och allt runt omkring är också skit, vilket självklart inte gör något av det andra lättare. funderat sedan ett år att gå tillbaka till vuxepsyk och skaffa ny kontakt med 1.jag kan inte prata i telefon, det blir som att höra någon snacka kinesiska - jag fattar ingenting/hör inte/missuppfattar. och jag vågar inte gå dit för jag är rädd att möta en person från mitt förflutna som troligtvis fortf. går dit och som jag INTE vill träffa. får panik bara jag tänker på det. jag försökte ringa till kärnsjukhuset så att dem skulle koppla mig till psyk med hamnade i kö och där åkte teleonen i golvet och pulsen upp i 1000.. ååh fattar inte varför allt normalt ska vara så jä*la svårt för mig. känner mig helt dum i huvudet som inte ens klarar av att ringa någon jag ändå aldrig kommer träffa igen. och den här texten har verkligen ingen mening ……. skrev inte ens det jag tänkt skriva. jag hittar bara inte ut. orkar inte en dag till. försöker sätta upp små mål för det är det enda jag hittat som funkar någrlunda för att jag ska gå upp på morgnarna. bestämma träffar med vänner, festival, beställa saker på posten … men nu känns inte ens något av detta lockande. mina vänner orkar inte med mig när jag inte är glad och rolig. jag försöker dock, precis som jag för i mina cvn när jag söker jobb. försöker vara en där roliga käcka tjejen. hela jag är en lögn. och jag har blivit folkskygg och kommer antagligen få panik på fetivalen och jag har inga pengar haha. failjag. failfailfail