Skönt att det var bättre med sömnen och ångesten. Själv dras jag nog varje dag med ångesten, värst på morgonen. Talade med min syster, hon har samma medicin som du, men hon hade inte haft biverkningar alls vid insättningen. Vi är alla så olika…det lättar säkert snart för dig!!

ja vad konstigt det kan vara från person till person. Känns riktigt bra nu faktiskt men det är klart jag har ju tagit en sobril under morgonen oxå. Hur länge har din syster ätit medicinen? Vilken styrka har hon och tycker hon att den funkar bra? För att lindra morgonångesten så har jag börjat att använda mig av andningsankaret och medveten närvaro och det funkar bra men är svårt.

Hon borde ha 20 mg, om jag minns rätt. Hon har säkert ätit det 3 år nu. Hon har inte talat om det så mycket. Nu då jag blev sjuk så sade hon att hon nog egentligen hade samma som jag då för nåt åt sen, men hon är inte lika snabb som jag att berätta om problem. Hon jobbar dessutom dygnet runt, ingen sjukskrivning där inte!! Jag får inte andningsankaret att funka vid min ångest, har försökt tusentals gånger, går ej….börjar gråta……

Åh herregud vilken energisk syster du har! Jag skulle inte orka jobba just nu men hoppas att jag snart kommer igen. Jobbigt att inte andningsankaret funkar för dig. Vad gör du när ångesten sätter till??

Försöker börja göra nånting…och så det arma gråtande, har under dessa veckor gråtit litervis med tårar. Förstår inte hur det kan finnas så mycket tårar!! Jag kan inte heller tänka mig att jobba, känns mycket avlägset just nu. Ibland kan det kännas lite ljusare en stund, men så börjar jag tänka på att jag är sjuk, då kommer ångesten och tårarna……..

Usch vad jobbigt! Lider verkligen med dig. Jag är istället åt andra hållet, gråter ingenting, i början så kändes det som jag skulle kunna men det kom aldrig nån gråt. Nej jag är väldigt glad att det börjar kännas bättre och ångesten och depressionen håller sig undan ganska bra. Är ju fortfarande rädd för att svimma och kan inte tänka mig att åka till stan och shoppa,skulle väldigt gärna vilja men det känns jobbigt. Har ju heller inte ork på samma sätt som förut men hoppas den blir bättre och bättre. Har du samtalskontakt för det skulle väl hjälpa till mer att komma ur detta stadie som du är i

Joo, går både hos psykiater och psykoterapeut. Dom tycker att jag blivit bättre, men fast dom säger att "overklighetsanfallen" inte är farliga, så blir jag lika lessen då dom kommer …….

Ja det förstår jag att du blir, måste vara obehagligt när de kommer för det är ju inta bara att koppla bort heller. Hoppas att allt kommer ordna sig snart för dig. Kram på dig