Vad menar du med overklighetskänslor? Hur känns de? Jag har oxå nån konstig känsla i kroppen och lite små ångest just nu. Brukar annars må ganska bra på kvällen så jag vet inte varför det känns så konstigt nu.

Kan inte riktigt förklara det, blir lite främmande för mig själv och omgivningen. Efterdet kommer det heta vågor av skräck som far genom kroppen och jag får starkt behov att söka mig till en trygghet (som liten var det till mamma) som jag inte har i mitt liv just nu. Skit då man mår såhär, och nu då det är ett kanonväder! Genast då en dag är bättre, så är följande dag helt hemsk!!!

Ja jag känner oxå att jag skulle vilja ha en trygghet att söka mej till, har ju visserligen mina två tonårsbarn men det blir inte på samma vis. Mamma ställer oxå upp om jag vill prata osv. men jag känner ett jätte behov av att ha en man vid min sida (har varit singel i flera år och känns som jah aldrig kommer att hitta nån). När jag hade panikångest för 10 år sedan så bodde jag med barnens pappa och det var ju mycket skönare och lättare då. Bara en sån sak som att nån man tycker mycket om skulle ligga och hålla om mej hela natten skulle vara helt underbart!

Ja, det är väl just det som saknas. jag har en man MEN han är taxiföretagare och är mycket sällan hemma. Då jag mår bra stör det mig inte alls, men nu då jag mår dåligt skulle det vara bra att ha honom hemma..Vilka symptom hade du med panikångesten?

Jag fick det i samband med att min farmor dog och mitt dåliga samvete över att jag inte hade hälsat på henne så ofta kom ikapp mig. Vet att jag fick ett väldigt tryck över bröstet, jättesvårt att andas och helt orkeslös. Trodde garanterat att jag hade fått en hjärtinfarkt. Vi åkte till akuten och där gjordes undersökningar men det var inga fel men jag blev inte bättre. Hade dessa besvär länge, var även till vc och tog ekg m.m. men de sade det samma att det var panikångest och jag minns att jag grät i telefonen med läkaren och bad om medicin men fick ingen. Fick heller ingen samtalshjälp och tog mig så småningom ur det, har ju kunnat känna av det lite lätt senare också men inte på det viset. Undrar om det kan ha varit nåt förstadie till det jag nu går igenom med psykisk stress och depression+ångest?

Vet inte, kanske vi är sårbara, så kommer det pånytt. Jag har inget med andning, känner nog att hjärtat hamrar, men jag blir så rädd för overklighetskänslan så jag lägger inte så märke till det fysiska. Blir bara jätterädd. Igår hade jag ett "anfall" igen, och nu känns det som jag skulle vara på ruta ett..tänker att det här aldrig går över.

Jag kan också få overklighetskänslor ibland, jag kan inte sätta ord på känslorna mer än att det känns som att man inte riktigt hör till, att livet inte är på riktigt. Det är skrämmande och obehagligt.

Tanja:Det här till Paniksyndrom att ha ovrklighetskänslor,jag har det nästan varje dag,men jag tror att för mig kan det vara min ångest dämpande medicin som gör det så också,ananrs är jag precis som du väldigt rädd för det här.Jag kan rekommendera en bok som heter..Jag är inte galen,den handlar om Panikångest Anna Lithander heter hon som har skrivit den..för mig var det som att hitta hem trots mina 20år med panikångest efter att ha läst den.Jag fann ord på dom känslor jag hade som jag inte trodde hörde till panikångest,att vara rädd för rädslan till ex.Overklighetskänslor är mycket skrämmande men är inte alls farliga,jätte lätt o säga när man står det mitt i en..att omgivningen känns främmande och att man själv känns främmande..jotack! det vet jag vad det är..

Kram

HAR inte årkat läsa allt men vilel bar asäga att ajg upplever ovärklighetskänslor perjodvis.

Känns som att jag sitter i en bubbla, jag ka nhelt plöttsigt stanna upp och fundera vart jag är vart jag är påväg då både praktiskt för stunden och mer långsiktigt i livet. Kan höra alla runt mig prata och skratta och komam på mig själv att le lite försiktigt och fundera vad ajg gör här, vad dom just sa. Ofta blir jag arg på mig själv då jag känner mig incke närvarande och vill vara det.

Tack för era svar! Skall försöka tänka på er nästa gång dom väller över mig. Man är ju som ett barn, trots 54 år. For till min syster övernatten då min man är borta, känns tryggare att ha folk runtomkring.