Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikett: social-fobi
Läst 3186 ggr
Stinis
0

social fobi

Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med andra som har social fobi, behöver bolla lite tankar, mitt liv håller på rasa pga sociala fobin.

så vill någon prata skriv :)

EmmaG
0
#1

Ptjae.. lider oxå av viss SF som just nu gör att jag inte kan ta mig till skolan..

// Emma, aka Althea

Rockerland - En blogg för oss tjejer som är rock/metalheads
Altheatrollets blogg - En blogg för geeken

Santhe
0
#2

Jag lider också av social fobi eller snarare fobisk personlighetsstörning.

Vilket hindrar mig massor och när jag väl utsätter mig så blir jag oerhört trött, får migrän pga spänningar i kroppen.

Tror inte jag är den mest positiva människa du kan bolla med men är vi sociala fobiker så positiva?

[Macho]
0
#3

social fobi… är det när man inte vill vara bland folk? i sånna fall kanske jag håller på att få det, fick totallpanik när jag var i mataffären, var FÖR mycket människor!

xxgerberaxx
0
#4

Jag har till viss del social fobi. Har jätte problem att äta ensam med en annan människa om det är någon jag inte känner riktigt väl, att gå på en date och äta på restaurang tex. rena döden för mig!! Har också problem med att jag är rädd att visa mig ledsen inför andra människor, att jag helt plötsligt ska börja gråta och att människor inte förstår varför..

LinnB
0
#5

Tjaa… jag har social fobi, men håller på att jobba mig ur den. Ställer gärna upp som bollplank, alltid skönt att bolla tankar med någon som vet vad man snackar om. :)

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

EmmaVarg
0
#6

jag har social fobi.

Erdiz
0
#7

jag tror det är många som lider av SF. men i olika grader och många som aldrig får det diagnoserat. Jag själv är en av dom.
Jag skulle aldrig få för mig att röra mig på stan helt ensam.
Får inre panik. och jag vet att det kommer aldrig bli bättre ju mer jag håller mig undan folkmassor. När jag går med någon som känner mig väl är det hur lungt som hellst. Men jag ser inte andra ansiketen. Skulle jag möta någon jag känner mycket väl skulle jag inte ens lägga märke till henne/honom.
SF går upp och ner som många andra saker i mitt liv.
Tror det har mycket attt göra med glädje och sorg. Är man glad så är man stark. är man lite nere och deppig. så klarar man inte av mycket.

En nära vän har kommit ur sin SF tack vare medicin mot deppression.

Allamej
0
#8

Har det och det är illa. Jag kan fejka en timme eller så men sen så blir det bara värre och efteråt måste jag få vara helt ensam några dagar… inte ens familjen.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Rocktjejen
0
#9

Har social fobi,och problem i kontakt med det motsatta könet,men det beror nog mycket på mitt urusla självförtroende och själv känsla där med,jobbigt att gå ut på krogen tycker alla stirrar på mig,kan ibland vara jobbigt att äta bland andra,isolerar mig mycket,ibland känns allt lättare o jag fixar jobbiga saker andra ggr inte.Jag kämpar för att föröska komma ut o träffa andra,ville ej sitta själv o bli gammal.Måste även tillägga att agorafobi och social fobi kan svårt o veta vilket som är vilket då dom ger liknande symptom som att undvika folk.Jag har tex paniksyndrom med agorafobi,alla har inte det.så kika och jämför om ni tror att ni har social fobi men det kankse ist är agorafobi (torg skräck).

Varm kram

Allamej
0
#10

Torgskräck är det inte.. jag har inga som helst problem att vistas på enorma platser så länge jag är ensam :) Men så fort det kommer in folk i bilden så växer ångesten och det är kört.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

sussi83
0
#11

Mmm…det är hemskt med den här fobin….mitt liv är totalt förstört.

Jag får ofta djupa depressioner som är svår a att stå ut med. Just nu känns det som värst. Det börjar bli sommar, alla "normala" människor går på grillfester och har det roligt med sina vänner. Jag åker hem och sitter ensam…känner hur rastlösheten kryper i kroppen och hur tyst allt är.

Har haft problemet sedan jag var liten så jag har tyvärr inte många vänner. Får ofta frågor från arbetskompisar som  undrar varför jag inte gör något på helgerna. Jag får då helatiden hitta på bortförklaringar. Känns jobbigt.

Har ingen högre önskan än att bli av med detta. Jag vill leva som alla andra. Jag blir ledsen då jag tänker på all tid jag har förlorat, den tid som skulle varit den bästa blev förjäklig. Jag är 27 år nu och har missat massor, saker jag aldrig kan ta igen.

Skulle vilja ha en familj runt 30….frågan är om det går…