Vad driver oss frammåt?
Jag har sökt hjälp nu i flera år, är 21 och har fortfarande inte fått någon hjälp som hjälpt.
Jag lider av någonfomra av deprisjon, vad vet vi inte.
Dom pendlar i misstanakr om Manodeprisiv och nevropsykriatoskt.
Själv känne jag igen mig i båda men endå inte. Ena studnen är jag mest de ena andra de adra. Jag har en massa problem, sojälvständig, fobisk, ångeslt, panikatacker dålig självkännlsa och en massa annat. Men allt dätta komemr från en kärna och om kärnan blir igenkännd så kommar rästan att lösa sig. Jag känenr det på mig, Men vad är kärnanr, det känns som jag lever i en bubbla, jag kan inte koppla till andra människor, till livet.
Jag blir deprimerad, helt nere går bortom sunt förnuft. Som ma nbeskriver kraftigt maiska personer fast neråt. slår mig själv slår väggar slår sambon gråter. det pändlar någar veckor där nere, sen blri det bättre men alltid känner jag min ensam som om jag har en hinna likt en valp som just föds.
Var betyder maniskt betende, hur ka ndet vara så svårt att hjälpa en sjuk person? hur kan det komam sig att jag alldrig får en diagnås utan att do mbara föreslår olika.
Kanske är jag manisk, jag kan peta på killen och få överskollt energi.. rätt självkalrt att jag är mansik… men är det de dom syftar på. varför ka ninte dom se det?
Hur läge årkar man? hur många läkare och psykologer ska lämna mig åt mitt öde? HUr många distanser och avdelnignar ska man besöka?
Jag har inte ens fått ett nummer till akuthjälp, och jag har självmordsbenägenhet, jag blir så ysterisk att jag tappar omdömmet.. Och nu i efterhadn vill jag inte ha tillbaka det, för det svider bara mer när jag ska schemmas.. alla fel jag gjort och allt on jag gör mot mig sjävl och andra.
Någon som känner igne sig? Hur komemr det sig att man inte får en diagnås när man har å stort behov av en? Vad är det som driver oss frammåt?
Ja inte är det lätt. Jag är oxå inne på att få en diagnos för min egen skull för att någonstans förstå mitt eget mående/beteende.
Men jag tror att man måste trycka på och be dom göra en ordentlig utredning, för med min erfarenhet gör dom inte det utan att man kräver det.
Jag har inte heller fått något journummer att ringa vid akuta situationer, det är inget dom lämnar ut per rutin tror jag. Det är lite upp till en själv att kolla upp vilka journummer det finns. Finns en tråd här "när det krisar akut" som innehåller nummer man kan ringa. Annars kan man gå ut på sin landstings sida o kolla upp nummer till tex akutpsyk.
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Tack för svaret, Tycker et är hämst att man när man mår så dåligit att man inte kan ta hand om sig själv blir lämnad själv. Jurt nu går jag ut iblnad och lykas med att göra saker, men min sambo sköter allt som har med mat, handlnade tvättnign och kilande, jag förljer med och andlar ibland för att det är kul att köpa goda saker.
Att bli så isolkerad, jag har i ett års tid förkalrat att jag nte kommer klara av att arbeta efter detta och ingen vill ens prata om hur man kan lösa det. Så ni står jag här vet inte om jag får min utredning och har inte fått ett enda intyg som beskriver att jag har svårt att ta hand om mig själv oh inte kommer klara av arbete förens jag fått kontroll över mig själv.
Tycker det är så hemskt. Sist jag var där och jag träffade en tjej som gör ett test på mig. Det var andra gågnen vi träffades och första gågen sa jag att jag är hemma ifrån skolan och både min läkare och psykog vet detta. endå var hon förvånad denan gågng då jag sa att jag inte varit i skola npå ett hanvår.
Men jag säger det hela tiden!
Hoppas på att det blir hjälp denna gång.. annars vet jag inte vad jag ska göra.
Starta ny diskussion