![[YlvaP]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Trodde att jag blivit "frisk"
I höstas så hade jag massor med ångest, ångest över det mesta och min sociala fobi och agorafobin var som värst. Fick börja på KBT hos en psykolog. Vi hann inte göra så mycket för i början villa hon ju veta vad jag ville och bedömma mig. Sen började ta upp det där med mitt självskadebeteende och lite annat så vi la det åt sidan så länge.
Fick mina diagnoser (adhd, bipolär, social och agorafobi och tvångssyndrom som inte var lika stark men den har ju funnits) i februari. Mitt nya liv började då och jag fick nya mediciner och jag har blivit mycket gladare och mer självsäker även om den är väldigt låg just nu.
Ångestattackerna minskade och det blev längre mellan varje gång och dom senaste månaderna har jag bara fått två. Senast idag.
Jag var på väg intill stan för mitt samtal på Dagkliniken. Efter det hade jag bestämt mig för att gå på gym. Tänkte börja så att jag skulle gå ner i vikt. I bilen till stan började ångesten att stiga ganska så hastigt. Jag kunde inte sjunga med musiken och jag körde jättesakta. Mest var det väl för att dra ut på tiden till stan. Satt och tänkte på att skära mig. Hur djupt och hur långt och hur jag skulle bette mig när jag skurit mig. Tur som var var jag långt hemifrån men tankar fanns på om jag skulle åka till affären och köpa mig rakblad men gjorde inte det heller.
Under samtalet pratade vi massor och jag glömde bort att jag skulle till gymmet efteråt men det kom direkt när kontakten nämnde det i slutet av tiden.
Det blev inget gym fast jag var dit. Tur att det kostade för mycket pengar. Jag hade vänt ändå eftersom jag hörde en massa killar där inne.
Nästan hemma så stannar jag utanför en affär för att ringa min psykolog som hade telefontid då. Vi pratade i säkert 20 minuter. När jag kom hem var det meningen att jag och äldsta tjejen skulle göra något tillsammans men hon valde att gå ut med sina kompisar. Hade nu tillfälle till att skära mig men jag tog mig en atarax och satte mig vid datan. Väntade med att cykla för det var inte lång tid tills jag skulle hämta dom andra på dagis.
Nu blev det massor av text men frågan återstår. Varför får jag ångestattacker ännu? Jag vill vara frisk från den. Känner att det kommer att gå åt skogen igen och bli som i höstas. Blir man aldrig frisk från sina fobier och ångestattacker? Det kommer att bli svårare att åka till stan och göra något. Eftersom gymmet inte funkade så funderade jag på simning. Jaja vi får se vad det blir av det.
Hej.
Jag kan tyvärr inte svar på dina frågor, men jag vill berömma dig. :)
Du var SÅ duktig som inte skar dig! Ta den segern och njut av den.
Har du läst Anna Lithanders bok "Jag är inte galen"? Den är skön att ta till när det är jobbigt.
*solkram*
Nä jag har inte läst den boken. Kanske ett lån nästa gång jag åker till biblioteket.
Dagen är inte slut ännu och tankarna finns ännu kvar men jag skall försöka att inte ta till kniven.
Det går att bli av med det, att lära sig leva med det som finns kvar och hantera situationer bättre och bättre.
Som sagt, ta till dig hur bra det var att du INTE skadade dig. Skriv ner för dig själv vad du gjorde istället så du kan plocka fram det nästa gång det känns jobbigt.
Jättekul att höra att du fått en medicinering som fungerar för dig! Men mediciner är inget som gör en frisk, de tar bort symptom. När man mått dåligt under en längre period så sägs det att ens tankemönster ändras, och ingår då ångest i det hela så är det väl rätt så förståeligt att man trillar dit, även med en fungerande medicinering.
Men två ångestattacker på de senaste månaderna - det är ju super! Och att du dessutom kunde avvärja dig från självskador, som ändå tyvärr blir en vana, ett sätt att hantera sin ångest på, är riktigt bra jobbat! Det är något som du ska bära stolt och ta till dig det goda av som sagt! :)
Små återfall är nog tyvärr inget man kommer ifrån. Att tillfriskna tar lång tid, och februari är fortfarande inte länge sedan. Ändå har du kommit en bra bit på vägen. För precis som tidigare nämnt så går det att lära sig hantera dessa och övervinna mycket.
Paulina
Bra idé. Tål att tänkas på.
#4. Anledningen till att jag klarar av att värja mig är barnen. Jag vill inte göra något om dom finns i närheten eller är vakna. Nu idag var jag i stan och hade inte min lilla kniv med mig så där fick jag också värja mig.
Det är nu ikväll som jag verkligen måste hålla tillbaka mig för som sagt finns dessa djävulska tankar kvar. Vill ringa någon men jag vet inte om jag vågar. Behöver prata av mig även om jag pratade med min psykolog tidigare så räcker det inte. Det var bara ett kort samtal i telefonen.
Visst är det bra med bara två attacker men jag är nu rädd att det skall bli värre igen. Har ingen medicn mot ångesten, social fobi eller tvångssyndrom. Dom blev bortplockade till förmån för stämningsstabiliserare och concertan. Jag hade tre olika som även skulle hjälpa mot dessa "besvär".
#6 ring 1177 och prata av dig,det har jag gjort,säg som det är att du måste prata av dig för att du har ångest!
Tyvärr funkar inte 1177 här på Åland men tack för tipset. 
Starta ny diskussion