Hej

Jag känner igen mig i det du beskriver och tycker att det med tavlan var mitt i prick, har också sådan ångest men jag blir istället mer handlings förlamad kommer mig inte för att göra något alls.

Har än inte hittat någon med. som jag tycker fungerar bra äter nu tre olika men de har bara gett efekt i början och sedan har jag mått dåligare igen, de har säkert någon bra effekt men ingen som jag kan se just nu, skulle ialla fall nog må sämre utan dem, men framåt går det inte, bara upp och ner.

Jag har ofta ångest utan någon speciel anledning men oftast kan ångest också komma från det undermedvetna. Jag blev uppmanad av mobila teamet att när jag väl får ångest, stanna upp, backa bandet och tänka efter varför jag fick ångest, hur känner jag mig när jag får det, var det något särskilt jag tänkte på/såg/gjorde/sa osv. Ibland hjälper den metoden men ibland finner jag ingen speciel anledning till att jag får ångest men mycket av det beror också på mina funktionshinder men metoden kanske är något för dig att testa. När man spekulerar kring hur man känner sig just vid en ångestattack kan man också lära sig att dämpa den.

Jag kan inte heller hitta orsaker till min ångest i dom flesta fallen. Det stör vården… det blir så mycket mer svårbehandlat för dom om man inte varit utsatt för våldtäckt, haft alkoholiserade föräldrar, har spindelfobi eller upplevt krig.

Min ångest kan dyka upp lite när den känner för det.

En bra grej är att försöka sätta sig ner och göra en kedjeanalys. Väldigt populärt inom vården här=) Man ska skriva upp vad som utlöste om man kan hitta det, om man var extra sårbar på något vis dvs sovit dåligt, kanske gjort något fysiskt utmattande eller haft något jobbigt samtal och så vidare. Sen är fortsättning för själskador, dvs vad man gjorde, hur man kunde undvikit det och så. Så kan man ju också tänka vid ångest. "När jag kände att ångesten var på väg kunde jag ha ringt psykjouren eller tagit en lugnande tablett för att försöka förhindra ångestutbrottet". Till exempel.

Om det nu är så att det är tankar och känslor som gör att ångesten blir starkare och hindrar en från att agera produktivt hur gör man då för att bli av med dem?

om det är så att man skäms för det som pågår i tanke världen och känslollivet att man tycker det är fånigt och inte borde påverka en som det gör och inte kan, vågar eller vet hur man ska få ut det ur sig, inte har någon inom vården som man känner förstår en och kan hjälpa en, eller inte vet hur man tar upp sådant med andra man har i sin närhet inte vill vara en börda för andra, inte vill känna sig fånig och rädd för hur den andra ska reagera, tycka och tänka om en, hur gör man då?

när man målat in sig i ett hörn av skam skuld och ångest och inte hittar någon utväg allt går bara runt runt utan att man kommer på någon lösning

#0 Klart att all ångest inte är orsaksrelaterad, alltså måste bero på något som hänt eller så…

Om man inte tycker att de antidepressiva man fått ger någon effekt så måste man säga till om det och få prova en annan sort. Det finns ju mängder av preparat med olika sammansättningar…

#0 Är du hyper aktiv av dig själv eller blev du det av Citalopramen?

Har själv tagit citalopram ett tag men blev för hyperaktiv av dem och fick sluta.

Jag hade mycket ångest i yngre ålder och den bara kom plötsligt utan förvarning. Många gånger kan det vara svårt att veta vad som utlöser ångesten. Snabba "automatiska tankar" som man knappt är medveten om. Det kan vara små signaler inifrån kroppen som du överreagerar på och utlöser ångesten. Det som hjälpte mig var att förhålla mig till ångesten som en del av mig, att den var obehaglig men ofarlig. Ungefär tänkte jag så här när ångesten kom;  - jaha den där jäkla ångesten igen, bara att gilla läget tills den klingar av. Inte förneka den men ändå ignorera den. Efterhand blev ångesten svagare. Nu får jag sällan riktiga ångestattacker och när det nån gång händer försöker jag att "stå ut" tills den klingar av. Jag tror också en viktig hjälp var att jag läste och lärde mig mycket om vad ångest är fysiologiskt och psyklogiskt.

Här sitter ännu en med ångest. Både krypande under skinnet, och panikattacker. Diagnostiserad depression, Citalopram sedan tre år. Sjukskriven pga ångest sedan ett par veckor tillbaka.

Har för första gången i livet kontakt med psykiatrin. Där kommer jag att få Basal kroppskännedom som terapi. Det verkar vara precis vad jag behöver. Liksom du är jag spänd som en sträng, och när jag jobbar är jag hyperaktiv. Nu när jag varit hemma ett par veckor, börjar jag slappna av en aning, men då kommer ju ångesten…

Som sagt - basal kroppterapi låter som vår melodi. :)

KRAM