Antar att jag skrivigt av mig
När ångesten är så stark att jag inte kan sluta gråta, klumpen i halsen blir så stor, jag måste spy. Jag spyr och spyr men det hjälper inte! Jag ligger på golvet och gråter, som en boll. jag skadar mig själv, jag vill känna smärta för mitt hjärta gör så ont, Det bultar på så fort, jag har svårt att andas. Det är så mörkt i mig, det gör så ont ångesten sväljer mig dag för dag lite mer. Jag skriker högt, jag skriker så högt att grannarna kommer men vad ska de göra? Jag skriker tills luften tar slut, jag slår min pojkvän men fastnar i hans kram. Dag efter dag, jag skadar mig lite mer,det smärtar min pojkvän. Vilket ego jag är som gör så mot honom. Men vad ska jag göra när ångesten äter upp mig,det gör ont i hela kroppen, det är så mörkt. Jag går inte ut, vill inte se andra i glädje. Jag är en ond person som inte unnar dom det. Jag är så ego för att jag själv vill ha det så- förtjänar jag något? Jag är ett monster, det skär i mitt hjärta för jag hatar mig själv.
Andra kämpar, jag kan inte längre. Världen är orättvis och jag vet att jag är hemsk, ångest för alla som jag kännt som dött. varför fick dom lämna medans jag är kvar. Vi som blir kvar vad ska vi göra, hur ska vi vara-varför skulle jag få de bästa föräldrar när jag är långt ifrån bra, varför belönas jag med bra pojkvän och underbar kanin? jag är en besvikelse det finns ingen som räknar med mig, ingen som kan lite på mig, det finns ingen mening för mig att gå upp jag gråter hela tiden och jag är en grym lipsill som inte ens kan prata ordentligt. vem orkar lyssna på nån som bara gråter?och när jag vill lyckas så finns det ingen som ger mig chansen, jag knarkar är nästan helt ren men varför ska jag sluta det finns ingen mening för mig att göra det, jag ska ingenstans och alla vet det. ingen att räkna med. det finns mycket inuti men inget som tydligen ska få komma ut då ingen tror att jag kan lyckas. någonstans vet jag att jag kan, kan vara så grym ibland det kan jag vara. men hur ska man kunna visa det.
Helt osammanhängande men det var länge sen jag skrev av mig nått. Jag har inte ens presenterat mig.
Låter inte bra alls det där… Du är inte ond! Du mår bara väldigt dåligt låter som. Kan vara svårt att se lyckliga människor när man sjäkv mår dåligt. Vissa människor mår sämre än andra. Du har säkert en underbar pojkvän som "tar hand om dig" & djur är alltid bra (:
Men du kanske behöver gå & prata med någon "utanför"? Tycker du ska sätta upp något mål? "börja jobba" Ja, inte vet jag vad du vill? Kanske något litet som att "gå ner på stan imorgon"?
Klart det är en mening med att du slutar knarka. Och skadar dig själv! Du försör ju din kropp… Och i längden blir det bara värre..
Men du, jag är 100% säker på att du fixar det här!
Tack för ditt svar! Jag har väntat 3 månader på mitt behandlingshem, ska man behöva vänta så länge? Jaja jag har legat inne på en avdelning nu sen jag skrev de första inlägget här. tack gode gud för internet.Jag antar att min teori är sann.. när jag mådde så dåligt så att det såg riktigt illa ut kom folk fram på stan och ville hjälpa mig till närmaste sjukhus mig men jag ville inte ha någon hjälp!
men när man ber om hjälp och skriftigt uttrycker sin ångest och utått sätt inte ser så jävlig ut är det få som orkar bry sig.
Men du brydde dig, det glömmer jag aldrig.
Det var så lite (: Det låter väldigt länge med 3 månader. Så länge ska man inte behöva vänta! Men vad bra att du får hjälp nu. Förstår att det känns jobbigt, men ge inte upp! Det gäller att erkänna för sig själv att man behöver hjälp. Det är svårt. För på något sätt vill man klara sig själv. Och inte vara "beroende" av andra. Lättare att blunda för problemen än att ta tag i dom.. Så kan jag tänka mig att det känns iaf. Men i längden håller det inte.. Bättre att ta tag i det, innan det går för långt.
För visst finns det dom som vill hjälpa och som lyssnar & förstår.
Hoppas du mår bättre snart. Då får titta in & skriva ett inlägg när livet känns på topp igen. Är övertygad om att den dagen kommer för dig oxå!
Tyvärr är systemt så dåligt, väntat i sammanlagt 9 mån för att få en sysselsättning/behandling, tydlgen måste man visa att man är ett akutfall…sorgligt att man ska behöva gå så långt.Men det har jag väll bevisat nu, så kanske man kan få hjälp nu. Tillbringar tiden på en öppen avdelning, de räcker inte med självskade beteende eller missbruk för att få stanna då det inte är hög prioriterat…hrm får se hur snabbt de väljer att sjutsa mig vidare..
Hoppas på att komma in på denna sidan nån gång med lite mer hopp..just nu har jag inget alls kvar. Och jag undrar hur långt man måste gå för att bli tagen på allvar.
#4 Låter helt sjukt. Om jag fick bestämma skulle det räcka med att man bad om hjälp. Det är så självklart att man ska få den hjälp man behöver. Okej, det är ingen hjärntumör, som behöver behandlas akut. Men det är en "trasig" människa som behöver akut hjälp. Tänk vad många självmord som skulle förhindras, om folk fick hjälp på än gång? När man väl har tagit steget att söka hjälp. Kan vara svårt för många! Så ska man få den!
Så synd ångestsjukdomar inte ses som "så farligt" Att du har väntat i 9 mån är så nonchalant tycker jag! Så synd att det inte prioriteras högre. Om det skulle göra det hade vi garanterat haft färre självmord i sverige. Det viktigaste här i livet är väl ändå att må bra?
Tycker alla människor ska få den hjälp dom behöver & bli tagna på allvar. Tyvärr, hjälper det inte att sitta här & tycka. Det är synd,hehe.
Starta ny diskussion