Så satans ensam
Jag lider av ångest. Så jävla korkat uttryck egentligen, det är väl ingen som mår bra av ångest!?
Just nu är det helt för jävligt, jag kan inte handla, inte hänga tvätt, knappt ens se på tv. Jag har, återigen, blivit tillsagd att mitt sätt att vara inte är uppskattat. Jag är 43 år och fungerar inte på arbetsplatser, skit samma i vilken typ av arbete det rör sig om. När jag blir oskäker och rädd tror folk att jag är överlägsen och otrevlig. När jag bara vill gråta så tror andra att jag är kaxig. Här i Australien så vill de att jag ska var mindre svensk, för det är det som gör att jag är fel.Men det är ju inte det, jag vet ju det. Det är ju jag som är fel, oavsettom jag bor i Sverige, Norge eller här. Jag är fel helt enkelt. Och på måndag måste jag tillbaka och vara fel.
jag vill inte längre.
aswedishsmorgasbord.com
Usch, det låter inte ett dugg kul=( Kram på dig!!
Jag känner igen mig i det du skriver
jag jobbar visserligen inte men känner också av
att en del inte tycker om mig trots att det är folk jag inte känner.
Trots att min "sjukdom" gjort mig till en riktigt ödmjuk person.
Så tror nog en del något annat.
Jag tycker du borde prata ordentligt med din chef
och förklara hur du känner.
Gud vad jobbigt! Att bara orka jobba när man har ångest är värsta bragd. Att bara hålla allt inom sig då är så svårt, men man måste ju. Att då uppfattas som att vara på ett visst sätt är ju helt sjukt. Har du pratat med din chef om att du har ångest? Fast det vill man ju iof inte att arbetsgivaren ska veta. Jobbig situation.
Skickar en Kram från Ambrosia
Starta ny diskussion