Visst kan man väl skriva en fullmakt så att någon annan kan ta ut medicinen? Har du någon som kan hjälpa dig isf? Om inte så finns det hjälp via kommunen att få. Boendestöd brukar ha sådan funktion så dom kan hjälpa till med sådant, men sen om man kan få just boendestöd så direkt vet jag inte. Men det finns akuthjälp att få med. Försök isf klara av att ringa till kommunens växen och be om hjälp. Är dom dumma så ring till sjukvårdsupplysningen, dit kan man även ringa om man bara behöver prata med någon när man mår dåligt (tex när man sitter uppe om natten och bara stirrar in i väggen och vill dö, eller om man får panikångest). Berätta läget och säg som det är - du klarar inte av att ta dig till apoteket och få ut din medicin för då mår så psykiskt dåligt. Det är inget konstigt och du är inte ensam!

Jag tycker nästan att du ska byta psykiater om h*n säger så till dig. Självklart ska du få hjälp genom mediciner. Klarar h*n inte av att hitta en som passar dig så är det fel på henne, inte på dig. Många gånger kan man behöva ställa in dosen vilket kan ta lite tid. Man kan också behöva leva igenom biverkningar i början några veckor (men inte mer än 4v, sen ska det vara över), klarar man inte det så finns det mediciner som inte har massa starka biverkningar i början.

Försök ta dig samman och ringa efter hjälp. Jag vet precis hur svårt det är att ta sig ut och hämta medicin nr man mår dåligt och jag vet hur otroligt svårt det är att bara lyfta telefonen och ringa ett enkelt samtal. Men gör det!

www.1177.se Vilket också är telefonnummret till sjukvårdsupplysningen

Om du tar med dig en person över 18 till apoteket kan ni fylla i en lapp som gör att den personen i fortsättningen kan hämta ut medicinen åt dig :)

Tycker också att du borde be om en annan läkare, dom är till för att hjälpa dig och få dig att må bättre! Går du runt och oroar dig för att medicinen inte ska funka och att du ska må dåligt i resten av ditt liv kan det ju lätt påverka dig så du mår ännu sämre!

Be om att få en annan medicin, kanske något starkare eller en högre dos? cipralex tror jag man kan få upp till 40 mg?

Har inte ofta läkartid. De är en hyrläkare på vuxenpyskiatriska mottagningen. Så jag har hittills haft 4 olika, vilket känns väldigt flummigt, eftersom att min uppfattning av de är att alla har uppfattat Mig olika, å således absolut inte kan ha ett hum om de blir bättre eller ej, eller vad man bör göra. Har fått namn på hyrläkaren jag ska träffa i slutet av mars, och det är inte samma som jag träffade nu sist.

**Ska jag berätta för läkaren att jag haft sån ångest att jag hoppat över medicin i en vecka - som gett mig en del biverkningar?

Och ska jag berätta för läkaren att de min förra läkare sa till mig har gjort mig väldigt orolig?**

Jag känner mig fjantig om jag berättar de sistnämnda. Och säger jag de förstnämnda så kanske de stoppar min medicinering helt för att jag slarvat vilket givit mig motsatt effekt som sjutton.

Är det så enkelt som att ta med tex min mamma till apoteket och be om att i fortsättningen vill jag att hon ska kunna ta ut mina mediciner? Eller ska man gå typ via läkaren som skriver ut, eller psykolog?

Tack för svaren, uppskattar er hjälp!

Det borde väl gå med din mamma. Hon är ju över 18 som man var tvungen att vara. Henne har du ju förtroende för.

Jag känner igen mig i detta att ofta få byta läkare. Jag har haft uppemot 10 olika på två år. Det kanske inte låter så mycket men för mig är det. Att alltid få möta ett nytt ansikte, öppna sig, komma ihåg vad som viktigt att berätta, det är inte lätt. Sedan en tid tillbaka så har jag fått träffa samma psykolog och samma psykiatrisjuksköterska. Det känns väldigt bra. Sköterskan träffar jag ungefär var 14 dag och min psykolog varannan månad.

Så får det inte vara. Man har rätt itll att få en egen läkare som man har samma hela tiden. Inom vården är dom väldigt hänsynslösa och ofta måste man hävda sin rätt för att få den, jättekonstitg men så är det. Ta hjälp av din mamma om du inte orkar (även om man är vuxen, vet inte din ålder, så kan man behöva hjälp när man mår dåligt och mamma är ofta bra).

fyller 20, och bor hemma, så mamma kan va bra många gånger.
Min psykolog har sagt till mig att dom ska införa en fast läkare kring mars nån gång, så de är iaf på gång, men ändå.

Det känns verkligen som slutet om inte min nya medicin fungerar, bara för att läkaren sa att de räcker med mediciner sen om den inte fungerar. :(

Men om den medicin du har inte fungerar bra så måste du väl få byta och prova en annan? Jag har hört talas om människor som fått testa uppemot 5-6 sorter innan dom hittar rätt. Det är ju psykologen som i samråd med dig ska få fram det som fungerar bäst för dig.

Jag har ju som sagt hittills "bara" testat atarax… funka inte.. sertralin.. funka inte.. sen körde jag mirtazapin som komplitering till sertralinet.. funka inte.. å nu kör ja cipralex med mirtazapin som komplitering.. fortfarande ingen effekt uppnådd.. Tycker inte det är så mycket egentligen…. jag själv har inte direkt jätte ont av att testa nya mediciner.. med läkaren verkade va trött på att skriva ut mediciner åt folk.. Hon va en riktig bitch om ja ska vara fullt ärlig.

#8 Verkligen tråkigt att höra, både att medicinerna inte fungerar och att läkaren har en så tråkig attityd till dig. Det är ju ändå du och ditt mående som är viktigast. Du måste ju få rätt och fungerande medicin.