Oj, vad sjukt… Igår kollade jag efter en tråd om just det där, för jag har haft problem med just insomningen i ett halvår nu, på precis samma sätt som du. Det är verkligen jätteläskigt, och det enda som hjälper mig just nu är Zopiklon. Dem kan man dock inte gå på hur länge som helst, och efter att ha gått på dem i några månader har de dessutom börjat tappa effekten en aning. Jag vet inte alls hur jag ska göra med sömnen nu.

Utöver Zopiklonen får jag Cymbalta (60mg på morgonen), och de gör mig väldigt pigg, så även de gör det svårt med insomningen, men de hjälper otroligt bra mot depressionen.

Är Xanoren det enda som funkar till natten för dig?

Hej impisch!

Ja det var väl tur jag skrev då om mina besvär

Jag antar att det är insomnings tablett du tar,och dom är ju beroende framkallande och som du säger så hjälper dom inte på samma sätt som förut..jag fick inget utskrivt av min läkare.

Xanoren tar jag inte till natten men har blivit så ibland då jag fått stark ångest..och inatt hjälpte det mig inte ens att bli lugn..

Ja dt är ett helvete att inte få sova,till slut orkar inte kroppen o man bryter ihop.

det finns ju antihistamin som har en lugnande7avslappnande effekt..vet inte om läkarna skiver ut sådant längre..

Ja, det är precis så… Du har aldrig fått insomningstabletter utskrivna eller? De är förvisso beroendeframkallande, men de är definitivt mycket snällare än Xanor.

Det gör det, Atarax, Lergigan och Propavan. De skriver ut samtliga bara man frågar om dem tror jag. Jag har haft alla… Tänkte faktiskt be om Propavan nästa gång jag är hos läkaren så att jag kan ta dem med Zopiklonen. Kanske funkar bättre då.

Det läskigaste med insomningen är att andningen blir konstig, det är som om jag inte får ner luft i lungorna ordentligt. Och precis när det känns som att jag håller på att somna så är det som att jag får en konstig stöt i kroppen och rycker till. Så det är likadant för mig; hur trött jag än är så kan jag bara inte somna.

Usch! Jag är glad att jag inte tampas med den biten iaf, sömnen har alltid vart det jag sett fram emot. Min tröst, min livlina. Däremot har jag haft sömnsvårigheter och medicinerats för det. Fick lergigan, det är en sömntablett, men den verkade sent och fick mig att vara helt klubbad dagen efter. Men det är ju så olika hur man reagerar ^^

Just nu har jag zopiklon, en insomningtablett. Visst, den är lätt beroendeframkallande och effekten avtar efter långt användande, men jag klarar nu mestadels av att sova utan medicin.

Atarax är en mild ångestdämpande, egentligen en allergimedicin från början (antihistamin). Den är relativt ofarlig, man blir trött och dåsig och på sin höjd groggy dagen efter (inget jag kännt av iaf).

Prata med din läkare. Det finns alternativ, för sova behöver du om du ska orka hålla ihop.

Kram

Jag har tidigare alltid älskat att sova, för då slipper jag känna. Numera är jag livrädd för att gå och lägga mig. Sitter uppe tills jag är så trött att ögonen gå ri kors för att sedan läsa tills jag tappar boken i huvudet och somnar av ren utmattning. Så jag känner igen mig. Precis som du säger finns ju ingen att ringa mitt i natten och det tycker jag gör det hela ännu värre. Det är bara jag och rädslan och natten och det känns som man förlorar hur man än gör.

Jag har theralen droppar för att ta också om ångesten blir väldigt hög..har inte använt dom i det syftet och knappt heller i det syftet att få sova..Jag får en sån hangover dagen efter trots att jag tar den minsta dosen på 0,25 mg i droppar..Jag vill hänga med inte vara helt väck då får jag panik ist..ska nog ringa psykiatrin till morran för det här är ohållbart..min största hobby är annars o sova..nejdå skoja bara…men näst intill iaf. samma här HannaM har också tidigar älskat o sova för att man slipper o känna som du säger..ja rädslan är stor här med..den paralyserar mig och tar över hela mig..