Ångest kan te sig på många sätt. Det är ett helt normalt inslag av livet, att känna efter man gjort något knasigt eller över saker man borde göra exempelvis. När det blir om du beskriver, att det kommer lite då och då och sitter i ett tag, och inte alltid har en uppenbar orsak så är det värre. Jag känner igen mig, men jag är även konstaterat ångestdrabbad.

Det går att få hjälp med, att hantera så man klarar det och tom. så man kan leva utan den. En samtalskontakt kan hjälpa dig med det. Många drar sig för det, tyvärr, men att få bolla tankar och idéer kan ge mycket, det kan ge nyckeln till ångestbefrielse.

skulle vilja påstå att det är panikångest, vännen. gå till läkare och beskriv dina problem, PÅ visar sig på olika sätt men har man flera episoder i veckan ska man söka läkarhjälp och be oxå om en remiss till samtalskontakt elr likn. ibland vet man inte varför eller tror att "jag har inget att må dåligt över" men kroppen kan reagera på saker hjärnan glömt från långt tillbaka. Det är som allt man tryckt undan/gått igenom måste ut på ett eller annat sätt, förr eller senare. kanske du i början får mediciner och ibland behöver man det som en krycka men nöj dig inte med bara det..

#2 Men panikångest brukar ju vara en ihållande attack där hjärtat skenar, andningen fungerar inte som den ska, tryck, särtor, yrsel och en överhängande känsla av fara/att man ska dö. Jag har haft det, men jag kan få slängar av värre ångest nu för tiden med, men det är inte panikångest jag har, ändå kan jag må ruskigt dåligt under dessa vändor. Min ångest går i vågor, den är i princip alltid där, men bara mer eller mindre, exakt vad jag lider av är inte satt på papper, men det är sagt att det liknar GAD mer. Inget illa menat alls nu, bara en tanke jag fick.

I vilket fall, vad det än är som TS har, så spelar det ingen roll, och det är omöjligt att "diagnosticera" via ett forum, det är en läkares uppgift, men vad det än är, PÅ, "vanlig ångest eller annat, så kan man få hjälp att hantera det.