Min pappa har gått i väggen. Han har det stressigt, tar mycket skit och så gjorde hans kvinnovän slut, (kan bara inte säja flickvän, de är bara för gamla)

Kvinnan han var tillsammans med var en vän till familjen och hon hade 4 barn och en man som hon varit gift med sen hon var 18.

Kvinnan och pappa hade ett hemligt förhållande i 3 år medan min mamma och pappa var ihop och under loppet av de 3 åren gifte sig mamma och pappa, alltså själva vigseln skedde.

Jag var 6 år och min bror var 4 år när kvinnan och pappa började träffas. Mamma och pappa hade ett bra förhållande men det var en svår period eftersom de hade oss småbarn att ta hand om och min pappa är en som inte står ut med att inte få kärlek och mamma la ner all tid på mig och min bror.
Kvinnan var olyckligt gift, mer vet jag inte men hon är också en mycket strulig människa som flörtar med män för att få bekräftelse och min pappa är väldigt lätt smickrad och tar åt sig väldigt.

Alla gemensamma vänner och de flesta bekanta kände till pappas prassel men ingen sa någonting, låt mig påminna om att det var 3 år!

Mamma kom tillslut på denna affär när hon såg ett öppnat mail på datorn som pappa glömt att stänga där det stod en hel del som inte en vanlig arbetskamrat skulle skriva. Mamma ville inte tro det först men hon tog med en kopia till sin syster som läste det och blev skitförbannad. Hon visste ju inte om detta innan heller, (kan vara bra att veta)..

Mamma konfronterade pappa och han erkände och sedan blev mamma jätte ledsen och konstig, hon kunde vara uppe på nätterna och skrika och ha panik när hon var på nedervåningen. Vi delade upp huset så att pappa bodde på övervåningen och mamma på nedervåningen tills mamma kunde hitta en lägenhet.

Det var en ganska otäck upplevelse för två barn på 7 och 9 år. Men sedan turades mamma och pappa om att bo i den lägenheten, vi bodde alltid i villan. Men mamma orkade tillslut inte se deras gamla saker som hon visste var använda av den andra kvinnan så hon flyttade helt till lägenheten, fortfarande delad vårdnad om oss barn.

Mamma var sjuk av sorg, blev gråmålig och gick ner ca 10 kilo och bara grät och grät. Ni med djup depression vet nog vad ja talar om..

Kvinnan hade ringt till mamma någon dag efter att mamma konfronterat pappa och fräst att mamma ska sluta stå ivägen för hennes kärleksliv för att det inte angår henne.

Pappa sa inte ex. "Förlåt det är ju dig jag älskär" "Förlåt hon betyder inget"
utan han sa att han har funnit sin livs kärlek och att han och mamma inte varit lyckliga, att giftermålet var ett tomt löfte och att han ångrar att de fick barn tillsammans.

Skilsmässan slutade med att pappa fick allt, Möblerna, vännerna, huset, halva vårdnaden+halva barnbidraget och mamma är hans vän för min och min brors skull men pappa är inte riktigt mammas vän.

Pappa älskar oss barn men han älskar sin kvinnovän lika mycket och nu efter att ha varit ihop i 10 år så gör kvinnan slut för att jag hotar med att flytta till mamma helt om de flyttar ihop. Brorsan vill ju inte heller att dom ska det men han bryr sig inte lika mycket, antagligen för att han inte riktigt fattar grejen.

Men pappa tycker det är HELT okej att tvinga någon att tycka något, förvränga värkligheten, så blev han uppfostrad av min bulemiska farmor som förresten hela pappas ytliga släkt är för o vara rak på sak, säjer inte att alla har bulemi utan att kanske 3-4 har eller har haft det och anorexi, tics mm. Någon som jag ärvt eftersom jag reagerade så starkt på skilsmässan att jag fått resterande tics, ångest, ätstörningar och tvång.

Pappa beskyllde mig länge för att han och kvinnan gjorde slut. Nu när han insett allting osv. har han kollapsat. Han är sjukskriven och ligger mest o gråter, ungefär som när mamma blev ett vrak men pappa har iallafall en massa vänner som stöttar och hjälper honom.

Allt jag tror mig ha förstått kommer från mammas historier mest (som det säkert märks pga mitt partiska skrivande) och lite från pappas historier men de är så fjantiga att de är svåra att ta på allvar ex. Det var av kärlek, du kommer förstå när du blir vuxen. och. Mamma blev ju säkert också glad för var ju så olyckliga och hade ett så kärlekslöst förhållande..

Jag älskar mina föräldrar men mamma och jag har jag alltid älskat men vi har svårt att komma överens.
Pappa har mer köpt min kärlek känns det som.
Syskon älskar man väl fram och tillbaka, han tål mig dock inte pga mitt ångest beteende.

Ja, det blev ett lååångt inlägg.. Snälla kommentera gärna.