Det låter som en medicin som inte är rätt för dig? Har du någon läkartid snart eller möjlighet att rigna din läkare? Så där ska det inte behöva vara.

Hej Hanna!

Nej medicinen var verkligen inte rätt för mig,jag har varit nere i helvetet o vänt och e förhoppningsvis påväg uppåt igen,dock nu utan någon medicin alls i kroppen förutom xanor.Jag åkte iväg 4 dagar innan jul,fick känna på en rejälae dos av ångest som inte finns av denna värd..jag liknar det vid att jag låg inför döden (dödsångest) knaprade xanor som om det vore lösgodis allt för att hålla ångesten i någorlunda shack. dt gick inte så bra för det tog bara på ytan.var i kontakt med psykiatriska akutmottagningen i Karlstad då jag befann mig på annan ort i sverige fcik pratat me en sjuksköterska där som först tyckte att jag "flumma" då jag brätta att jag dissocierar i svåra situationer..fick ingen hjälp där,hon hade aldrig hört talats om någon som reagerat så på lamotrigin förut.Läkaren här på på psykiatrin tyckte dessutom att jag skulle höja till 100 mg på jul..huga..min än som jag var hos var ett STORT stöd för mig för han såg hur plågad jag var,jag vågade inte sova för så fort jag lade mig ner kom ångesten ännu mer o lyckades ja trots allt sova så vakna ja md ett ryck o med mega ångest..jag fokusera som sjutton stenhårt med at titta på discovery.fråga mig inte va det handla om..allt jag gjorde,tänkte m.m var ångest..Jag kasta lamotriginen för det var dom som triggade igång min rastlöshet,oro och ångest 10 ggr värre.blev skjutsad till mor min dan före julafton,,ja kunde inte äta mer än en nån prinskorv o lite lite skinka på självaste julafton som sagt var allt skapade ångest,,väck var ja ju också pga den höga dosen xanor hörde hur ja sluddrade.(inte likt mig annars) Juldagen kom.jag ringde psykiatriska akutmottagningen på den ort jagbefann mig nu..trollhättan..jag grinade o berätta hela historien om igen o fick naturligtvis komma in men att det kunde ta timmar innan ja fick prata med en läkare,,ja fixa ju inte o vara still o det hade jag aldrig orkat o sitta still där..så jag lyckades somna hos mamma och resten av julhelgen sov jag mig igenom..sen skulle jag hem till Karlstad nu hade jag en annan sorts ångest,,lamotriginen som var påväg ut ur kroppen,jag skulle aldrig ha fixat o åkt tåg hemåt.så en kompis hämta mig o åkte ifrån skövde för att hämta upp mig i vänersborg o sen vidare till karlstad,en resa för honom tor 42 mil…Underbart md såna vänner..har varit i kontakt med psyk här hemma bad om att få insatt mina gamla mediciner som jag alltid ätit under alla år (klomipramin) det ville dom ej göra utan o träffa mig först..men fick förklarat att jag naturligtvis var välkommen o söka akut om man som jag plågats så..nu förösker jag bara att överleva min för min,liter mer nu en halvtimme,timme,en dag i taget och har sagt till alla imin omgivning att nu är det JAG som är nummer 1..jag prioriterar mig själv först nu..Jag som alltid älskat nätter och tystnaden som råder då är nu så rädd så rädd när kvällen kommer och jag vet att jag inte kan ringa någon..jag har blivit så rädd för ångesten jag vill ju inte dö jag vill leva..

Oj vad dessa mediciner kan ställa till. Hoppas att du fick hjälp nu och att det lugnat ner sig.

Väntar på hjälp men har tid först den 19 jan.

Har precis när jag skriver detta varit i kontakt med 112,helvetet braka loss igen o jag trodde att jag var utvilad för efter all den höga ångesten så blev kroppen utmattad o ja har väl legat 1 vecka till sängs ca.ätit xanor lika mycket för att bara stå ut tills läkar tiden..Nu ikväll hade jag förkänningar o vågade då inte sova utan har hållt mig vaken o små slumrade in för 1 timme sen men vakna o drömde hade ångest då börja det sätta igån ordentligt med o skaka i hela kroppen hjärtat var utanför kroppen trodde att nu får jag verkligen en hjärt attack..ingen o vända sig till har inga pengar på telefonen..hopplöst o skräckslaget..tog en halv xanor inget hände,tog en halv till inget hände igen o då samma utanför kroppen känsla o samtidigt försöka o hålla sig vid sina sinnes fulla bruk,fick tag i en halv till..fick pratat med dom på 112,då börja det tackla av lite,blev sen kopplad till akut mottagningen på psykiatrin o berätta hela historien igen om hur det var dagarna innan jul osv..Nu tror jag att kroppen har tagit hård stryk utav all denna påfrestning jag är överkänslig för allt som i normala fall skulle funka..Ska ringa VC nu om några timmar så dom får ta lite prover för det är något som inte står rätt till alls fysiskt heller..

Jag önskar att jag kunde ställa till med mer väsen o försöka o få psykiatrin o fatta..jag e alltid så timid o gör inget större väsen av mig o litar på det dom säger till mig..Jag vill bara fly min väg ifrån allt..men så blir ja arg på mig själv för att ja ska vara så duktig jämt,jag tillåter mig ingenting inte ens o logga ner en dag för att ja skulle tycka oh va skönt o slippa gå upp denna dag ur sängen..Jag e destruktiv inåt nästan så att jag älskar att plåga mig själv o tänka elaka tankar om hur ful o dum,ingen som vill ha mig o varför lever du va,du borde inte finnas till osv..jag har matat mig själv med dssa tankar sen jag var runt 15-16 år och snart fyllr jag 40 år..

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ingen,ingen någonsin ska få stå där o inte bli tagen på allvar utav psykiatrin..(vet att det förekommer) tänker på alla er ungdomar som mår så dåligt idag…

Stor kram till er alla..

Eva

Jättebamsekram!