För ungefär ett år sedan tog jag beslutet  att söka hjälp för mina psykiska besvär. Det tog emot för det är så fruktansvärt skämmigt! Och sedan undrar man väl vad de ska göra åt saken när man själv har kämpat med sina demoner själv i så många år utan att ha hittat en lösning.

När jag ringde distriktssköterskan och berättade att jag hade stark ångest fick jag hjälp på en gång, jag blev väldigt förvånad för jag har aldrig fått samma gehör för alla mina fysiska symtom eller kanske "psykosomatiska symtom".

Jag har diagnos kroniskt trötthetssyndrom och jag vet inte vad som är hönan eller ägget, symtomen eller ångesten!

Jag har nu gått på rehabilitering i cirka 3 månader och det går trögt men samtidigt spelar mitt psyke och min kropp mig ett spratt med värsta berg och dalbansväningar så det är väl skynda långsamt som gäller.

Det som rehab har gett mig hittills är göra mig mer medveten, stanna upp och registrera kropp och själ… har fått mer hopp om att olka avslappningstekniker kan hjälpa mig på sikt.

Och jag har också hopp om att få ett arbete som är mer anpassat efter min arbetsförmåga nu när jag via rehab + försäkringkassa successivt ska bli hjälpt att hitta en arbetsträningspplats.

Insomningstabletter Zolpidem hjälper mig när det är som värst med sömnstörningar och ardinex funkar mot migränattackerna.

Jag har också testat sertralin men biverkningar var fler än de positiva effekterna. De bästea effekterna jag minns nu var de härliga drömmarna, jag bokstavligen flög! Haha! Tyvärr gjorde jag inte det på dagtid ; )

Jag har bra perioder när jag känner mig nästan helt frisk, dock korta perioder, men då har jag ingen värk, sover bra, känner mig stark i kroppen men gång på gång kommer bakslagen, jag är så överkänslig det behövs inte mycket förrän jag trillar dit igen.

Igår mådde jag bra och vi på My dog mässan, en massa positiv energi, ingen ångest men ändå kände jag hur det smög på, surret i kroppen, tjock i skallen, ont i halsen, började frysa fastän jag gick med dunjackan på, öm i ländryggen och över skuldrorna, vi tog paus och drack te med ostmacka och jag satte mig och fick massage av en massageapparat som de säljer på mässan men det är inte sådan ryggvärk som vill ha massage, det är sådan värk som man/jag har när jag har feber.

Igår kväll tog jag en 1/2 zolpidem vid tio och somnade vid tolvtiden, vaknade till någon gång under natten och vaknade vid åttatiden av en mardröm att min hund höll på att drunkna och vi kunde inte hitta henne i vattnet. Jag drömmer väldigt mycket besvärliga drömmar och ibland också mardrömmar. Annars hade natten varit förhållandevis bra med tanke på antal sömntimmar. Jag går upp fastän jag har värk och upplever total mentaldimma, startar kaffebryggaren som är laddad sedan igår och hämtar tidning. Det är helt tyst, det är bara jag i köket som försöker börja min dag så behagligt som möjligt så allt det onda ska försvinna. Efter två stora kaffekoppar, smörgås och ett toalett besök mår jag fortfarande piss, mår nu sedan en timme tillbaka också illa vilket jag inte brukar göra. Vet inte vad jag ska ta mig till , jag kan inte gå och lägga mig känner mig inte sömntrött, känner hur kroppen kämpar emot, spänner käkarna och fruktansvärd stel och mör i kroppen, snart kommer huvudvärk också om jag har otur. Jag känner mig väldigt uppgiven, gråten är nära…vilket absolut inte är likt mig..illamåendet var droppen.

Men imorgon kommer jag nog må bättre…