Usch har drabbat av vad jag brukar kalla vinter ångest, blir allmänt irriterad, bitter, och små fräser åt människor omkring mig. Men även om jag är medveten om beteendet så sker det så impulsivt att det knappt går att stoppa.. sen kommer ångesten.. Hur lätt är det att förklara att du egentligen inte mådde så bra just då och det kanske lät värre än det var menat..

Idag bråkade dessutom min bror och jag och hela vevan kom det fram att han tyckte jag var helt förändrad från sommaren när vi senast sågs, jag beskrevs som ond och bitter. Han bad mig antingen hålla det inom mig eller säga det rakt ut till personen jag ville diskutera om. Att hålla det inom mig skulle vara dödande, det klarar jag inte riktigt av utan att gå helt i botten.  Det svider att få höra hur elak man är och gör inte saker bättre med ångesten över mig som person.

Men det känns tomt inom mig just nu, inget mål och inget som ger något mervärde direkt.  I livet så befinner jag mig egentligen i en ledighetsperiod (jullov för studenter) och det är mer ledigt än jag kanske ville ha och kan hantera..tråkigt nog.

Är det fler än jag som upplever denna udda förändring i sitt beteende under vintern och ledigheter?