ingen… ev någon vän

Håller allt för mig själv. Inget jag kan rekommendera, det tär på en.

Fram till 22.00 kan jag ringa jourverksamheten här, sen stänger dom och sen somnar alla jag känner så då blir det oftast ingenting

Jag pratar heller inte med nån.

Med min sambo.

Det är oftast på kvällen jag mår dåligt. Jag har skapat mig en fantasivärld där jag pratar med människor som jag skulle vilja prata med. Vet ej om det är bra eller dåligt. Jag får rätt bra svar iof. *fniss*. Men det kanske skulle vara bra att prata med riktiga människor. Jag ska prata med min kurator om detta i morgon. Mår ni sämst på kvällen också?

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

Jag mår definitivt sämst på kvällarna.

hm det är jätte olika..

men mailvänner kan oxå vara bra ..*LER*

iof så blir det inte direkt svar, men det känns ganska bra att veta att nån läser ens tankar  hehehe

Det är lite olika. Om jag känner att det är någonting jag kan prata om så brukar jag antingen ringa till min mamma eller prata med en nära vän på MSN.

Ibland går jag och grubblar på något som jag känner att det tar emot att prata om och då håller jag det för mig själv. Det händer också att dessa saker blir alldeles för jobbiga att hålla för mig själv, att det liksom bubblar ut ur öronen på mig. Då händer det ganska ofta att jag pratar om det ändå men "gör om" problemet lite så att det känns okej att prata om det. Det sistnämnda är ingenting jag rekommenderar för i slutändan hjälper det inte särskilt.

För mig är det olika tider, som jag kan må sämst på. Som tur är har vårt akuta mobila team, öppet dygnet runt här. Så det är dom jag ringer till när det är som värst. Mina närmaste vänner/familj brukar ändå inte riktigt förstå mina "psykiska problem".

Beror på vad det handlar om. Ibland håller jag det för mig själv fast oftast pratar jag med min bästa vän eller med min pojkvän.

Jag får ringa till psykakuten här på min ort (liten) - vilken tid på dygnet som helst. Jag har varit mycket inlagd där och personalen känner mig och jag dem

Jo, jag får ringa psykakuten jag med men där sitter det allt som oftast en grinig tant och tycker att om man inte ser rosa elefanter klättra på väggarna så tar man bara upp hennes viktiga tid.

Jag prata med min kurator ang att ringa till jouren, hon sa att det bara var för dem så mår akut dåligt, såsom akut sälvmordsbenägna etc. Att det mer var ett akutnummer. Men hon sa att tex jourhavande medmänniska kan man ringa om man bara behöver prata om saker som man mår lite dåligt av etc.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Jag håller allt inom mig eller ibland skriver jag ner på papper eller i min nu nystartade blogg,som jag skapade enbart för mig själv och för att få skriva av mig hur jag mår.Något att rekommendera faktiskt..en blogg..jag har min totalt hemlig,ingen bild på mig själv eller beskrivning av mig själv.den är enbart till för mig.

Kram Eva

En blogg är bra att ha. Och just att den är till bara för sig själv, är ju asbra! Jag har också en blogg, men har bara skrivit i den när jag mått dåligt, så jag tänkte först lägga ner det projektet. Men nu när du Eva skriver att din blogg är bara för dig själv, så tänkte jag det är ju en jättebra idé. Så kanske jag ska tänka kring min blogg också. Att det blir mer som ett andhål, att få skriva av sig lite och så. Tack för tipset.

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

Jag håller det mesta för mig själv. Orkar inte ventilera med min sambo. Har heller inga kompisar (självvalt). Så mesta delen av tiden går åt till att grubbla och deppa ner sig mer och mer. Idag är typiskt en sån dålig dag.

Den enda personen jag ventilerar med är min psykolog. Varannan vecka. Ganska hjälplöst såna här dagar.

Killen ibland, vän ibland, oftast ingen.

oftast håller jag det mesta för mig själv samtidigt som jag vill berätta för min sambo…. men det tar bara stopp!

Pratar oftast med mig själv. Låter kanske skumt, men kan ligga länge och fundera och liksom… resonera med mig själv. Varför mår jag som jag gör? Vad har utlöst det? Vad skulle kunna lindra ångesten? Och ibland pratar jag med pojkvän då jag mår dåligt på kvällarna.

#20 gör lite som du :) Har alltid haft svårt att prata om min panikångest med familj och vänner, håller ofta allt för mig själv vilket inte är så bra. Har alldeles nyligen berättat för min sambo, så nu försöker jag dela med mig om jag känner att jag behöver stöd.

Jag pratar inte med någon. Förr fanns det folk som jag kunde prata med, men då mådde jag också bättre. Folk tröttnar efter ett tag. Nu håller jag allt för mig själv, och det är oftast på kvällen jag mår sämst, och då jag börjar fundera en massa och då jag gör sånt som jag inte borde.. Ibland önskar jag att det fanns någon att prata med, men jag har ingen som skulle fatta, som jag skulle kunna och vilja prata med.

Kväll är verkligen när man mår riktigt kass, det känns som man känner sig extra ensam och sårbar då. undrar varför. om det är som med feber som alltid är värst på morgonen.

Jag har min make att tala med, men funderar allvarligt på att försöka hitta någon sas professionell att snacka med (också).

Älsk vill uppriktigt veta hur jag mår och försöka hjälpa mig, men han är ju alldeles för nära för att riktigt kunna göra något. Jag menar.. han blir ju uppenbart påverkad av mitt mående och ledsen att jag känner som jag gör, vilket i sin tur kan göra mig än mer ledsen då det sista jag vill är att han skall må dåligt.

kvällen och speciellt nätterna är värst och det är då det aldrig finns någon o prata med som förstår eller orkar lyssna på en tyvärr

om jag orkar så skriver jag en del om hur jag mår och känner och så vidare

men om jag inte känner för det så brukar det bli att titta på tv spela spel eller nåt annat som håller tankarna på avstånd

jag hade säkert behövt o prata med typ en kurator eller psykolog men det känns hopplöst för man får 45 minuter en speciell tid varje eller varann vecka men då mår man oftast jättebra när man är där och vill inte alls prata utan det kommer senare på kvällen eller natten då hade man behövt samtalskontakten

för mig är det lite speciellt oxå då jag är själv med mitt barn och när han har somnat på kvällarna då har jag tid o grubbla och må dåligt tyvärr

kvällar/nätter är som regel värsta tiden på dygnet då det inte finns nåt som distraherar. nog oxå därför många av oss sitter här då. jag har fått en del nära vänner här. ofta känns det bättre o prata med nån på msn som man typ träffat på nåt forum som detta. dom kan oftast fatta vad man snackar om utan att man måste ha långa utläggningar, samtidigt som  det kan vara lättare att vara tokärlig med nån man eg inte känner… annars pratar jag sönder mina kära katter…

jag är alltid villig o snacka…bara hojta..