Jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag inte längre orkar le och säga att "allt är bra", för det är långt ifrån bra..

Jag har i hela mitt liv lidigt av ångest och oro från och till. Jag har länge ignorerat mina kännslor och tyckt att jag är allmänt svag och inte klarar någonting. Men i våras sa kroppen verkligen tvärstopp och jag blev att må fruktansvärt dåligt och fick mycket ångest. Jag tog då steget att söka hjälp. Jag fick prata med en psykolog som gjorde en utredning på mig, och hon sa att jag hade något som heter generaliserad ångest (GAD) och social fobi. Eftersom allt det här är väldigt nytt för mig har jag läst på jätte mycket och båda symptomen stämmer in till viss del på mig. Jag går nu i kognitiv beteendeterapi men kvinnan som ska hjälpa mig att övervinna mina fobier verkar inte förstå mig. Det känns som att hon nästan dum förklara mig och på henne låter det som att allt är så himmla enkelt men saker som är enkla för henne kanske inte är det för mig, hur simpelt hon än tycker att det låter. Ska därför ringa i veckan och försöka få hjälp på annat håll få se hur det går! Hur som hellst känns det fortfarande som det fattas så himmla mycket pusselbitar..jag har en fruktansvärt jobbig fobi som handlar om att jag är väldigt rädd att vara ensam på okända platser och undviker att åka till okända platser då jag är rädd att åka vilse eftersom jag då får frukansvärd ångest. Detta har lett till att jag nästan inte tar mig någonstans. Skulle försöka ta mig till en kompis i uppsala förra helgen, men resan slutade i ren ångest när jag skulle in på motorvägen. Jag får verkligen ren ångest och det slutade med att jag fick åka hem, frukansvärt arg och besviken på mig själv..hur som hellst är det någon där ute som känner igen sig i det jag skriver, framför allt i den biten att jag är så rädd att besöka okända plaster! så får du gärna skriva till mig, för jag vet snart inte vart jag ska ta vägen, jag känner mig så fruktansvärt ensam för allt det här har gjort att jag inte har särskilt många att umgås med…

glad för svar… Emelie