inte nu igen....
nu är det dags igen… min sambo har försökt ta livet av sig med en överdos.. samma sak hände i januari iår.. denna gång var han mer kontaktbar än vad han var då… men jag flippar ur fullständigt… jag kan inte andas…. bara skakar och kan inte röra mig.
jag mår redan dåligt och lider av min panikångest så detta är inte alls an sådan grej som jag klarar av…
jag är tvungen att stanna hemma för vi har hundar o andra djusr som inte kan lämnas… jag är helt själv. jag orkar inte.. jag fixar inte detta…
någon här som kanske är insatt i ämnet? som kanske har något lugnande att säga… för jag vet ju hur det är att ringa till akuten.. dom kan inte svara på nånting… jag kommer få vara ovetandes hela natten… så var det förra gången…
det här går inte… jag pallar inte mer… hjälp
Du har ingen annan som antingen kan passa djuren eller hålla honom sällskap så du kan få bättre rapporter om vad som händer på akuten?
jag pratade med hans barn men ingen av dom verkade vilja åka dit.. dom skulle göra det imorrn sa dom.. ^^ dom är lite trötta på honom…
Jag skrev privat till dig..
jag tycker du sitter i en himla jobbig sits..
kram svava
Jag vet ju inte vart du bor, men jag är arbetslös och hade gärna ställt upp och passat djuren åt dig. Vet hur det är att vara i en sådan sits och ha djur som är beroende av en och sitta "fast".
Och vet hur icke bemötande svensk sjukvård är.
*stödkram*
www.freewebs.com/gypsymice/
http://pehpsii.blogspot.com/
#3 tack för ditt meddelande, jag har tänkt svara på det men har inte riktigt orkat… det händer en massa saker nu och mitt liv är verkligen en enda röra… jag ska svara sen när jag kan tänka klart.
#4 bor i örebro, tack för tanken. det är jobbigt att när man mår som sämst behöva tänka på att gå ut till djuren.. rasta hundarna osv.. dom är beroende av en.. men när man väl kommer ut så är det ganska skönt att man har dom. skulle jag inte ha djuren skulle jag inte ha någon anledning att gå upp på morgonen känns det som.. nu måste jag göra det.
när det är som tyngst så går jag ut o klappar lite på hästarna…
det gick bra med sambon denna gång… han är hemma nu. men jag har inte mått såhär dåligt på väldigt länge. kan inte sluta gråta. det har hänt en massa skit nu på en gång och jag vet inte hur jag ska klara av detta… får ta en dag i taget…
stor styrke kram till dig..
Jag tänker på dig
kram
Starta ny diskussion