pratar du med någon, kurator eller psykolog eller så?

din sambo låter som en idiot, har han alltid varit sån här, inte lyssnat och bara gnällt?

Du måste förklara ordentligt med känsla hur du känner, kör ut lite info fr nätet om depression- där det alltid står att man inte som anhörig kan be den deprimerade "skärpa till sig" för det får dig bara att må sämre, får dåligt samvete osv. Lyssnar han inte eller förstår efter det är han tyvärr inte mkt att ha- bara att inse!

Men samtidigt måste du göra något åt din depression, om du inte gjort det- gå till din vårdcentral till att börja med. Du behöver inte skämmas- vi är mååånga som känner så här. Din hjärna producerar kanske för lite seratonin o du måste ha medicin, kanske samtalsterapi.

Många har riktigt svårt att förstå och ta till sig av det man säger, andra är livrädda inombords och anlägger en tuff yta och skjuter allt ifrån sig. I vilket fall så är det du som hamnar mitt i smeten och mår ännu sämre.

Jag undrar jag med om du har någon att prata med? Om inte skulle jag verkligen rekomendera att du kontaktade vårdcentralen eller liknande för att få kontakt med någon. Jag vetinte hur gammal du är men ungdomsmottagningen (om du är i den åldern) brukar ju lyssna. Såhär kan du inte ha det tjejen!

Hej har ju glömt av denna tråden alldelles.

Jag går regelbundet hos en kurator och psykläkare. Men jag har inte gått hos kuraton så väldigt länge. Ändå så gjorde vi genom brott med att jag ibland sade emot honom och stod på mig. Min sambo alltså. Nu fick detta motsatt effekt o allt blev bara värre. Då fattade jag beslutet att gå från honom.

Jag kom hem o sade detta till honom och han blev helt galen, han riktigt skrek åt mig en massa otrevliga saker…kunde tyvärr inte ta mig därifrån o han vägrade att åka. Nåja han skrek på mig till två på natten, fruktansvärt. Var väldigt rädd. Och kl 05:30 började han igen, om att jag skulle ut o kallade mig en massa elaka saker. Några timmar senare kom jag äntligen iväg och åkte till GBG o min mamma. Nu har jag varit här i en månad o jag känner att jag verkligen gjorde rätt.

Men det är verkligen inte lätt, har ingen aning om hur jag skall gå vidare. Försöker få en lägenhet här men det ser natt svart ut, min enda chans att få lägenhet är att bo i Örebro verkar det som. Men visst jag kan bo kvar i Örebro, i en egen lägenhet tills jag får en i GBG. Det är nog den enda lösningen just nu.

*kramar*

Jag tycker du har gjort helt rätt. Att bo kvar i en sådan situation had ebara gjort dig illa. Jag vet för jag stannade kvar på tok för länge i en sådan situation och det kostade mig nästan livet.

Så länge du har digsjälv så har du alltid någon, och att "bara" ha sigsjälv är tusen ggr bättre än att bära på någon som trycker ner en. Du är stark om du bara tittar noga inom dig. Din inre krigare finns där, man måste bara gräva ut henne!