Jag blir snart tokig på mina helt vansinniga krypningar i kroppen, främst benen. ÅH!

Ligger och försöker sova och det går bra tills jag stöter på en liten liten negativ tanke, uppkommen av att min sons nalle satt upp i hans säng och tittade på mig. Är inget vidare onda-dockan fan och fick alltså en massa sjuka idéer om vad nallen kunde tänkas vilja och göra. Det är ju rätt lugnt till jag kommer på mig själv med att göra något annat än sova. Slår bort tankarna, vänder ansiktet mot väggen och sluter ögonlocken men dom vill inte förbli slutna. Så jag sätter ett finger över varje ögonlock för att hålla dom nere och märker hur otroligt mycket mina ögon frenetiskt flyger omkring inne i huvudet och så började jag bli orolig alle kunna sova och då drog krypningarna igång p.g.a. min oro…ooooch så var natten förstörd.

Har sonen här nu och han har sovit i flera timmar, timmar som jag då ligger efter honom som jag veeerkligen hade behövt då han är i värsta trotsåldern(när t.o.m. dagmamman säger att hon blir less på honom, då är det illa) och värsta "kan själv-perioden". Och dessutom ska jag in till stan imorgon och träffa en läkare på allmänpsykiatrin. Min koncentration är dålig i vanliga fall så jag vet inte hur det ska gå imorgon.

ÅÅÅÅÅÅÅH!!!!!! Jag HATAR mina krypingar. Det är oron och smygångesten som gör det. Kryper ur skinnet snaaaaaart!!!

Någon som har något tips på hur man kan få bort krypningarna?

Kram