Varför? Massor av anledningar och barn är en bra anledning. Samtidigt så hävdar ju min samtalskontakt att man inte kan besegra sin ångest utan att möta den, så i förlängningen så kan det kanske vara bra att man utsätter sig för dessa hemska, kvävande situationer?

Men du klarade det! Och du fick ett vackert får på bild med :)

Tack. Ja jag klarade det men när man utsätter sig för såna saker mår man ju dåligt just då men bra efteråt för att man faktiskt klarade av det.

Både min läkare och terapeut tycker att jag skall tänka på dom här sakerna långt innan så att det inte blir så "svår" när det väl kommer. Denna sak var lite oplanerad (några dagar innan) så jag hann inte och "förbereda" mig. Samt att ångest är bra ibland.

För mig är oplanerat nästan bätte, då bärs jag iväg av energin innan ångesten hinner fatta ;) Tänk så olika vi alla är!

Ja, jag håller med dig helt och hållet. Det är skönt i efterhand, och den känslan ska man ta tillvara på. Vi klarar bra mycket mer än vi tror, och vi klarar det ofta bättre än vi hoppats på även om det inte alls känns så.

Oplanerat brukar vara bättre men inte igår.   Ändå skall Risperidonet hjälpa mot en del ångest och det har varit bättre ett tag. Tog inte Atarax heller för jag trodde på mig själv och dessutom skulle jag köra bil en längre sträcka.

Ja, ska man köra en bit kan det ju vara klokt att låta bli ataraxen. Tycker den slår lite olika, vissa gånger kan jag ta 50mg utan att känna någon som hellst trötthet eller slöhet, andra gånger blir jag dåsig av 25mg..

Samma här. Men hon (min läkare) sa att jag bara fick ta 25mg och sen skall jag låta resten av ångesten vara. Ja typ att det är bra med lite ångest. Så resten skulle jag bearbeta.

Det låter ju inte helt dumt! ATt få ner det till en hanterbar nivå liksom. Jag brukar undvika det tills det blir så mycket att jag helt enkelt inte orkar mer, och då har jag ingen rekomendation, utan bara "efter behov och ångestgrad"

SÅ har jag med. Efter behov och grad.