![[Lynx76]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
ångest och relationer
Behöver några råd… Min flickvän orkar inte med min ångest, hon känner att hon blir illa behandlad när jag mår dåligt och hon är inte gosig och kärleksfull osv pga det, även om hon fortfarande säger att hon älskar mig. Men klarar inte av att visa känslor, utan jag måste ta initiativet. Problemet är att jag känner mig avvisad och får mer ångest pga det. Jag kan inte ta initiativet, jag vågar inte riskera att bli avvisad. och det har jag blivit på sista tiden, då det blivit värre och hon inte vill gosa alls. Jag känner att jag skulle behöva massor av kramar och gos för att må bra igen, och det kan inte hon ge mig.
Någon som känner igen sig? Någon som haft samma problem och lyckats lösa det?
Och jag behöver inte få höra att jag är ego osv, jag vill försöka lösa detta så det kan bli bra för oss båda men jag vet inte var jag ska vända mig.
Någon form av terapi tillsammans tror jag kanske kan vara något? Har du någon kontakt inom psykiatrin? Kanske kan ni gå dit tillsammans? Jag har flera gånger fått det erbjudandet från min samtalskontakt.
Du måste på något vis komma över känslan eller lära dig att ignorera den där obehagliga rädslan för att bli avvisad och våga ta initiativ. Det är skitsvårt men om ni pratar om det antingen tillsammans själva eller med en tredje part (typ terapeut) med som kan se saken ur en annan vinkel.
Sen gäller precis samma sak för henne, hon måste också kunna ta initiativ, även om det är svårt för henne så måste hon jobba mot sina känslor för din skull, att sitta och vänta på att den andra alltid ska ta initiativet kommer inte bli bra, speciellt inte om båda har svårt för det.
Men jag tror att prata med varandra är själva nyckeln. Om ni inte tar upp det kommer det vara svårlöst.
Jag tycker att Hanna har gett ett lysande svar! Avvisandet är svårt, och när jag mår sämre klarar jag inte av att be om det, och killen ser det ju inte alltid. Samtidigt är ju han rådvill, han vet inte riktigt hur han ska hantera det. Men genom en öppen kommunikation kan man komma långt.
Lycka till!
Paulina
Vi har pratat lite mer nu och det känns bättre. Får förhoppningsvis börja min dbt snart…
#3 Vad bra! Hoppas det fortsätter på den vägen nu.
#3 Vad bra :) Håller tummarna!
Paulina
Tack för era svar =)
Starta ny diskussion