Hjälp mig!
Jag håller på att bli galen just nu och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. För ungefär ett år sedan mådde jag kanon och började att sänka min medicin (Fluoxetin) som då låg på 40 mg/dygn. Nu, ett år senare, är jag nere på 20mg och har valt att stanna där ett tag för att inte stressa på det hela. Det har gått jättebra, men nu känns allt åt helvete…
Mina svärföräldrar har precis flyttat isär vilket har varit väldigt tungt. Min svärfar mår skit och dricker alldeles för mycket alkohol i samband med antidepressiva mediciner. Har har mycket ångest och en dag fick jag spendera med honom på psykakuten. Min svärmor mår dåligt över det hela hon med. Men min sambo är nog den som lider mest. Han är orolig för sin pappa… känner agg mot sin mamma som valde att flytta.
Utöver detta så har min sambo just slutat sitt jobb och börjat studera (vilket inte är positivt för ekonomin) och jag är arbetslös och söker efter jobb förgäves. Vi är sjukt oroliga för ekonomin båda två och det tär på oss. Om jag inte lyckas på ett jobb inom ett par veckor tvingas vi säga upp lägenheten.
I förrgår fick min sambo något utbrott och sa att han ville att vi skulle fytta i sär och bo på varsitt håll ett tag. Men efter att ha tänkt och vi har pratat så känns ju inte det heller rätt för honom.
Han pratar inte med mig - inte med någon! Det är hans största svaghet… Mår han dåligt så kan han liksom inte prata om det.. och han har enorm ångest över att hans pappa är ensam om dagarna och känner sig tvungen att vara där så ofta som möjligt.
Jag känner bara att jag inte orkar mer.. vad kan jag göra liksom?! Jag är frusterad och ångesten kommer mer och mer tillbaka. Tror ni att jag bör konsultera min läkare om detta eller ska jag avvakta tills allt lugnar sig? Jag vill ju inte hamna på botten igen…
Nu kanske dettainlägg blev väldigt rörigt.. men jag hoppas att ni orkar läsa och orkar svara. Jag behöver er hjälp och ert stöd.
Kram Jenny
ingen? 
Ser att det är väldigt tungt just nu. Jag har inte så många ord men ville i alla fall visa att jag läst. Tycker det är bra att du kan skriva av dig i alla fall!
Värme till dig!
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Hej, Jenny!
I ditt ställe hade jag kontaktat läkaren!
Med det kaos som du befinner dig i för tillfället så verkar det inte vara några optimala förhållanden att sluta eller ligga på en låg medicinnivå.
Heller öka upp nu medan du fortfarande "håller ihop" någorlunda än att rasa ihop helt och tvingas starta upp igen när du befinner dig i bott!
Förhoppningsvis så ger det dig den "extra" styrka och stöd som du behöver uppbåda just nu, då allt är så tufft.
När allt lugnat sig omkring dig och du känner dig stabil igen kan du börja fundera på en ev nedtrappning igen.
Du vet ju att du har blivit hjälpt av din medicin tidgare och du vet också att det fungerar att dra ner på medicineringen när du mår bättre.. Så, som jag ser det har du har inget att förlora på att fortsätta och gå upp på en högre dos igen om det hjälper dig att "klara av" livet till det bättre..
Prata du med din läkare!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Jag hade nog också velat höja dosen, om den visat sig fungera tidigare. Nu verkar det ju vara ruskigt tugnt och viktigare än någonsin att du håller ihop.
Jag vet inte vad mer jag ska säga, mer än att jag verkligen hoppas att kaoset lugnar sig för dig. Det är massor att slitas med!
Kram
Paulina
Prata med din läkare. Känns inte som en stabil plan att invänta att det blir lugnare för det kan ta ett bra i tag i värsta fall och då hinner du kanske sjunka till botten igen innan dess.
Prata med läkaren om din medicinering så att det blir mer stabilt för dig åtminstone.
Kram
Ha en bra dag! // Pernilla
Tack, jag ska göra det. prata med min läkare alltså!
När jag läser ditt inlägg så verkar det som att dom flesta problemen finns hos andra människor. Jag förstår att du mår dåligt av att ha det så rörigt omkring dej,men du kanske tar på dej lite för mycket av andras problem.
Du skriver att du mådde bra för ett år sen,hade du det lugnare omkring dej då? Du kan knappast få bort din sambos familjs problem genom att öka dosen på din medicin.
Kanske du skulle må bättre om ni flyttade isär en tid som din sambo föreslog,så att du kan reda ut vad som är dina problem och andras
Jag tror att du behöver någon att prata med om din situation,tex en kurator eller liknande.
~ mayolica ~
Starta ny diskussion