Tillägg: Får enorm hjärtklappning om jag ställer mig upp.

Är det ingen som är uppe nu som har något råd att ge? =(

Usch, det känns som om jag vore hög eller nåt. Och värken äter upp mig.

Det låter fruktansvärt. Hoppas det ger med sig snart. Jag har tyvärr inga råd att ge, vet ej hur man får bort dina symtom. Har du pratat med tex en kurator/psykiatriker om detta? Kanske har de någon medicin mot detta? Skickar en cyberkram från mig.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Jadu, det låter inte bra är väl det första jag kan säga. Jag tycker du ska ta och ringa sjukvårdsupplysningen omedelbums och se vad dom har att säga.

Du har inga nya mediciner eller har tagit mer av behovsmediciner på senare tid?

Jag känner igen mig pernillaa jag är inte diagnostiserad som utbränd men allt stämmer in på hur jag är och mår.Jag funkar precis som du som så med att om jag försöker med att stänga av mina känslor om hur jag mår så sätter det sig fysiskt i kroppen i form av värk.Har haft värk i hella kroppen i en veckas tid nu och uppepå det rotatorisk yrsel.Du beskriver bla om att det känns som om du var i en bubbla.jag förstår din oro men det är helt normalt men väldigt jobbigt att uppleva.

Varma kramar Eva

Jag fick problem med andingen igår tillslut också och ringde då min pojkvän som kom och satt med mig ett tag till paniken gav med sig. Men har legat hela natten i en tryckande smärta över hela kroppen. Har kännt mig totalt instängd i min kropp, hamnade som i ett mörker för smärtan. Har samma smärta idag men lite lindrigare och med enbart smärtan just idag.

Nej usch vad jag blev rädd när det t.o.m. påverkade mina luftvägar igår. Har ju visserligen sonens akuta astma-inhalator men vet ju inte hur det fungerar på mig som är vuxen. Nej jag ringde pojkvännen så fort jag kände i luftvägarna för jag ringer ju hellre hit honom på ett falsklarm än att jag inte kan ringa för att det är tätt i luftvägarna. Paniken släppte lite när jag visste att han var påväg också och det hjälpte ju även andningen.

Jag inväntar en neuropsykiatrisk utredning och fram till dess har min behandling lagts på is. Äter inga mediciner i dagsläget. Inte ens alvedon. Har inte tagit nån enda tablett senaste veckan.

Visst, vissa grejer påminde om panikångest men det mesta var nytt. Nog för att jag alltid tror att jag ska dö och bli knäpp när jag har panikångestattacker men inte i närheten av hur jag kände det igår.

Usch vad otäckt.

Det som fick mig att tänka på fysisk sjukdom var finnarna. Har inte hört talas om att sånt blommar upp av psykiska orsaker men å andra sidan är jag inte expert på finnar.

Finnar likväl som eksem m.m. kan uppkomma av stress vad jag vet. Nu har jag ju även haft mens men har svårt att tro att in hormonbalans helt plötsligt skulle sälla sig upp och ner i jämföresle med hur jag har haft det hela livet. Är ju trots allt 24 år och tycker det är konstigt om hormonbalansen vid mens helt plötsligt förändras så enormt. Finnarna tillsammans med svettningarna och humöret fick mig att tänka på klimakteriebesvär. Lite tidigt isf.

Fast varför skulle det inte kunna ändras.. jag har fått mycket mer problem med finnar runt mens senaste året än jag haft innan och jag är 23.

Ja iofs, men bara plötsligt med så stor förändring?

Tänk om det är astma? Kanske skulle kolla upp det och gå till en lungläkare? Mvh Ambrosia

hej… jag har också haft liknande attacker… brukar när mensen kommer få flertal finnar och hormonsvängningar och mina ångest attacker och depressioner blir värre och svårare att hantera när jag har mens. faktum är att ett flertal av mina panik attacker har varit just då.

kan få svårt att andas huvudvärk,illamående panik yrsel och omvärden verkar distant… jag är 25 själv så vi är inte så långt i åldrarna.. personligen har jag haft mina problöem sedan ca 5 år tillbaka men det kom väldigt plötsligt och var väldigt skrämmande.så jagförstår mycket väl att du var rädd…hoppas du mår bättre nu. ^.^

Ja men det är fortfarande inte bra. Har en ordentlig svacka just nu. Vet att det här bara är en av många svackor och att det alltid går uppåt igen. Men vet dock också att det alltid åter igen går neråt efter det. =(

Är less på svackor som aldrig tycks upphöra och som bara blir värre. och ingen hjälp får man heller.

Jaja. Tycker så sjukt synd om mig själv ikväll!  Måste väl finnas sånna dagar också!

Jag har förresten ansträngsningsastma som jag märker av när jag t.ex. springer. Har haft enstaka oprovocerade astma-anfall och vet hur de känns och det var inte det som hände. Det här var nog panik som gjorde det tror jag. Men kroppen reagerade på paniken innan mitt huvud gjorde det.

det händer så ibland ^.^

brukar själv reagera med illamående innan den ibland eller huvudvärk. inte säker om det är värken/illamåendet  som gör ångesten eller ångesten som ger illamåendet men men…vi får alla lära oss leva med det och försöka hitta ett sätt att fortsätta våra liv och hitta de små glädje ämnena i livet antar jag.