Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikettmin-egen-berättelse
Läst 5392 ggr
pernillaa
0

Vareviga dag....

Hej

Jag måste bara få häva ur mig hur jag har det just nu. Kanske blir jag lite lugnare då för som det är nu så slits jag snart i tusen bitar. Har ingenting lugnande i närheten, kan dricka alkohol iofs men det känns fel. Har väl inte tänkt bli alkoholist heller.

Det här är vad jag går med vareviga dag:

  • Smygångest dygnet runt. Det sliter i mig åt alla håll och det där tunga i bröstet tycks aldrig ge med sig.
  • "Sirap-bubblan" som jag kallar den. Min depression gör så jag får svårt att sortera tankar så allt är bara en enda röra i huvudet på mig. Minns inte saker, vet inte vad jag måste göra för att reda ut problem m.m. Bubbland gör så jag inte hör allt klart heller och synfältet är som om det vore förminskat. Som om jag inte såg genom mina egna ögon och när jag ser mig själv plocka upp någonting så är det som om det inte vore min arm, som om jag inte styr den själv eller som om jag ser någon annan göra det. Som om jag är en liten alien i huvudet på någon kropp som jag inte kan styra.
  • Panik och ångest inför någonting som jag måste göra, som att handla eller ett möte eller vad som helst.
  • Panik inför natten, varje natt.
  • Katastroftankar om vad som helst när jag ska sova. Ligger i sängen och tänker t.ex. på hur roligt jag och sonen ska ha det när jag hämtar honom och så tänker jag på hur vi skulle kunna fara ut till stugan och ha roligt men så rent tvångsmässigt och helt utan möjlighet att gå ur fantasin så ramlar min son ner i ett dike och i slowmotion ser jag hur en gren spetsar honom genom magen. Jag kan ligga flera timmar innan jag "vaknar upp" och har gråtit kudden blöt, käkarna hårt ihopbitna och axlarna i öronen. Drömmer mardrömmar, nattskräck, vaknar flera gånger varje timme och önskar att det ska bli morgon. Är rädd.
  • När jag vaknar på morgonen vaknar jag i panik och vet inte var jag är, vad det är för dag, vilken tidsperiod jag är i(alltså om jag är 15 år igen eller så), vad jag har att göra under dagen, om jag har fösovit mig m.m.
  • Fullkomlig och total förvirring. Det är som om jag inte kan tänka under dagarna. Det går bara inte.
  • Deprimerad är jag hela tiden. Bara gråter och gråter och allt känns så jobbigt, omöjligt och meningslöst.
  • Mitt förbannade självförakt. jag vill kliva ur mitt eget skinn för det är så äckligt, sen vill jag skrubba bort det där gröna och svarta slemmet som sitter överallt under huden och resten häller vi tändvätska på och eldar upp.
  • Smygpanik - panik över att mitt liv rinner iväg utan mig, över att jag inte har ansökt om försörjningsstöd, för att jag måste ordna med sjukskrivingen, över att jag är så konstig och har så mycket känslor, över att jag alltid är deprimerad osv osv.
  • Och icke att förglömma, dessa förskräckliga panikångestattacker. Jag gråter och skriker och svettas och hyperventilerar m.m. i flera timmar när dom kommer, vilket brukar bli, beroende på om jag har en bra period, alltifrån 2 gånger/dag till 1 gång varannan vecka. En bra period håller dock aldrig i sig mer än 2 veckor.
  • Oj, jag höll på att glömma - min kroniska smärta som jag får när jag försöker gå med huvudet högt. Försöker intala mig själv att jag mår bra och försöker åstadkomma någonting. Men då får jag istället diffus kraftig smärta överallt i kroppen som snabbt vandrar runt från ett ställe till ett annat, har dock hela tiden i ryggen. Får feber, migrän, illamående m.m.

Det känns redan bättre. Funderar på om jag ska skicka iväg det här då jag ändå skrev det mest för min egen del, men vad tusan, kanske någon har något tips att ge mig.

Ha en bra dag! // Pernilla

sanna82
0
#1

Jag känner igen en hel del av det du upplever, har provat en massa för att må bra och finna harmoni. Mitt nuvarande recept är KBT, antidepressiva, styrketräning och att ta hand om mina djur.

Hade för ett år sedan så kraftiga smärtor i kroppen att jag knappt kunde gå, provade akupunktur ett par gånger och gjorde en homeopatisk utrensningskur. Detta hjälpte mig och jag är fri från mina smärtor. Vet inte om något av detta är rätt för dig men det kan vara värt att prova.

Tack för att du delar med dig

Kram från Susanna

Be a rainbow in someones cloud

pernillaa
0
#2

Tack själv för att du delar med dig. Kanske borde prova det. Jag har haft så jobbigt så jag inte kunnat gå. Dom trodde jag hade sorkfeber.

Kram

Ha en bra dag! // Pernilla

SaaraE
0
#3

Djur ja. Vilket recept det är. Min hund hjälper mig mycket. Knner igenom mig, dock inte var eviga dag. Att bara ha någon att ta hand om. Gillar man inte djur kanske man uppskattar sina vnner, familj eller barn extra mycket. Det får en att glömma tillvaron lite.

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

pernillaa
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Jag har fiskar som jag nyskaffat. Har blivit tvungen att göra mig av med mina underbara katter för att sonen har fått astma. Usch vad jobbigt det var. =(

Så jag håller hoppet till fiskarna men dom går inte att gosa med så det är bara när dom får yngel som jag aktivt får ta hand om dom och rädda yngen från dom andra fiskarna.

Ha en bra dag! // Pernilla

SaaraE
0
#5

Naken katter kanske kan fungera? jag hade fiksar under långt tid och även om dom inte kan säga så mycket behöver dom ju dig liksom;) Rädda yngel du, för dom kommer nog uppskatta det:)

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

pernillaa
0
#6

Jo dom behöver mig. Jag har tre tjockisar som jag har i ett separat akvarium för dom ser ut att kunna ploppa ut små yngel när som helst. En av dom jagar dom andra så jag tror hon vill vara ifred för att föda.

Ska imorgon skaffa en rätt så sällsynt fisk. Eller det är en ödla som lever under vatten. Axolotl heter dom.

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#7

Akvariumet var väldigt lugnande för mig. Så.. rogivande. Dessutom hade jag ett rätt stort, med några stora guldfiskar och tre av dessa blev faktiskt tama. En kom när jag stoppade ner fingret, en annan kunde jag mata ur handen och en tredje kunde jag klappa. Saknar det verkligen, fick obalans och det är svårt att sköta när man inte har det hos sig och killen inte kan med det.

Jag hoppas du finner lite lycka i det. Axolotln, om det är den jag tror det är, är lite småcharmig. Vad har du för fiskar/inriktning?

pernillaa
0
#8

Som det är nu så har jag bara platy i alla dess former, en silverhaj och en slamsugare. Kul att få tillökning imorgon trots att denna måste vara själv. Vad mysigt med tama.

Ja det är svårt med obalans… att få bukt med det.

Axolotln

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#9

Ja, det var en sådan som jag tänkte på! Har bara sett den vita/albinovarianten, men den på bilden var ju riktigt läcker! =)

Ah, platys har jag inte haft, var mer inne på scalarer (stooora) och guramis, gärna mosaik och dvärg. Helt underbara färger har de! Dvärggurami

pernillaa
0
#10

Jisses vad fin den var! =)

Nu har jag min lilla Axel här i alla fall. =) Vilket härligt psyke den verkar ha. Den är jättenyfiken på mig och den går ju att klappa, hur cool-lugn som helst. Ca 1,5 dm. Känns ju mer som ett husdjur än vad vanliga fiskar gör för den här vill ju ha kontakt. Man matar den med en pincett. =) Är jätteglad idag, satt flera timmar igår och tittade på den och den tryckte sig mot glaset mot mig. ÅÅÅÅÅH vad jag är glaaaad idaaaag! =D

Har totalt tappat tråden här men hur som helst så kan man ju säga att det hjälper mig att må lite bättre. Nu känner jag mig behövd här hemma.

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#11

Fy tusan vad roligt!! Visst är det underbart? Jag är så glad för din skull =) Vad folk än säger så kan fiskar ge glädje och vara personliga husdjur. Hm, nu blev jag nästan sugen på att själv införskaffa en "Axel" när jag kickar igång mitt akvarium igen ;)

Måste bara visa en av de mer udda firrar jag hade, en slöjstjärt pompom ;)

pernillaa
0
#12

Haha…ja den var udda! =)

Det var ingen Axel, det var en Geormina, tror jag. Tungan ute

Har inte bestämt mig än. Funderar ändå på att döpa henne till Otel och så skaffar jag en kille sen som får heta Axel. Haha Axel & Otel, Axelotel. *Did you get it?* =D

Tycker absolut att du ska införskaffa en sådan. Den är så söt.

Min kostade mig 385 :-

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#13

Ja, vilket fantastiskt namnförslag! Helt i min smak =) Inte så farligt pris ändå, har ju lagt ner lite pengar på udda L-malar så :P (finns sååå många übervackra sådana, är rädd för de vanliga ancistrusarna, men är de vackra så går det bättre och malar måste man ju ha)

pernillaa
0
#14

Hej och hå vad det gå! Nu har en av mina platy-tjejer fått yngel. 3 st genomskinliga ena! =D

Jo hon får heta Otel, har funderat klart nu! =)

Sen ska jag köpa större akvarium och skaffa mig en till, en kille som får vara albino.

Ha en bra dag! // Pernilla

SaaraE
0
#15

Vad kul att se att det går framåt med akvariet:) Jag hade akvarie förrut men fick aldrig fiskare att överleva, så det är en liten konst det därTyst

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Aviendha
0
#16

Åh, grattis till tillökningen =)

pernillaa
0
#17

Tack. =) Dom är så söta, haha, men det är i stort sett bara ögonen som syns på dom! =D

Har en till som är närmast sprickfärdig. Någon som vill gissa hur många hon kommer att få? Och när? =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#18

Bebisar! De kommer nog växa till sig innan du hinnner blinka ;) Har själv aldrig haft yngel, men det har vart planerat med. Hm, 5 kanske och i övermorgon? Vad får man om man gissar närmast? :P

pernillaa
0
#19

Haha, den som kommer närmast får döpa fiskmamman och ynglen! =D

Har lagt upp en tråd om det här inne på Övernaturligt iFokus. =) 

Ni kan gå in här och gissa.

Ha en bra dag! // Pernilla

Aviendha
0
#20

Åh, då lämnar jag min gissning där =)

linuslinnea
0
#21

Pernillaa- Hej! Jag känner igen mig jättemycket i det du skrivit i ditt inlägg! Tycker du är fantastiskt duktig att uttrycka dig!

Fastnade speciellt för det där du skrev  om smärtor i kroppen… Har de senaste åren, sen jag fick barnen, fått ont i kroppen, av och till. Ju oroligare/mer ångest jag upplever desto värre blir det…vissa dagar känner jag mig som 90 år. Och jag har märkt att det blir värre när jag tvingat mig själv göra vissa saker som jag känt mig extra orolig för…kan nästan känna hur spänningarna och smärtorna kommer krypande. Vad kan man göra åt det?

Ibland blir jag så trött på att leva på det här sättet… Tycker det dessutom blivit mycket värre sen jag blev mamma. Jag klarar inte påfrestningarna lika bra längre. Känner mig oftast helt misslyckad och är rädd att mitt beteende kommer skada barnen, vilket det ju gör enligt forskningen…

Ville bara skicka en hälsning från en "medsyster"!