hatar nätter
nu är det kväll igen… mitt liv är ett helvete.. jag står inte ut längre med min ångest! samma visa varje kväll.. o sen en sömnlös natt full med panikångest… föratt sen gå runt som en halvdöd hela dagen.
nä.. asså jag orkar inte längre! jag är jämt så "stark".. tror dom som ser mig.. jag ler jämt, klagar inte, stöttar andra med problem utan att beklaga mig över mina egna. men min egna ångest HAR blivit värre! mycket värre… den är hemsk just nu.
det enda jag får i medicinväg jusst nu är atarax… det hjälper inte ett dugg.. det som händer är att jag blir skittrött, men ångesten gör att jag är livrädd föratt somna så när jag blir så trött så får jag ännu mer ångest! bättre att inte ta något alls då…
förr åt jag citalopram, det var bra.. men på den tiden var jag även deprimerad… kan man äta citalopram mot panikatacker? eller är det endast ett "lyckopiller"? känns som att jag vill ha nåt som man tar en tablett dagligen.. o inte vid behov som jag har nu…
o ja.. sen gårna nånting som funkar…
åt sobril ett tag.. det funkade.. men eftersom det är beroendeframkallande vill dom inte ge mig mer sånna…
jusst nu resonerar jag som så att jag är hellre beroende av sobril o ångestfri än ha det som jag har det nu…
herregud.. det känns som jag ska dö.. jag vill inte dö… jag är så RÄDD!
hmm.. så.. nu har jag klagat lite.. behövde få mig ur det till någon.. om någon orkar höra…
dom som orkar lyssna är få.. tyvärr… har bara det här sättet att få ur mig mina känslor på, o förhoppningsvis…. är det någon därute… som lyssnar…
jag orkar inte längre…

KRAM!!
Träffar du någon? psykolog eller så? Vet du om det är något speciellt du är rädd för när du ska sova eller är det bara rädsla tillsynes utan orsak?
jag träffar ingen psykolog jusst nu… haft oturen att träffa dom dåliga tidigare så det har alltid slutat med att jag inte gått dit..
jag är rädd för allt… en kompis dog i julas i sömnen… så jag är säker¨på att jag ska dö om jag somnar..
nu är jag rädd föratt min mamma åkt in på sjukhus idag o fått en hjärnblödning.. jag klarar inte minsta lilla kris… hur fasen skulle jag reagera om det hände nåt ännu värre? om hon dog! jag kan inte andas som det är nu… dom skulle nog få söva ner mig… om dom ens hann o hämta mig innan det va försent..
jag har alltid hatat kvällar o nätter… men det e nog först nu på senare tid som jag haft sån riktig dödsångest.. o varit så rädd föratt dö!
ja.. vad är jag anars rädd för… vet ej… håller på o gå i konkurs… sambon är alkoholist… taskig självkänsla.. tror det e många bäckar små.
det var hemskt att vara deprimerad… men det är jag inte längre! men jag har mer ångest än nånsin nu.. o det är nästan ännu värre! eller hur ska jag säga.. det va nästan skönare att vilja dö men inte kunna…. än att vara livrädd föratt dö som jag är nu.
jag vet jag vet,, jag är långtifrån ensam.. o det e inte min mening att sitta o tycka synd om mig själv o bara tänka på mig själv.. men det är så frustrerande.. tillslut blir jag arg på min sjukdom. man klarar det till en viss gräns, men nu är jag sjukt trött på det här!…


Om du håller på att gå i konkurs, har en sambo som är alkoholist, en kompis som dött och en mamma som fått hjärnblödning är det MYCKET att klara av. Det är inte "minsta lilla kris". Folk bryter ihop för mindre.
Vill bara ge dig en stor kram. Önskar att det hjälpte.
när du radar upp det på det viset så känns det som att jag kanske har lite rätt att må piss… 
På citalopram-bipacksedeln står det att den används mot depression och "panikångest, med eller utan agrofobi" men att läkare kan ha godkänt den av andra syften med.
I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag tror att det vore bra för dig att få prata med en proffessionell, förutsatt att ni funkar ihop då förstås. Du har mycket som du bär på, och det är inte enkelt att göra något åt det och jag gissar att det blivit en ond cirkel av det hela.
Skickar en stor kram och hoppas på det bästa för din del. Skriv av dig här om det känns som att det hjälper. Vi lyssnar även om vi inte alltid kan hjälpa.
Paulina
Du har varit med om mycket, så det är inget konstigt att du mår dåligt. Som någon skrev så är det inte "minsta lilla kris-saker" du har problem med. Jag tycker också du ska gå till någon proffisionell och prata. Var inte rädd för det., att du haft otur förut innebär inte att alla inte ska gå bra ihop med dig.Men jag vet själv, ibland kan det ta tid att hitta någon som personkemin stämmer med ockås. Men de finns jag lovar dig.
styrkekramar /isa

#0 Det vore snarare konstigt om du mådde bra i det kaoset…
Du behöver träffa en läkare. Du behöver också ta itu med ditt liv… Att leva med en alkoholist är inte lätt - gjorde det själv i 7 år…
Det finns något som kallas medberoende… I varje stad brukar det finnas nätverk angående detta via AA eller liknande. Det var en enorm väckarklocka för mig att få inse hur jag faktiskt påverkades. En massa saker jag kände igen som jag aldrig kommit på själv.
Framförallt får man styrkan att se vad som är du och vad som är alkoholisten. Om man väljer att stanna eller gå - det beslutet är mera väl grundat när man rett ut den här problematiken…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."

pröva med spikmatta, man sover som en stock på den
va rädd om dig..
spikmatta altså :S hjälper det mot ångest oxå? hmm.. kanske vore nåt att prova…
Ja, den hlälper faktiskt mot ångesten också, till viss del, iaf för mig. När jag ligger på den sprider sig ett lugn i hela kroppen, en riktigt skön känsla som knappt går att beskriva.
har tänkt o testa spikmatta ändå pga mina spända o onda axlar o rygg.. så då kanske man slår två flugor i en smäll.. :)

jag har varken ångest eller så,men ibland kan jag känna mig helt upp i varv och tänker för mycket på allt ,men när jag lägger mig på spikmattan så känns allt så himla skönt…så jag tror att du skulle må bra av att ligga på en sån ,men 2- 3 minuter gör det väldigt ont , sen känns det nästan som att ligga på ett moln och ibland somnar jag på den,
Jag upplever inte alls att det gör ont i början, men många säger det, det är väl olika från person till person.

jag är ganska känslig av mig ,det kanske är därför det gör ont på mig,jag tar alltid bedövning hos tandläkaren ,…

Intsämmer - sjunger spikmattans lov… Ligger på den en bra stund före sänggåendet…
Ont - inte alls… Bara de första sekunderna - sedan blir det bara varmt. Alla "småspikarna" fungerar som en sorts akupunktur som stimulerar frigörandet av bla. endorfiner och andra ämnen som ger oss välmående och avslappning…
Skulle kunna skriva hyllmetrar om detta…
Shanti spikmatta är jättebra! Har en sån själv, du köper den billigast på www.azon.nu I affärerna kostar de en dryg hundring till…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."

ja spikmattan är underbar ,den bästa investering jag jort på länge

hejhej!
måste bara haka på här och berömma min spikmatta. Jag sover klart bättre och den hjälper väldigt bra vid "kvinnovärk"
Jag köpte Fakirmattan online http://www.fakir.nu då jag inte sett den i butik här i småstan, men i london fanns den!!!! Iaf…den är rooosa och har nackkudde ;) Fantastico 

jag har blivit spikmatte beroende…..men hellre det än att bli beroende av sprit och tabletter…..

#18 Spriten kan jag vara utan… Men sömntabletter kommer jag aldrig ifrån… Jag har inte bara svårt att sova - jag har grava sömnstörningar…
Förstår inte denna "anti-piller" hysteri… Om man får livet att fungera med sömntabletter i jämförelse med att hela livet kraschar utan dem… Vad är valet?
"There is nothing more despicable than respect based on fear."