Fy tusan vilken jobbig situation! Jag hade antagligen klättrat på väggarna (bokstavligt talat) om jag hade suttit hemma med den ovissheten.

Tycker att det är synd att din diagnos ska sätta käppar i hjulen för förhållandet. Du är ju precis samma person som innan. Det borde vara positivt, för då kan du/ni få förklaring på en del som ni kanske inte haft det på förr, och du kan få rätt stöd och hjälp om det skulle behövas.

Du kan inte få tag på honom på något vis? Mail, sms, samtal? Det kan ju kanske vara så att han vill vara ifred lite och grunna ett tag och komma tillrätta med allt?

Hoppas oron släpper lite, för det tar så med energi från en.

Ovisshet är jätte jobbigt!

Det kan vara bra att skriva av sig, antingen till dig själv eller fiktivt till honom!

Du måste ge honom lite andrum! Ge honom några dagar!

Har han hort av sig an? Ni verkar ha manga duster och han verkar vara valdigt osaker. Kanske ar det bast att vara ifran varandra? Min pojkvan har varit likadan, men tillslut sa trottnade jag och brot. Vi traffades nagra ganger som vanner, och en vecka innan jag akte hem till Sverige sa hade han antligen rett ut alla 'problem' han haft och insett att han verkligen alskade mig och ville fa det att funka. Sa vi hade en underbar vecka tillsammans och har nu varit ifran varandra i en manad. Han skulle ha kommit och halsat pa mig i tva veckor om 3 veckor, men han saknade mig sa mycket att han bestamde sig for att komma redan nasta vecka, och sen stanna i en manad.

Sa mitt tips ar att vara ifran varandra. "Man inser inte vad man har forrens man saknar det" heter det ju. Och saknar han dig inte sa ar han ju inte vard att lagga massa energi pa heller! Ett tips ar att lasa 'He's just not that into you' (eller se filmen aven om den ar fruktansvart tunn jamfort med boken). Den gav verkligen mig perspektiv pa mitt forhallande!

Hoppas aven att du slipper oron! Du far ha roligt pa egen hand under tiden! Kan han aka pa semester sa kan du roa dig ocksa! :) Manga kramar