![[Lynx76]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hjälp! Akut!
Har varit kaos och bråk här hemma, min sambo stod inte ut utan ringde sina föräldrar som kom hit och var inte så trevliga mot mig, jag kände mig enormt hotad och ensam, de är naturligtvis oroliga för henne och tänker på henne i första hand och inte hur jag mår. Nu har de åkt hem, hon stannade hemma ett tag och pratade med mig men nu har hon åkt hem till dem och de sitter där och diskuterar, jag vet inte om vad. Är livrädd att de ska lyckas övertyga henne om att hon måste lämna mig, vad har jag att sätta emot en hel familj (hennes syskon är där också tror jag) . Jag är nyinflyttad i hennes stad och har inte min familj på nära håll, försökte be dem komma hit men de vägrade för att det är för långt att åka ( ca 15 mil, fast de åkte det dubbla för min brors skull när hans fru mådde dåligt och hade skurit sig själv…) Min ångestproblematik har gjort att jag inte har några nära vänner som skulle ställa upp för mig om jag bad dem, och jag orkar inte fråga och få ett nej, när inte ens min familj ställer upp. Är så ledsen och ensam. Min sambo ringde mobila teamet och de var helt på h ennes sida, det är jag som är boven, så jag kan inte ringa dit.
Finns det någon annanstans att ringa?
Någon som har något bra råd om vad jag kan göra? JAg vill helst ta livet av mig.
Okej, jag ska göra en sak klar för dig. Du vill inte helst ta livet av dig för hade det varit det du helst velat hade du inte skrivit här!
Så nu när vi vet att du har något i livet du hällre vill så kan vi börja arbeta på ditt problem. Jag ska vara ärlig mot dig (ljuga är inte riktigt min grej) och det kommer kännas som jag vänder vissa saker emot dig. Det är för att jag vill att du ska se klart, inte ur ditt eget perspektiv.
Du har sårat henne så mycket att det gick så här långt. Vad har du gjort för att såra henne så djupt? Ärligt talat, vad får dig att tro att det inte är du som är boven?
I inlägget du skriver tycker jag att du mest tycker synd om dig själv. Är det det du vill, att vi ska tycka synd om dig? För jag lovar att det finns flera här som gör det men jag är inte en av dem.
Om hon älskar dig och det finns en chans att det ska funka mellan er, Då har du väldigt mycket att sätta upp mot en hel familj. Jag vet folk som lämnat sina hela familjer för mindre. Så andas ut och se vad som händer.
Just nu bör du nog inte ringa någon om det inte är absolut nödfall. Men Svälj din stolthet och gå vidare. Vill hon fortsätta så be om ursäkt. (hon kanske inte kommer vilja ha den men då har du iaf försökt). Annars får du hitta någon som är mer i din kaliber.
Jag har inget som hälst emot dig Lynx! Jag hoppas bara att du vaknar lite. Fokusera på vad du gjorde mot henne, inte på vad hon gjorde mot dig. Annars är det nog kört!
Lustigt att jag tog dig för att vara man..
*sorry*
Får jag fråga vad det är som har hänt? vad var det som gjorde att det blev så kaotiskt och bråkigt?
det är lite svårt att säga något när man inte vet bakgrunden till det hela.
Kram Eva
Instämmer med föregående talare…
Du nämner inget om vad som egentligen hänt… Kaos är väldigt diffust…
Men oavsett vad så är man två om att få en relation att fungera… Du skriver om din ångest som lett till att alla vänner vänt dig ryggen.. Vad har du gjort för att komma vidare med dig själv angående detta?
Ingen orkar vara en annan människas livboj i längden. Det finns heller ingen kärlek som helar allt… Oavsett vad måste du jobba med dig själv. Du kan inte få en hel och fungerande relation om du inte själv är hel och fungerande först.
Jag vet vad jag pratar om… Jag är manodepressiv och jag avkräver inte min man att vara min dadda - tvärt om! Är det så att jag ballar ur vet han vart han ska skjutsa mig… Raka vägen till psykakuten! Det är inte hans jobb att få mig på fötter och fungera…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
förstår att det är jobbigt för dig, alla kommer rusandes till hennes undsättning.. o ingen kommer till dig.
ja, det är svårt att ha åsikter om ditt inlägg när man inte vet vad som har hänt mellan er. men uppenbarligen är det inget litet bråk som uppstått? utan ett ganska rejält sådant… kanske tillochmed pågått ett tag?
altså.. om hon älskar dig, så kommer det att lösa sig… (förutsatt att du inte är ett monster eller nån farlig person)
men om det varit stormit en period mellan er så kanske det bästa vore att gå skilda vägar.. kanske även för din psykiska hälsa, det tär på en att bråka o va osams.
hur vet du att dom sitter där o "diskuterar"? du kanske gör en höna av en fjäder… diskuterar om vaddå?
hon är upprörd.. behöver lite space och åker till sina föräldrar föratt få tröst o stöd och föratt komma bort en stund. det är inget konstigt, så har jag gjort många ggr =) hon mår antagligen oxå piss över att ni har bråkat och behöver få det ur sig och komma bort en stund.
ja.. v ar kan man ringa?… visst kan man ringa akutpsyk i ett sånthär fall?
jag vet nångång att jag ringde till sjukvårdsrådgivningen en gång när jag flippade ur i svår ångest och dom vidarekopplade mig till akutpsyk o jag fick prata med en där som lugnade ner mig.
Gud så jobbigt det låter. Det värsta är när flera gaddar i hop sig mot en. Det är inte scysst. Din flickvän är väl vuxen, varför ska hennes föräldrar blanda sig i när ni bråkar? Det är väl erat bråk. Älskar du din flickvän? Älskar hon dig? Om båda frågornas svar är ja. Försök lösa bråket. Prova att skriv ett brev, skriv ner allt du känner för henne och i den situation som uppstått. Försök sedan träffa din flickvän själv och berätta det du skrivit ner. Glöm inte att nämna varför du älskar henne så mycket. Och du, du är alldelles för underbar för att begå självmord.
Hoppas det löser sig! STOR KRAM / Ambrosia
Starta ny diskussion