Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikettmin-egen-berättelse
Läst 3831 ggr
sayuri
0

Frustration ...

Nu har jag en sån enorm ångerst.

Jag känner mig sviken, bedragen och övergiven. Jag är en sån som alltid ställer upp och hjälper alltid till när någon vän ber mig om hjälp, det spelar ingen roll hur jag själv mår eller om jag har annat för mig. Jag har den tvångstanken och jag kan inte hjälpa det hur dåligt jag än mår av det själv. Jag har lånat ut min dyra systemkamera, som är en av mina käraste ägodelar, till en vän. Denna människa struntade i att lämna tillbaka kameran och jag fick jaga personen som inte heller svarade när jag frågade efter kameran. I alla fall de tyckte att jag skulle själv gå in till personen, knacka på och sedan själv leta efter mina grejer bland deras…för jag viste ändå var det var och det var väll inte så farligt för "jag viste ju ändå var kameran var". Sen hade människan mage o säga till mig att jag minsan kunde be SNÄLLT om jag ville att de skulle leta upp grejerna åt mig så jag slapp springa runt i DERAS hs och leta efter MINA grejer. 

I alla fall de tyckte jag skulle gå till dem, och fråga snält efter att få tillbaka mina egna grejer så att jag kunde få hem dem. Inte fick jag tillbaka alla grejerna heller men jag antar att jag inte ska gnälla, jag fick ju motionen att gå hem till dem och sen den stora äran att bli utskälld för att jag väldigt gärna ville ha tillbaka mina grejer. Just nu vet jag inte alls vad jag ska göra, jag vet vad jag vill men det är inget allternativ just nu så det får vänta några dagar iaf så jag inte gör det bara för att jag är arg.

Nåja, jag var så ledsen när jag kom hem att jag satt och skakade av ren frustration och ilska men samtidigt kändes det så jobbigt att en vän kan göra på det viset. Är jag den enda som tar hand om saker jag lånar och sedan lämnar tillbaka dem? Är jag så unik eller vad är det frågan om?

Nåja nu har jag iaf fått skriva av mig och jag hoppas att jag kan hålla mig ifrån en massa idiotier i kväll men det återstår att se. Ångersten är inte den lättaste just nu men så att säga "sånt är livet" och folk kommer alltid att göra allt för att man ska må dåligt… vissa i alla fall. Det kliar just nu i skinnet och en mängd dåliga ideer har väldigt stor plats i mitt huvud men man får väll göra vad man kan för att ignorera skiten.

Hoppas ni har haft en bättre dag än vad jag har i alla fall.

HannaM
0
#1

Vilken märklig vän det där. Saker man lånar lämnar man tillbaka, punkt. Förstår inte hur människor kan ha samvete att låta bli. Jag får ångest om jag råkar glömma att lämna tillbaka en tia jag lånat till glass. En sak om man verkligen glömmer och ber om ursäkt och genast tar tag i det och åker över med grejerna men det där som dom gjorde nu var ju bara märkligt.

sayuri
0
#2

#1 Då är vi två, jag är alltid noga med att lämna tillbaka grejer och pengar medans mina grejer kan vara borta och sen struntar folk i att lämna dem ens när jag har hintat om att jag vill ha tillbaka det som är mitt. Jag accepterar alltid en förklaring och en ursäkt men när någon bara skiter i ens grejer och beter sig som en allmän skit. Ibland funderar jag på varför jag umgås med folk alls. I alla fall så kallade "normala" ska man nog undvika. Eller varför inte undvika allt folk. Känns bättre och så slipper jag få ångerst över att jag är för snäll också.

Den människan är iaf inte någon vän till mig längre och jag kommer göra mitt bästa i att säga nej till människan i fortsättningen.

HannaM
0
#3

Det låter bra, en del ska man bara inte låna ut saker till och en del ska man inte vara vän med, Det tar liksom mer kraft än man får ut av det och då är det inte värt det.

sayuri
0
#4

Du har så rätt, jag är nog för snäll helt enkelt. Det eller så är de andra bara dåligt uppfostrade eller nått sånt

Aviendha
0
#5

Jag håller helt med! Ibland kan jag själv vara riktigt glömsk när det gäller vissa saker jag lånat och det ger mig enorm ångest och skam. Jag är jätterädd om de saker jag lånat och pengar vill jag inte alls låna.. Riktigt märklig vän, jagh hoppas du får igen kameran!

Det är svårt, men Hanna gav nog det bästa rådet i #3. Hon är en vis kvinna. Tyvärr kan det ju vara svårt att veta innan.. Lätt att vara för snäll med.