Det finns ju en hel drös med självbiografier att läsa. Några av de mest kända bland ungdomar är kanske Berny Pålssons Vingklippt ängel och Känn puslen slå som är uppföljaren och Sofia Åkermans Zebraflickan.

Även om båda handlar om unga flickors kamp för viljan att leva och klara av att leva så är nog Zebraflickan något mer upplyftande än Bernys debutroman som är mer makaber detaljrik. Jag har dock inte läst hela Zebraflickan.

Sen tycker jag väldigt mycket om Karin Fossum och framför allt hennes bok De galnas hus som handlar om en ung kvinna som blir deprimerad och kastar sig genom ett fönster för att ta sitt liv och sedan hamnar på psyk. Den har en makaber humor som tränger igenom det svarta.

*makaber och detaljrik

zebraflickn var bra! även den andra boken som är mer fakta, för att överleva, om självskador. Den tycker jag alla anhöriga till självkadande patienter kan ha stor nytta av. Berny Pålssons böcker skulle jag inte läsa om jag inte visst att jag var stabil nog, framförallt inte den första. Dom är bra men speciellt i den första är det lätt att triggas om man har lätt för det.

Jo, det har ju skrivits en hel del om Bernys första bok, hur hennes beteende följdes slaviskt av många anhängare, hur de började skära sig på samma sätt som hon, att de började kalla sina närmaste vänner för "änglafamiljen" och drack en massa kanelte - precis som Berny.

Det jag tror många av de ungdomar så blev påverkade av det här inte tänkte på var att Berny faktiskt existerade, hon var en riktig människa som verkligen gått igenom allt det hon skrev om. Hur otroligt långt ner i mörkret hon hamnat. Många som kände som hon, som var på samma djup när boken publicerades har istället kännt hopp och förtröstan i att hon tog sig ur allt. För hennes historia är kanske ingen direkt solskenshistoria, för så fungerar inte verkligheten, men om man fortsatte att följa hennes liv efter boken så kan man nu idag säga att hon är på en helt annan plats än hon var då, dock inte som "den fungerande normen" bara för det.

Boken förvärrade inte ungdomars liv på ett sätt de själva aldrig hade lyckats med senare ändå. Blir man väldigt negativt påverkad av hennes bok så beror det på att man redan hade problem, och framför allt ett starkt identitetssökande, en brist på en egen identitet. För Berny var en så stark figur, så tydligt frammålad att det var så lätt att ställa sig i skuggan bakom den och gömma sig hos den. Den gav en, för många, "unik" identitet som istället visade sig bli en masspropaganda där alla av utomstående sågs som likadana.