har du inte någon du kan prata med om att du känner så här? Det kan ju vara skönt att både veta tryggheten att du har någon och att du kan få hjälp någonstans ifrån om det blir värre. Kan du inte ta kontakt med någon läkare och prata med han/hon om du ska börja ta sådana igen.

Jag funderar själv på att börja äta mina igen men har fått regler om att jag måste kontakta läkaren i så fall. Just för att det ska bli rätt om de vill ändra dosen osv.

En sak att lgga på minnet i de jobbiga stunderna, du är inte ensam, det finns hjälp att få:) Man är inte ensam och stark i det och kan behöva lite stöttning på vägen.

Tack, Jag ska nog kontakta en läkare om mitt måeende..

Mår lite bättre idag..

Skönt att det är lite bttre idag:) Hoppas du hittar någon läkare som du kan få någon hjälp av.

Hoppas de jag med :(

Det är svårt att blottlägga sina strösta svagheter, det är helt emot vår natur, men det betyder inte att man inte "står" för det.

Försök komma i kontakt med någon! De flesta vårdcentraler har en mailfunktion, om man inte orkar ringa. Släng iväg ett samtal, mail eller besök, du har allt att vinna på det!

#5 Tack, jag ska nog maila eller nått snart..

Ett tips, vänta inte. Blir ju bara jobbigare. Gör det så att det blir överstökat:) Jag hade faktikst en sak i huvudet nu när jag har börjat om lite hos nya personer, det är alltid frivilligt. Jag får gå härifrån, jag är inte helt instängd osv. Det hjlpte, då vågade jag faktikst ta kontakt och be om hjälp, trots att det var jobbigt för jag visste att det går att fy om man verkligen vill.

#7 De jobbigaste är att jag nyss avslutat min kontakt hos min psykolog… vill klara mig själv och stå på egna ben… :/

Men om du tänker efter, tycker du att du klarar det?

Klara sig själv och stå på egna ben kan man göra oavsett om man tar hjälpen eller inte. Om du själv väljer den för att du inser att du behöver den så står du garanterat på egna ben. Du inser ett problem och gör något konkret åt det hela, mer vuxet och självständigt handlande än så är svårt att finna.

#10 Bra skrivet:)

Jag vill ha hjälp men jag vill inte att min omgivning ska se mig som svag… Man får ju alltid höra  saker som: Tycker du värkligen att de hjälper, jag har aldrig hjälpts av att berätta privata saker för främlingar osv… Känns som jag bara får negativt av min omgivning när jag går hos psykolog…

Nej, få gillar att berätta saker för främlingar, vad man glömmer är att man lär känna sin samtalskontakt och med det så vågar man öppna sig mer med. Det är ett långsiktigt jobb, knappast som att gå till läkaren och sedan få en tid för uppföljning.

Omgivningen har ofta svårt att hantera det, och ja, en del har fördomar. Men de flesta målar vi upp för oss själva. Jag har aldrig fått skit för det, däremot har en del blivit lite ställda, de vet inte hur de ska hantera det, vet inte vad som är okej att säga eller fråga. Men det är ju för din del du går, eller hu? Det är en investering i dig själv.

Det viktigaste i ditt liv är ditt liv.

Jag ska försöka bli mer possetiv! Jag har en jobbig svacka i mitt liv just nu men den går väll över, ska höra av mig till en psykolog om en vecka, känner att jag vill fundera lite på de först.. kanske de bara är en svacka? hmm..

Hoppas de..

Mvh Millan

Du gör ju givetvis som du vill, men man brukar lätt skjuta på saker tills det blir för sent. Men sätt en deadline. Är du inte bättre om säg en vecka så kontaktar du VC. Det kanske kan fungera?

Ja de var så jag tänkte göra:)

Vart har du ont någonstans? Är det pga ångesten du har ont eller pga något annat?

Om du har ont pga ångesten, kanske du skulle börja ta antideppresiva igen om du tycker att dom funkar för dig.

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

ont?

Jag har ont i magsäcken och buken, har diagnos på magen men dom hittar inte felet i buken.. :(