Dålig dag med mycket tankar.
Jag mår skit idag, riktigt j-a pissdåligt. Vet inte vad jag ska göra, det enda som går runt i huvudet är mina trygga rakblad. Men skar mig så mycket igår, vill inte skära mer. Är trött på att behöva skära hela tiden.
Jag har ju nyss börjat gå hos en psykolog också, dagar som dessa funderar jag på om jag verkligen vill det. Jag menar vad kan han göra för mig? Ingenting, jag måste jobba med mig själv för att kunna må bättre och vart ska jag hitta energin till att jobba med mig själv när jag knappt vill resa mig ur sängen på morgonen?
Första besöket hos psykologen gick relativt bra tror jag, visst var jag nervös osv men det var okej. Nu var jag på andra besöket igår och det kändes inte bra alls. Jag hade en riktigt dålig dag och fick knappt fram ett ord till honom. Jag bara satt där och hade panik över vad jag skulle säga och det kändes hemskt. Eftersom det senaste besöket kändes så jobbigt vet jag inte om jag vill gå tillbaka, vad är det för mening med att gå dit om jag ändå inte kan säga någonting? Det kanske släpper efter ett tag men det känns inte så just nu.
En sak jag funderade mycket på efter besöket var att vi diskuterade mina ärriga/såriga ben och han bad mig visa dem för honom… Det kändes jättekonstigt. Tror det är en stor sak som gör att jag tvivlar på att gå tillbaka också, får panik av att visa det… Har visat det för en enda annan människa endast av det skälet att jag bor med henne och skulle vara fruktansvärt jobbigt att undvika att visa det i längden. Tycker ni det låter konstigt att han bad mig visa skärsåren? Jag tycker det låter helknäppt, men det kanske bara är att jag vill få det till det för att jag tyckte det var obehagligt att han bad mig om det…
Vet inte vad jag ska skriva eller ens varför jag skrev detta inlägget alls. Men jag vet bara inte vad jag ska ta mig till just nu. Är inne i en sämre period och så passar dessutom djuren på att bli sjuka och det innebär en massa veterinärbesök hit och dit vilket bara det kan trycka ner mig ganska långt eftersom veterinärer är obehagliga. Nej, nu får det räcka, är nog redan ganska långt…
Ett välbehövligt inlägg helt enkelt? Om det kändes bra första gången så kan du väl fortsätta och se. Du säger ju själv att du inte tyckte om det senaste besöket just för att du var tvungen att visa dina ben. Full förståelse för det.
Jag har fått visa mina sår/ärr flera gånger. jag tror att de kanske vill se bara för att förstå lite bättre. Inte konstigt alls men det är väl klart att man inte tycker om att visa det eftersom att det är så privat. Pinsamt, generande osv. Vet inte hur du kände men det var så jag kände mig. Eftersom att du säger att du mår dålig kanske du kan ge det några chanser till ven om det är jobbigt.
Kan vara så att kroppen liksom säger ifrån (huvudet) eftersom att det är jobbigt. Själv gillade jag inte min nuvarande psykolog just därför. Hon var så jobbig i början. Det är hon nu med men jag har vant mig. Ge det lite tid?
Kram härifrån så länge, hoppas det snart känns bättre!
#1 Jag visade aldrig benen, men han bad min göra det. Det kändes obehagligt även om jag inte gjorde det… Tror även att det var delvis därför jag knappt fick ur mig ett ord resten av tiden jag var där. Jo, har tänkt ge det lite tid, ska väl iaf gå till nästa samtal, även om jag egentligen inte vill på något vis. Men så vill jag ju ändå på ett annat sätt. Jsg vill ju ha hjälp, för jag vet att jag behöver den. Men så har jag ju de där dumma dagarna då jag inte behöver den, inte förtjänar den, bara tar upp andras tid osv… Jag hoppas verkligen det kommer kännas bättre att gå dit snart, men så går ju han på semester snart så kommer ju inte ha några samtal på tre veckor då. Hur har du lärt dig att visa upp dina sår/ärr trots att det tar emot? För min del känns det som om jag aldrig kommer våga visa upp det, känns förnedrande på något vis och pinsamt, generande osv. Ungefär desamma som om jag hade stått där helnaken!
Tack :)
Nej jag har inte lrt mig det tyvärr. För 4 år sedam började jag och då hade jag inga problem med det där med at visa det. Rop på hjläp kanske det var. Nu bad de mig dock att visa det på det här nya stllet och då kunde jag inte göra det. Säger som du, väldigt pinsamt osv. Jag förstår inte varför det ska vara så himla så svårt att visa upp det men det är det verkligen…
Okej, vad synd att du fått problem med det nu. Men å andra sidan förstår jag inte vad det skulle göra för nytta att visa upp det ändå.
Jag har gått till en sjukgymnast för att lära mig börja andas rätt när jag får ångestattacker osv. Då frågade hon om varför jag mådde så osv. Jag kan inte förklara så himla bra. När jag sedan ska vara i t-shirt för att träna där förstår dom att det inte alls är bra på grund av mina nya ärr. har inga sår på armarna men ärr. Just då kan man dra nytta av det.
Okej, bra att man kan ha nytta av dem på något sätt iaf. Tyvärr är väl de tillfällena så ofta.
Håller helt och hållet med dig om att det är inte ofta! Det är och kommer vl alltid vara mitt största problem när man ska bada, gå på fest i tunna kläder. Ja vid alla tillfällen så man ska träffa folk under sommarhavlåret.
Starta ny diskussion