Vet du vad. Det är faktiskt mer än halva sommaren kvar=) Även om det känns pissigt nu när regnet öser ner så kommer det komma mer sol. Jag är övertygad!

I övrigt.. så vet jag inte om jag mår sämre eller bättre på vintern, jag har inte reflekterat över det så mycket men det finns ju något positivt i sommaren i och med att jag inte riskerar att sova förbi den lilla ljusa stund som är på dagen.

Vet inte hur din ekonomi är men en resa utomlands i vinter? Kankse svårt att vara borta någon längre stund men en liten ladda batterierna med ljus och värme resa?

Hmm.. jag hoppas någon annan har vettiga förslag för känner att jag är ute och svamlar

Jag hoppas verkligen att det kommer mer sol.

Jag lever på försörjningsstöd och betalar av ett par skulder varje månad så några pengar för övers till något sånt har jag inte tyvärr. =(

Jag vet inte. Nog för att vintern brukar vara jobbig men sån här panik har jag aldrig känt inför vintern. Aldrig!

Du kan komma hem till mig och bara vara i vinter! Jag gillar vinter till viss del och ska nog lära dig att gilla den med! Den kan vara riktigt uppiggande med snögubbar, snöänglar och bara att vara ute å känna snöknaster under skorna kan vara riktigt underbart :D

Varm choklad och pulka, man blir Aldrig för gamal för att åka pulka!

Nå vad säger du? :)

Jag är precis tvärtom, får ångest av sommaren och trivs ganska bra med vintern.

Hörde av en granne som nyss kom hem från Norge där det var över 40 grader varmt. Denna hemska värme ska visst komma hit till Sverige snart. Det ger mig superångest för jag mår så fruktansvärt dåligt av vämen. Max 20-22 grader sen pallar jag inte mer

40 grader.. oppas det var i solen, annars måste jag köpa en vattensäng och fylla med isbitar och ett kyltäcke. Mår så fysiskt dåligt när värmen kommer uppåt sånna temperaturer…

Jag vet inte… det känns som att det bästa du kan göra i den här situationen är att försöka acceptera att det blir vinter, försöka tänka på det som är positivt, vacker snö, glada barn… vad det kan vara och på något sätt försöka ändra dina tankar litegrann åt det positiva hållet. Du behöver ju int elära dig älska vintern men kanske… iaf acceptera den. Det kan bli lättare kanske. För hur man än vrider och vänder på det så blir det vinter.

Ja vi är så otroligt olika som människor! När jag var höggravid under sommaren så kände jag som du men utöver det är sommaren det bästa som finns.

Haha, jag skulle gärna komma och vara hos dig. Nog kan jag njuta av vintern då och då men det är mitt allmäntillstånd som gör det så svårt att uthärda. Jag ligger på botten i stort sett jämt på sommaren och på vintern är det ohyggligt svårt att ta sig upp därifrån. jag känner mig som instängd av mörkret. Som om det inte finns någon värld kvar där ute. Jag får panik för jag är så instängd i mig själv ändå som det är. Jag är fast. Och då med alla kläder på mig så jag inte kan röra mig heller…uuusch! och jag är så frussen av mig så jag fryser jämt!

Men sonen gillar vintern i alla fall! Kul att gräva över mamma! =)

Hanna, det var över 40 grader i skuggan. Min granne hade AC på i bilen från Sverige och när de klev ut i Norge och skulle köpa hamburgare var det som att lyfta av locket på en kokande gryta sa hon.

#8 fyfan va hemskt… jag kan inte andas i sån värme…

Jag har det också jobbigare på höst och vinter, sorgsenheten fyller hela mig och jag grinar och grinar och är så fruktanssvärt trött. När det är jättemycket snö och alldeles kritvitt ute och sol samtidigt, då kan jag känna mig aningen piggare. Men annars så känns det som jag sover mig igenom ett helt halvår nästan. Nu på sommaren under de två-tre veckor som vi hade jättefint väder, då har jag också mått bra.

Förrförra hösten/vintern provade jag ljusterapi men jag somnade t o m under tiden jag satt där. Det var hemskt.

Jag förstår hur du känner, jag fasar också för den mörka och kalla årstiden! Tyvärr har jag inga bra förslag på förbättring

Äter du något antidepressivt eller liknande förresten?

Nej det ligger på is till jag får komma under utredning.

Okej. Hoppas du inte behöver vänta alltför länge, det är fruktansvärt jobbigt att ha det så där.

#11 Hur länge har du väntat på din utredning? Jag väntar oxå på en neuropsykiatrisk utredning

Ja det är väl ett år eller mer nu. =(

#14 Samma här, vet du ännu när då för börja din utredning då?

Nej jag har ingen aning. Blev lovad ett mail med info om ungefär när det skulle kunna tänkas dra igång men mailet har uteblivit.

#16

Det känns hopplöst att behöva vänta så länge men vad sjutton ska man göra? Går du på mediciner nu förresten? Fick höra att jag måste sluta med mina ångestdämpande nästan 1 månad innan utredningen startar. Hur det nu ska gå