När man går på BUP har jag upplevt att det är väldigt mycket från person till person. Något väldigt viktigt  om man inte känner att det leder någonstans eller att man blir felbehandlad, är att byta kontaktperson.

ja men precis. Jag har fått höra av personer och upplevde nog lite själv med att det mest var ett "fall" i mängden hos dom. men det finns säkert snälla personer där också.

Och jag har, visserligen utan att prova bup, fått intrycket av att iaf slutenvården fungerar bättre. Samtalskontaket har jag hört mycket dåligt om men när jag läst beskrvningar om den slutna barn och ungdomsvården låter det ibland som en dröm jämfört med hur vuxenpsykiatrin kan se ut. Bland annat läste jag om något ställe där dom hade en tjockmatta så man kunde gå och banka ur sig känslor och så. Atmosfären har verkat varmare, där jag låg inne var man mest bara rädd för andra och skötare och det var extremt kallt och läskigt. Men, det är ju bara beskrivningar jag läst förståss.

Jag håller med Hanna, har heller ingen egen erfarenhet av BUP, men av det andra berättat och det jag själv sett på "rundvandringar" så är miljön på åtminstone slutenvården inom barn- och ungdomspsykiatrin mycket mer "mjuk" än den "hårda" miljön inom vuxenpsykiatrin.

Öppenvården verkar skilja sig enormt beroende på var i landet man bor. Jag vet att det satsas rätt mycket med pengar på att korta köerna och vidareutbilda personalen inom öppenvården på BUP, så antagligen är vi inte ensamma om de tankarna.

Men det är sorgligt som du säger SaaraE, att det är så svårt att få rätt hjälp i början. För visst är det som ett benbrott, det är "lättare" att åtgärda i början, än om man gått med det i många år…

jag har ingen erfarenhet av slutenvård men det kan säkert stämma som ni skriver:) Då är det ju kanon, men det är ju knappt hälften av alla som är sjuka som når dit. Alla borde få slippa det…

Absolut. Det är inte många av öppenvårdspatienterna som någongång behöver se en slutenvårdsavdelning.

Med en väl fungerande öppenvård skulle säkert ännu fler slippa hamna på inom slutenvården, både på bup och inom vuxenpsykiatrin.

Har skaffat mig en liten hobby, när jag är på olika öppenvårdsmottagningar, oavsett vad jag gör där, så tittar jag lite på miljön, för jag tror att interiören på mottagningen påverkar mycket också. På vissa håll är det galonsoffor i väntrummen, och på andra håll riktigt sköna fåtöljer. Tittar jag bara till mig själv så mådde jag mycket bättre där miljön var ombonad, än där det är serilt och kalt.

Men, fokus än så länge borde ligga på att hitta personal och kompetens, sedan kan de titta på interiören också.

ja det där stämmer väldigt bra. Det är sådan skillnad på om det är "fint" hemtrevlig teller vad man ska säga:)