Så konstigt
Hej
Jag är ny här. Borde inte sitta här och skriva egentligen för min son sitter på golvet här och skriker efter uppmärksamhet men jag måste få säga det här medan jag kommer ihåg det för mitt minne är helt värdelöst.
Har suttit och läst litegrann här om era olika problem här på sajten och slogs av en tanke: Ni pratar om er själv utifrån. Är det någon som kan förstå vad jag maner med det?
Jag menar att ni pratar om er själva som om ni pratade om någon annan. Med en sorts analyserande…ja vad ska man säga. Ja skit samma, jag vet inte hur jag ska förklara.
Men jag ser sån skillnad på ert sätt att prata om er själv och mitt eget sätt. Nu har jag inte läst nå mycket alls här men är det många här som känner att ni är totalt fast och förblindad av ångesten? För jag vet inte riktigt vad som är verkligt ibland. Ångesten styr mitt liv, mina tankar, mitt sätt att prata och det är så förbannat jobbigt.
Jaja. måste sluta nu så sonen får komma sig ut till lekparken och göra av med energi. Skriver mer sen.
Kram // pernilla
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag förstår inte riktigt hur du menar..jag utgår alltid från mig själv när jag skriver iaf, kan du ge mig ett exempel? :)
Helena
Välkommen hit, förresten! :)
Helena
Var för stressad sist när jag skrev så det blev fel. Förstår det inte ens själv när jag läser det. Hahaha
Nä vad jag menar är att när jag ser andra skriva om sina problem så verkar allt så lätt… eller inte lätt, det är fel ord för jag vet att allt det här är svårt. Men det verkar så strukturerat på något sätt och folk verkar så medvetna. Har som sagt inte läst så mycket men läste den där tråden om självskadebeteenden t.ex. Antingen sitter den här upplevelsen i att det är som jag skriver eller så uppfattar jag det bara så för att jag uppfattar mig själv som så himla förvirrad och allt är så rörigt för mig. Jag har själv otroligt mycket ångest och har haft hela livet men vet inte varför riktigt. Allt är så rörigt. Är visserligen utbränd också och kanske därför som allt är så rörigt.
Nu läser folk säkert det här och tycker att jag skriver precis som vilken annan människa som helst så jag antar att det sitter i hur jag ser mig själv snarare än jag ser andras beteenden. Men jag tycker jag har så svårt att förmedla saker till folk kring sånna här ämnen. Jag kan inte riktigt uttrycka mig och strukturerar upp och sätta ord på mina känslor och upplevelser så som ni andra tycks kunna göra.
Tack för välkomnandet förresten. =)
Ha en bra dag! // Pernilla
Många pratar med psykolog/kurator och har därför redan satt ord på hur de känner, därför är det sen lättare att skriva det här. Det är min teori iaf =) Man lär sig dessutom att uttrycka sig allteftersom, det tog LÅNG tid för mig att kunna sätta ord på mina känslor, men det går lättare och lättare.
Helena
Jag blir mer strukturerad när jag skriver ner det=) Sällan är ett långt inlägg från mig precis likadant när det skrivs som när jag publicerar det. Det kan vara jätterörigt tilsl jag ksrivit ner det ohc sorterat upp det. Men efter att ha ägnat tre år att fundera över mig och samtalat med psykiatrin så börjar jag bli ganska medveten om mina problem och kan därför beskriva dom rätt ok.
Jag skriver om det jag också. Har skrivit 140 dataskrivna A4-sidor sen 2006, bara om mig och mitt liv. Men nu lyckas jag inte reda ut någonting verkar det som. Säkert utbrändheten. kan inte tänka klart.
Ha en bra dag! // Pernilla
Pratar du med någon? :)
Helena
Nej inte just nu. Väntar på att få genomgå en neuropsykiatrisk utredning på allmänpsykiatrin.
Ha en bra dag! // Pernilla
Okej, det låter spännande :) Skriv gärna om det här om du har lust :)
Helena
Tack. Orkar inte skriva så mycket just nu under den här jobbiga perioden. På min sajt står det typ helt stilla för jag orkar inte dra igång någonting nytt……
Ha en bra dag! // Pernilla
#10 I know the feeling. Skriv bara om du har lust! :)
Helena
Starta ny diskussion